Makten och bulvanerna 26

Det är dags att publicera de sista avsnitten i den långa, granskande serien avsedd att sprida kunskap på områden som är centrala för tryggheten och rättsäkerheten för oss alla. Alla kan vi bli i den situationen, i egen mening beroende, eller via anhörigrollen tvingas göra egna erfarenheter på området. Låt livets höst bli lika vacker som höstens färger.

Maktmissbruket ibland samhällets företrädare tilltar men ingen orkar protestera!!

Varför är förtroendet för offentliganställda och politiker så låg?

Sammanfattat beror nog det på att offentliganställda och politiker systematiskt verkar se till samhällets behov av skydd först, framför den enskildes rätt.

När samhällets företrädare därför kommer i konflikt med vanligt folks uppfattning om rätt eller fel så rubbas medborgarnas uppfattning om innehållet i det uppdrag offentligtanställda egentligen har.

Uppfattningen att politiker först ser till sitt eget och samhällets bästa före omsorgen om de gamlas situation har numera fått stor spridning.

Vad göra när samhällets företrädare med gemensam kraft missbrukar sin makt?

Talesättet att spotta på stenen räcker tyvärr inte då det visat sig att samhällets myndighetsföreträdare har visat upp en viss förmåga att tillsammans och på ett sällsynt raffinerat sätt kunna sätta rättssystemet ur spel då man samfällt missbrukar sin makt gentemot de sjuka, gamla och värnlösa.

Det behövs därför mycket engagerade anhöriga vilka ständigt och med oförtruten kraft fortsätter att protestera då maktmissbruket ibland myndighetsutövarna flyter upp till ytan.

Detta är dock mycket tidsödande och tar musten ur också de allra mest hängivna försvararna av den enskildes rätt i sitt umgänge med olika myndighetsutövare.

Därför är det synnerligen viktigt att lagstiftarna blir uppmärksammade på detta oskick med förvaltarskapsärenden så att en snar ändring kommer till stånd.

Timbros bidrag till att åstadkomma denna förändring är därför mycket välkommet.

Vad göra åt faktum att styrkeförhållandet mellan individ och samhälle är helt oproportionerligt i samhällets favör?

Vi har på eget sätt redovisat våra förslag längre fram i detta dokument. Dock behöver det påpekas att all lagstiftning alltid bör bygga på rimliga proportionaliteter mellan samhället och den enskilde.

Något som idag tyvärr inte är fallet.

Vad driver offentligt anställda att vilja sätta sig på gamla och sjuka?

Här finns det sannolikt en rad olika förklaringar. Men precis som Lisa Magnusson i sin rapport för Timbros räkning inleder med att säga i sin rapport så korrumperar makt.

Det går heller inte helt att befria sig från misstanken att offentliganställda ibland sig själva har utvecklat en något skev syn på de medborgare (läs främst de gamla) vilka de har blivit satta att tjäna.

Någonstans lyser det igenom att många myndighetsutövare verkar se på medborgarna som sina undersåtar vilka de tvångsmässigt ser som sin uppgift att tillrättavisa, uppfostra och frånta sina medborgerliga rättigheter.

Något som Mariana Norberg bistert fått erfara den hårda vägen.

Det går inte heller helt att befria sig ifrån tanken att det, ibland en del av de offentliganställda, har utvecklats en syn på sin egen roll som präglas av en viss revanschism som många gånger tar sig helt bisarra uttryck.

Maktmissbruket har i Marianas fall gått till sådana överdrifter att många människor häpnar när de får reda på hur hon har behandlats.

Detta är ett samhällsproblem under snabb uppsegling.

Varför gör inte politikerna något åt de offentliganställdas systematiska maktmissbruk?

Det finns ett kollegialt beroende mellan politiker och myndighetsföreträdare, något som olika opinionsbildare i många artiklar har belyst på ett utmärkt sätt.

Politiker ser sin roll som huvudman för olika delar av myndighets Sverige som ett sätt att visa sin egen maktställning dem emellan.

Beklämmande om någon frågar mig, men tyvärr visar detta förhållande upp sina konsekvenser alltför ofta för att det skall gå att helt ignorera.

Det är ju t.ex. de kommunala tjänstemännen vid överförmyndarverksamheten i Sundsvalls Kommun vilka i realiteten fattar besluten i förvaltarskapsärenden men rent formellt så är det politikerna i ÖFN vilka fattar besluten.

Politikerna litar helt enkelt blint på att tjänstemännen inom överförmyndarverksamheten kan sin sak och att de inte har någon dold agenda och de blir därför, som ansvariga politiker, ”nyttiga idioter”.

Men vem ibland dessa fritidspolitiker vill egentligen framstå som okunnig och inkompetent för att därmed löpa risk att schavottera offentligt om tjänstemännen, som i fallet med Mariana Norberg, byggde sin ansökan om förvaltarskap på helt rättsvidriga grunder?

Det uppstår därför ett osynligt beroendeförhållande mellan tjänstemän och politiker. Något som i Sundsvalls Kommun fått helt absurda konsekvenser.

Överförmyndarverksamhetens chefstjänsteman, Ewa Öhrn, kunde inte acceptera att Hovrätten gav Tingsrättens båda tidigare beslut bakläxa och hon gav därför uttryck för sitt personliga missnöje med Hovrättens dom (se Aftonbladets artikel).

För även om denna typ av uttalande från en chefstjänsteman, med myndighetsutövning som sin yrkesroll, har rätt att tycka om ett domstolsutslag så sätter hennes uttalande fingret på den maktfullkomlighet många av myndighetsutövande tjänstemän känner.

Ewa Öhrns uttalande kunde ha stannat vid den intervju hon gav då Aftonbladet 2012 02 09 frågade henne om hon var nöjd med sitt och ÖFN:s agerande i fallet med Mariana Norberg.

Men tyvärr så har hon tillsammans med ÖFN:s ordf Bertil Swenson gått vidare och fortsätter att bedriva häxjakt på andra gamla vilka man med tvångsmedel och på bristfälliga underlag vill få satta under förvaltare.

Fallet med Martin Granlund visar på den fullständiga avsaknad av respekt för de tidigare tillkortakommanden man från ÖFN i Sundsvall visar.

Likaså har hon och ÖFN:s ordf i diarieförda skrivelser gått till officiell attack mot kommunstyrelsens fd ordf Magnus Sjödin för att han personligen lyssnade på en av de anhöriga och tog till sig av den massiva kritik som förekom i media i samband med att fallet med Mariana Norberg.

Den tidigare kommunstyrelseordföranden tyckte att Mariana Norbergs fall, i och med den friande domen i Hovrätten, gav skäl till eftertanke vems ärende ÖFN skall värna.

Det som för allmänheten och denne lokale kommunpolitiker är självklart, d.v.s. att ÖFN:s ledamöter skall vara allmänhetens förlängda arm gentemot samhället, tycks inte vara den självklara uppfattningen inom Sundsvalls Kommun.

Vi har nog inte sett att sista ordet har sagts i fallet med Mariana Norberg då hennes son Jan Norberg nu ställt ett antal frågor till ÖFN i Sundsvalls Kommun samt hos åklagaren begärt att denne inleder en förundersökning mot den av ÖFN utsedde förvaltaren i Mariana Norbergs fall.

Den åklagarledda förundersökningen har nu påbörjats.