Visar inlägg med etikett förvaltarskap. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett förvaltarskap. Visa alla inlägg

söndag, augusti 04, 2013

Makten och bulvanerna 14



Sommartid är tid för möten och upplevelser. Så också i år. I juli blev det för undertecknad 19 dagar med båtliv och en besättning i åldrar från 9 månader och uppåt. Att umgås med små barn är speciellt. Väljer man att bejaka deras fantasi i lek och aktiviteter, så ger det så oerhört mycket i form av livsglädje. Det är balsam för själen, något vi nog alla i grunden behöver. Och i andra möten, de med vuxna inslag, finns tid för reflektion och tankar för dagen.

För samhället i stort fortsätter ju sin gång. Under sommaren har behandlingen av samhällsikonen Alice Babs varit föremål för uppmärksamhet i riksmedia, och det med rätta. Att genom förvaltarskap bli fråntagen sin rätt att besluta i egen sak, och dessutom belagd med besöksförbud, är liktydigt med isolering. Något som annars auktoritära regimer brukar använda som del i sin tortyr. Nu har av medias rapportering att döma, myndigheterna tagit sitt förnuft tillfånga, och meddelat att besöksförbud på generella grunder inte får användas. Det borde vara en självklarhet, men är inte det i den gråzon som göms under sekretessens svarta mantel.

Förvaltarskapen skulle ju enligt lagstiftningen vara en yttersta åtgärd, ett undantag där gode män inte räckte till. Men i vissa kommuner av vilka kommunen norr om skogen är en, har tillsättningen av förvaltare fått epidemiska proportioner. Och nästa steg i den utvecklingen är nu att kommersialisera den verksamheten, genom köp av tjänster på kommersiell basis. Därmed bryter man arm med den lagstiftning som råder på området, en lagstiftning som länge tolkats på ett mindre smickrande sätt att döma av kritiken från bland annat riksrevisionen.

Varför den stora tystnaden i de här frågorna, kanske läsarna undrar? Förvaltarskapen initieras oftast via kommunernas socialförvaltningar, anhöriga i den mån de finns, vågar sällan ta strid i frågan. Myndighetssverige har alltid haft ett starkt grepp över sina medborgare.

Så återstår då frågan om vilken väg vi i vårt land skall vandra? Är målet att de som på ena eller andra sättet inte passar in i en given social mall, skall underkastas förvaltarskap? I så fall rör vi oss i en riktning som för bort från demokrati, mångfald, tolerans och självbestämmande.

2013.08.04

Jarl Strömbäck

SPI-Välfärden

 

lördag, april 27, 2013

Makten och bulvanerna 12.


 


Början på den gångna veckan tillbringades i vår huvudstad. Där möttes 100-talet delegater för den riksomfattande organisationen. Där fanns dess ledning och förbundsstyrelse, liksom distriktsordföranden från de olika länen.

Vi konstaterade att vi med råge har fler medlemmar än samtliga politiska partier tillsammans. Och vi talade om samhällsutveckling och det kommande valet.

Så mycket borde ändras, om vi på allvar menar med att hela Sverige skall leva? Om vi menar att alla människor har lika värde, att diskriminering på grund av ålder eller annan grund inte skall accepteras? Att vi skall ha en skola och vård på lika förutsättningar?

Under mötet når mig ett budskap via länken


Läs den och kommentarsfältet, begrunda och ta till Er, är det en spegling av ett samhälle vi vill ha? Var finns skyddet för den som är utsatt?

När lagstiftningen om förmyndarskapen instiftades, lades den under föräldrabalken, det var logiskt, det skulle ju handla om barn som behövde skydd i något, oftast tidigt skede i livet.

Nu handlar det i allt högre grad om att ta kontrollen över äldre personer deras rätt och deras tillgångar. Den utvecklingen har fått svidande kritik av riksrevisionen i två rapporter 2006 och 2009, de går att finna och läsa på nätet.

Inte heller hovsångerskan, lärkan i den svenskaste av sommarhagar har skyddats. Nu har hon tystats och isolerats. Det är en lång resa från Swing it magistern. Var finns humaniteten i det handlandet?

2013.04.27

Jarl Strömbäck

lördag, oktober 27, 2012

Makten och bulvanerna 7.



Somliga föredragningar har ett värde långt större än andra. När Alzheimerföreningen den 25.10 ordnade ett öppet möte i fullmäktigesalen i kommunen norr om skogen, blev den nästintill fullsatt. Intresset var stort och väl motiverat.

I stort sett alla medborgare kommer någon gång i livet att via anhöriga eller bekanta mötas av den minnets skymning som med ett samlingsnamn kallas demens. Det är en sjukdom, men betraktas av både enskilda och myndigheter som ett tillstånd. Med andra ord förvägras mer än hälften av de som drabbas medicinering för att bromsa förloppet. Hur är det möjligt?

Men det som skulle göra kvällen riktigt intressant var det anförande Jan Norberg höll om kampen för sin mors heder och självbestämmande. Det var ett riktigt gripande dokument, väl sammanställt, det han redovisade.

Förskräckande är vidden av det godtycke som sprider sig i organisationer och myndigheter som får en närmast obestridlig makt över enskilda personer öde. Att gamla människor med svaga nätverk dessutom gör dem lätta att fånga in, gör det hela bara osmakligare.

Jan Norbergs dragning visade på ett övertygande sätt på de mekanismer som används från myndighetens sida, för att få kontroll över enskildas rätt och egendom. Med den rätten har man också rätten att förfoga över de tillgångar den enskilde har, vilket i sig kan ses som en lockelse för en hungrig byråkrati.

När det efter en timmes föredragning var dags för applåder valde något 10-tal av den lyssnande publiken att vända ryggen till och gå. Måhända blev igenkänningseffekten alltför stor för bulvanerna.

Den stora delen av lyssnarna valde att med applåder visa sin uppskattning för en dragning, som är något av det viktigaste jag upplevt under mina ca 20 år i politiken.

26.10.2012

Jarl Strömbäck

tisdag, september 18, 2012

Makt och bulvaner 2.



I föregående avsnitt under denna rubrik, berördes inledningsvis ett scenario, som vi nu skall fördjupa oss i en del. I det scenariot finns många inblandade. Det måste få sin förankring i det lagstiftande systemet, men det är ingen garanti för rättsäkerhet vilket skall visa sig.

Dags alltså för lektion 2, i serien om hur man bygger system för plundring av de äldre i samhället. För tydlighetens skull använder jag här ett aktuellt fall, det finns fler och med den utveckling vi ser, kommer ökningen att tillta. I vår fallstudio har vi en kvinna i 75-års ålder. Hon tillhör de många i vår kommun som tjänat kommunen under sin aktiva tid i arbetslivet, och tillika varit en trogen S-väljare. Det kommer inte att hjälpa henne som vi skall se.

Så låt oss umgås med Mor Karin (låt oss kalla henne så). Hon är änka sedan ett antal år tillbaka. Har tre vuxna barn varav ett, sonen är den som trätt in i anhörigrollen mer än andra. Han servar sin mor enligt hennes behov under de tider han inte är på resa i tjänsten ute i den stora världen.


Mor Karin är förutseende, i oktober 2009 upprättar hon ett testamente på en juridisk byrå i vår stad. Testamentet åtföljs av ett läkarintyg som visar att hon är vid god hälsa och klar över sitt förordnande som texten lyder. Den åtgärd som vi nog alla tror är uttryck för vår yttersta vilja, testamentet skall snart spelas bort av bulvanerna när dansen om hennes begränsade tillgångar börjar.

Redan den 17 december samma år är processen att ta kontroll över mor Karin igång, då genom att bulvanerna muntligt ansökt om att hon skall tas om hand med stöd av socialtjänstlagen. Två månader efter att hon visat upp ett oklanderligt och friskt läkarintyg, bedöms hon av makten och bulvanerna inte längre tillräknelig utan måste läggas under förvaltarskap.

Förvaltarskapet gäller hennes ”egendom och rätt”. Med det menas att man egentligen inte bryr sig speciellt om hennes person, det är rätten att kontrollera hennes tillgångar som är intressant. Sonen är vid tillfället utomlands, vilket möjligen är del av valet av tidpunkt.

I beslutet som nu tar ifrån mor Karin hennes egenkontroll över ”rätt och egendom” kan man läsa följande:

Ett beslut om bistånd enligt socialtjänstlagen innebär att du får den hjälp, stöd och service du behöver vid utförandet av en aktivitet i din dagliga livsföring. Socialtjänstlagens främsta mål är att tillvarata och utveckla människors egna resurser. Det innebär att personalen i samråd med dig planerar hur ditt beviljade bistånd ska utföras.

Hur det kommer att tillämpas skall vi se i följande avsnitt.

2012.09.17

Jarl Strömbäck