Det går bra för välfärdslandet
Sverige. Det säger regeringen och det säger internationella organ
som granskar olika länder. Bra så, vi har dopat företag och
konsumenter med en otroligt låg ränta. Vi kan producera billigt och
konsumera billigt med en alltmer svällande kreditskuld. Så skapas
välfärd på lån, men det finns också baksidor.
Det jäser av missnöje i
välfärdslandet. Den 4 september demonstrerade vårdanställda och
patientföreningar i tusental på 26 orter i landet. Protesterna
gällde vårdens villkor och patientsäkerheten. Sättet att styra
och se på vården och kallas “New Public Management”, har gjort
ekonomin i vården styrande, inte vårdbehoven. Resultatet har blivit
en nedåtgående spiral som innebär alltmer av administration och
kontroll, allt mindre av aktivt vårdarbete.
Det jäser även inom polisen och
rättsväsendet. Den nya organisation som sjösatts, och skall
innebära en total centralstyrning av polisarbetet, har mött stora
svårigheter. Personal som skall fylla rutorna i mängder av
organsationscheman, finns inte på plats. Ansvariga i den nya
organisationen saknas eller är otydliggjorda. Och ärenden samlas på
hög eller läggs ner pga brist på utredande resurser. Men
statistiken visar att brotten inte ökar i landet. Statistiken som
bygger på lösan sand, då den inte tar hänsyn till de drivor av
fall som aldrig registreras.
Och på skolans område är det en
skriande brist på lärare så här i det nya skolårets början.
Åratal av misskötsel av arbetsgivaransvaret för skolan har gjort
att rekryteringen till arbetet inte fungerar. Försöken med riktade
lönepåslag för särskilda lärare,(förstelärare etc), skapar
osämja och dålig stämning på skolorna, och triggar en
flyttkarusell där erfarna lärare som känner sig förfördelade
lämnar sina gamla skolor för nya med högre löner.
Och på boendefronten behövs
100.000-tals nya bostäder för att lösa bostadskriserna, i
synnerhet för unga som vill flytta ut, gamla som vill byta till
lättare boende, och invandrare. Men samtidigt ligger statliga och
kommunala pålagor som en våt filt över sektorn.
Tillståndsgivningen är en omfattande och kostsam process.
Överklagningar försenar byggena, och flyttskatten gör att
flyttkedjorna inte fungerar.
Nog finns förklaringar till det uppror
i välfärdslandet som startat denna tidga höst. Mer kommer säkert
att komma, låt oss hoppas också med positiva gensvar.
2016.09.05
Jarl
