Så har den då startat, slutstriden,
eller kanske ännu tydligare, slutstriderna. Häromdagen (26.9) hölls
den första av kanske 3 debatter mellan de två kandidaterna till
posten som ledare av världens under de senaste 70 åren, viktigaste
land USA. Demagogen och opportunisten Donald Trump, mot politikern
och demokraten Hillary Clinton. En kamp vars slutseger kan komma att
få enorm betydelse för utvecklingen i världen. Den mellan
demokrati och mångfald, och alltmer av diktatoriska regimer.
Men slutstriden har också påbörjats
i kampen om Syrien. De demokratiska krafter som arbetat för ett land
med mångfald och medinflytande i landet, kommer av allt att döma
att utraderas och grundligt besegras av militärmakterna Ryssland och
Syriens Assad-regim. Man väljer att totalt föröda ett redan
oerhört sönderbombat land, hellre än att välja diplomatins väg
för att lösa konflikten. Vad hjälper det att USA-s representant i
FN talar om ryskt barbari när man bombar målinriktat på sjukhus
och hjälptransporter. Den demokratiska världen har svikit den
demokratiska rörelsen i Syrien, och eftervärldens dom kommer säkert
att bli kännbar.
Vart skall de miljoner människor som
befinner sig på flykt undan Assad-regimen ta vägen om inte de
demokratiska länderna öppnar sina gränser igen? Och vem skall
betala återuppbyggnaden av Aleppo och andra sönderbombade städer?
Frågornas mångfald hopar sig, liksom frågan varför USA och EU
låter sig fördmjukas av Putin-regimen? För i grunden är det nu
vad det handler om. Assad och hans gäng skulle inte kunnat vinna den
här kampen utan ryssarnas stöd och vapenmakt. Mönstret från
Spaniens 30-tal och Hitlers stöd till Franco är solklart.
 |
| Ryskt bombflyg |
Vissa bloggar är inte så roliga att
skriva, men det är viktigt att också våga se runt hörnet i
framtiden. På nattduksbordet ligger för närvarande Winston
Churchills memoarer Det Stora Kriget, som avhandlar 1-a Världskriget.
Boken är skriven oc trycket i början av 1930-talet. En antikvitet i
skinnband och med äldre språkbruk. Men en mycket läsvärd bok
genom sin klara insyn i den tidens händelseförlopp och dess
konsekvenser.
Ett krig som födde som sitt barn
sovjetkommunismen med allt det lidande som den rörelsen skull
innebära genom årtiondena. Den demokratirörelse som sedan följde
i Ryssland, och verkade under ca 10 år, är nu ett minne blott. Den
ryska upprustningen och arrogansen skördar alltfler frukter. Men det
är blodbesudlade frukter vare sig det gäller länderna i Kaukasien,
Ukraina eller Syrien.
Måhända är slutstriden i Syrien bara
upptakten till en än större kamp. Våldet har en benägenhet att
ständigt vilja notera nya segrar.
2016.09.28
Jarl
