Statistiken ljuger inte, eller gör den
det? Frågan kan nog anses berättigad. Det gamla talet om statistik
som en offentlig lögn, saknar nog inte grund. I rättsamhällets
avseende handlar det mycket om hur man ser på brottslighet och
lagföring.
För vad händer i ett samhälle där
den offentliga rättsäkerheten alltmer förskjuts och överlämnas
till den enskilde? Vakttjänst i fritidshamnarna för att undvika
eller försvåra stölder, har nu de flesta större anläggningar
året runt. Vad händer i glesbygder där rättsamhället lämnat
fritt fram för tjuven? Grannsamverkan blir till medborgargarden på
sikt. Det är inget som den enskilde eftersträvar, det är något
som påtvingas genom rättsamhällets reträtt.
Och vad händer när brott inte
registreras, nedprioriteras och brottslingen ständigt går fri? Det
logiska svaret är att klanväldet på sikt får fotfäste, med sin
alldeles egna uppfattning om hur man hanterar problemen. Sådan är
situationen nu i många av våra större städer, där de ouppklarade
morden genom skjutningar, sprängningar och nu också användning av
militära vapen sprider sig.
Och delar av polisen gör tappra försök
att få oss att förstå att det är frågan om gängbråk, som om
det skulle vara en förmildrande omständighet? Det synsättetär
totalt felaktigt, det skyddar ingen annan än de brottslingar som i
skuggan av en slapp lagföring, väljer gatans parlament som sin
lösning.
Nu får vi också höra, även från de
rättsvårdande myndigheterna själva, att exempelvis egendomsbrott,
i dagligt tal inbrott, har mycket låg status. De är kraftigt
nedprioriterade vad avser resurser. Uppklarningsprocenten är mycket
låg, och den enskilde som drabbas får bära bördan av kostnader
och osäkerhet, brist på trygghet.
Ur den soppan växer nya och starka
motsättningar, inte minst politiskt. Den enskildes trygghet och
säkerhet är i högsta grad ett politiskt ansvar. Väljer politiken
slappheten och omsorgen om brottslingen mer än stödet och
tryggheten för brottsoffret, Då väljer man en farlig väg.
Den vägen kan göra alltfler, också
vanliga medborgare benägna att ta lagen i egna händer. Vem är i så
fall i egentlig mening, ansvarig?
2016.09.15
Jarl
