Med vind i seglen.

Augustis första dag när vi lossar förtöjningarna och seglar ut. Tre generationer ombord, och förväntningarna speglas av glädje. Det är fint väder efter julis tråkiga sommar. Nu vill vi ha några somriga dagar.

På vägen mot första målet Donsö, hamnen i den södra skärgården med sin sjöfartsindustri och sina fiskebåtar skall få vårt besök. Västerhavsveckan har börjat och nu skall västerhavet firas med evenemang och traditionell marknad i hamnen.

Marstrand gästhamn i bakgrunden

Väl där får vi plats vid kaj, och inom kort har ytterligare några båtar lag till utanpå vår, på typiskt västkustmaner. Grannsämjan är god och promenader och umgänge slutar med en middag i det som en gång var det stora ishuset. Där isen till fiskebåtarna förvarades innan andra kylmöjligheter tog över den delen.

Mycket kan skrivas, seglingen upp till Marstrand blev en bitvis utmanande sådan när vinden pep i med dryga 10 m/sek. Då blev det nödvändigt att i tämligen grov sjö reva seglen för att återta kontrollen över verkligheten. Sådana är också havets villkor. Marstrand var sig likt, bara så mycket mer präglat av gästande båtar vid många bryggor. Där fladdrade flaggor från många av norra Europas länder. Och lugn och trevnad präglade människor i de många butiker som kantar kajpromenaden.

Nästa anhalt fick bli Björkö i den norra skärgården. Också den en ö med sin egen prägel. Med fler än 1500 invånare året runt, har man också den närservice som krävs för ett levande samhälle. Och även om satsningen på turismen inte är lika levande här, så är den ändå tydlig och positiv.

Över fjärdarna och genom sunden blev det så dags att avsluta 5-dagsturen. Nog är det en upplevelse att se en riktigt levande skärgård. Att uppleva vattnens E-6, med sin ständiga trafik av båtar under olika flagg  stäva på i nordlig eller sydlig riktning.

Och från Rivöfjorden, där fartyg i generationer passerat på sin färd till och från Göteborgs hamnar, ser vi konturerna över staden på avstånd. Älvsborgsbron, den stora portalkranen vid Eriksberg som utgör ett viktigt minne över stadens storhetstid som världens största skeppsbyggarstad.

På fjärden innan hamn lägger jag i dörjen. På ca 5 minuter hugger 3 fina makrillar som i fileat skick blir en superb middag någon timme senare.

En fin utflykt är slut, andra aktiviteter vänta kommande dagar. Och SD-kampanjen i Stockholms tunnelbana, leder än en gång till jämförelser med den tyska utvecklingen på 30-talet.  Men mer om det en annan gång.

2015.08.06

Jarl