Efter nattvakt

Vakttjänst i småbåtshamnen denna sena aprilnatt. Vädret är vårlikt skönt. Aktiviteten i hamnen är stor, men slocknar i takt med solens nedgång. Vi är 2 personer som vaktar under natten. Ett nödvändigt skydd mot de stöldrazzior som tyvärr blivit ett gissel i många båthamnar. Natten blir lugna, några mopedåkande ungdomar gör en lov vid 23-tiden, och en misstänkt bil strax efter midnatt väljer att vända när man ser vår närvaro. En ny dag med sol och vår i luften väntar.

Gryning över Göteborgs vatten

Dagens blogg skall föräras staden på landets västra kust, Lilla London som den också ibland kallats givet sina internationella kontakter. Men det som är stort i en viss tid, blir kanske något annat i en annan tid. Politiken i staden har av tradition präglats av ett mått av självgodhet. Man har gärna stått upp för sin särart, och Göteborgsandan har blivit ett begrepp. Inställningen är förståelig i ett historiskt perspektiv, men kan också bli en belastning i en ny tid med nya utmaningar.

Efter valet 2018 var osäkerheterna i det lokala “regeringsbildandet” snarlika det på riksnivån. Utfallet av valet gav ett nytt parti Demokraterna, ställningen som näst största parti. Den legendariskt starka Socialdemokratin led sitt största nederlag i modern tid, och splittringen av det tidigare rödgröna ledarskapet blev ett faktum. Alliansen som också stukats hårt i valet, såg möjligheten att i valsamverkan med de forna motståndarna Vänstern och Miljöpartiet, överta ledarskapet i kommunen. Ett minoritets ledarskap som nu sätts på hårda prov.

Raden av projekt som drivs i staden är större än någon gång i modern tid. Det omstridda Västlänken, en tågtunnel som inte behövs till kostnaden av någonstans mellan 40-50 miljarder och kritiserats av bland annat riksrevisionen är det största, men inte enda.

En linbana som projekterats över älven mellan stadens båda delar, och som i projektfasen skulle kostat en dryg miljard, beräknas nu kosta minst 4 miljarder. En modernisering av kaj områden, Skeppsbron som nu spränger sina kostnadsramar ett tredje. Fler exempel finns på projekt som pågår, men med stora kostnadsökningar. Det förtroende som politiken i grunden vilar på, skakas nu också i grunden i landets 2-a stad.

Göteborg är en fin stad med en storartad historik. Dess fäder har varit kraftfulla och burit stadens intressen på ett hedervärt sätt. Frågan man nu ställer sig är om samma omdöme kan ställas på vår tids politiker.

Och kanske är det så, att problemen i staden också är en spegling av en utveckling där kompetensen i vid mening valt bort politiken som sitt verksamhetsområde. Kvar som rekryter till de politiska uppdragen har blivit personer saknar de övergripande synsätt, och den kompetens som ledandet av en så stor organisation rimligen kräver. Hur och varför frågor drivs fastnar då gärna i prestige mässiga låsningar där inte minst tjänstemanna ledet driver sina intressen.

Problemen i det avseendet känns nog igen från många kommuner, men är kanske mer närvarande i staden i väst, än på andra håll.

2019.04.29

Jarl S

Med vind i seglen.

Augustis första dag när vi lossar förtöjningarna och seglar ut. Tre generationer ombord, och förväntningarna speglas av glädje. Det är fint väder efter julis tråkiga sommar. Nu vill vi ha några somriga dagar.

På vägen mot första målet Donsö, hamnen i den södra skärgården med sin sjöfartsindustri och sina fiskebåtar skall få vårt besök. Västerhavsveckan har börjat och nu skall västerhavet firas med evenemang och traditionell marknad i hamnen.

Marstrand gästhamn i bakgrunden

Väl där får vi plats vid kaj, och inom kort har ytterligare några båtar lag till utanpå vår, på typiskt västkustmaner. Grannsämjan är god och promenader och umgänge slutar med en middag i det som en gång var det stora ishuset. Där isen till fiskebåtarna förvarades innan andra kylmöjligheter tog över den delen.

Mycket kan skrivas, seglingen upp till Marstrand blev en bitvis utmanande sådan när vinden pep i med dryga 10 m/sek. Då blev det nödvändigt att i tämligen grov sjö reva seglen för att återta kontrollen över verkligheten. Sådana är också havets villkor. Marstrand var sig likt, bara så mycket mer präglat av gästande båtar vid många bryggor. Där fladdrade flaggor från många av norra Europas länder. Och lugn och trevnad präglade människor i de många butiker som kantar kajpromenaden.

Nästa anhalt fick bli Björkö i den norra skärgården. Också den en ö med sin egen prägel. Med fler än 1500 invånare året runt, har man också den närservice som krävs för ett levande samhälle. Och även om satsningen på turismen inte är lika levande här, så är den ändå tydlig och positiv.

Över fjärdarna och genom sunden blev det så dags att avsluta 5-dagsturen. Nog är det en upplevelse att se en riktigt levande skärgård. Att uppleva vattnens E-6, med sin ständiga trafik av båtar under olika flagg  stäva på i nordlig eller sydlig riktning.

Och från Rivöfjorden, där fartyg i generationer passerat på sin färd till och från Göteborgs hamnar, ser vi konturerna över staden på avstånd. Älvsborgsbron, den stora portalkranen vid Eriksberg som utgör ett viktigt minne över stadens storhetstid som världens största skeppsbyggarstad.

På fjärden innan hamn lägger jag i dörjen. På ca 5 minuter hugger 3 fina makrillar som i fileat skick blir en superb middag någon timme senare.

En fin utflykt är slut, andra aktiviteter vänta kommande dagar. Och SD-kampanjen i Stockholms tunnelbana, leder än en gång till jämförelser med den tyska utvecklingen på 30-talet.  Men mer om det en annan gång.

2015.08.06

Jarl

Utsikt från västra kusten

Det är en solig morgon när jag följer skolflickan till den vördnadsfyllda byggnad som utgör Rambergskolan. En byggnad som numera är skyddsklassad, i sin monumentala stil ett bevis för de värden man tillmätte utbildningen när byggnaden uppfördes för 100 år sedan. Och alltsedan dess använts som skollokal.

Från bergets panoramavy kan jag se ut över stora delar av staden. Delar som tidigare var hamnar där varor från jordens alla hörn lastades och lossades. Men också där en del av världens finaste fartyg byggdes så sent som på 1970-talet. Det sammanbrott som svensk sjöfarts- och varvsnäring drabbades av då, var smärtsamt för de som likt undertecknad var del av verksamheten. Desto roligare att nu, många år senare konstatera att kris också har en uppsida. Nytt liv, ny utveckling heter den.

På de områden där förut hårt arbete för starka män var normen, växer nu en helt ny stadsdel fram med snart 10 000 invånare. Den har blivit en efterfrågad oas i stadens närhet med sina minnen, och sina fina kajpromenader. Och i de gamla torrdockorna, återfinns nu några av regionens bästa och mest skyddade fritidshamnar för de boendes små båtar.

I staden sjuder det av liv dag som kväll, och i minglet av människor i stadens gröna lunga, slottskogen, också den 100-årig, kan man höra mängden av språk, och mångfalden av etniciteter blandade på gångstråk och gräsmattor.

Så förvandlar tiden förutsättningar och löser sina problem. Av allt att döma har den utmaning som landets västra stad nr 1 hade att brottas med för många år sedan, har skapat nya möjligheter.

I en tid när vi brottas med alltmer av frågor kring framtiden, kan det vara klokt att ta till sig den utveckling som skett här. Inte för att det är något självklart positivt i en utveckling som innebär en avindustrialisering av vårt land, vi behöver våra arbetsplatser. Men viktigt i sammanhanget är också att inse att kreativiteten i ett levande samhälle, skapar nya möjligheter, och det är dem vi skall fånga, och som skall bära nya generationer.

2015.05.04

Jarl