Påskhelg, så är den över för det här året. Umgänge med barn
och barnbarn. Tre generatoner i samverkan. De är intensiva och fina, 4-åringen
och 9-åringen. Det blir mycket lek, och kraven på närvaro är stor.
Visst kan det bli jobbigt när de normala vanorna utmanas,
när det egna utrymmet krymper. Men i det finns en stor uppsida, nämligen
tilliten och förtroendet som skapas när den äldre generationen väljer att följa
de smås initiativ. Tillit skapas av förtroende och närhet, finns något av det
att lära i det stora livet?
Vad händer när myndigheten väljer att sluta lyssna på de
anställda i skolor, på boenden, inom vård och omsorg? När direktiven blir
svaret på bönen om mer resurser, mer utrymme för det goda arbetet? När budgeten
sätts som övergripande mål, och verksamheten måste anpassas därefter?
I vilket läge slocknar kreativiteten, den goda rörelsen? I
kommunen norr om skogen har en galen politik under många år gjort kommunen till
en av de mest skuldsatta i riket. Soliditeten är körd i botten, och den
ekonomiska piskan har legat över verksamheterna under lång tid. Resultatet har
synts på insändarsidorna, det har synts i anmälningar till arbetsmiljöverket.
Men av det syns ingen ödmjukhet i det styrande partiets agerande.
Med stort mått av självbelåtenhet tar man åt sig äran av ett resultat som bygger
på budgetbesparingar där de inte borde gjorts, och AFA-pengar som borde gått
till verksamheterna istället för att redovisas som en vinst.
2014.04.23
Jarl Strömbäck
1 kommentar:
Nu lämnar de ansvariga för kommunens förlustaffärer skutan.
Väl försörjda resten av sitt liv. In kommer nu en av s-föreningen utsedd,41 åring, som kämpat i 15 år för att erhålla sjukersättning (sjukpension var den tidigare benämningen)pga sin sjukdom som endast tillåter denne till att arbeta 25%.
Men så, när en lön och arbetstillfälle som ordförande för Kultur-och fritidsnämnden i Örnsköldsvik kommun erbjuds med lön överstigande 30.000 kr/mån erbjuds, så finns inget hinder längre för heltidsanställning.
Bedrägligt förfarande? Skoj med välfärden? Ett bedrägligt förfarande mot alla de människor som trots verklig sjukdom tvingats ut på gatan till en overklig värld.
Hur i hela fridens namn kan en människa som kämpat i 15 år för att få en sjukpension, helt plötsligt kunna anse att ett heltidsarvoderat uppdrag som ordförande för Kultur -och fritid skall kunna klaras av på en 25% arbetsförmåga?
Eller är det så, att denna heltidstjänst som Leif Lindholm (s) innehaft med full/heltidslön inte inneburit mer arbete än vad en handikappad med 25 % arbetsförmåga klarar av.
Om så är, Kräv att Leif Lindholm betalar tillbaka åtminstone 75 % av erhållen lön de senaste 4 åren.
Eller, handlar det hela om att köpa sig personer som är totalt neutrala till S-falangens toppstyrda politik. Kanske sett i ett större sammanhang är denne person en synnerligen billig lösning för kommande sparprogram.
Ännu en välavlönad S-märkt nickedocka.
Finns det ingen skam längre i den socialdemokratiska kroppen?Vad blir nästa drag?
Skicka en kommentar