Fortfarande ljumma vindar när jag tar min morgonpromenad denna ovanligt milda november. Men nu meddelar meteorologerna att kylan och vintern är på väg. Utmärkt för alla de som gillar vintersporter, och det ljus som snön bidrar med. Men nu några reflektioner över den politiska utvecklingen i landet i norr, svearnas och många andras rike.
Talesättet “som man bäddar får man ligga”, kan
med fog tillämpas på det politiska kaos vi upplever i landet efter valet för
drygt 2 månader sedan. Fortfarande inte ens ett embryo till ny regering, och
skulden till det kanske kan hänföras till talspråket ovan. Genom en
förhållandevis låg spärr till riksdagen (4%), har nu 8 partier tagit plats i
den styrande församlingen. Tre av de partierna balanserar strax ovan de 4
procenten, men de kan genom att utgöra en nödvändig marginal i det politiska
beslutfattandet, få en roll som vida överstiger väljarstödet. Som exempel har
miljöpartiet den senaste mandatperioden haft 3 ministerposter, och kunnat driva
igenom beslut om subventionerade elcyklar vilket gynnar storstädernas boende.
Samtidigt har man drivit på höjningar av drivmedelspriserna, vilket drabbar de
som bor på landsbygden hårt. Åtskilliga ytterligare exempel kunde anföras på
vad den hårt fraktionerade riksdagen inneburit och innebär, för det politiska
beslutsfattandet, och därigenom också för dess legitimitet hos väljarna.
 |
För många partier?
|
I regeringsbildningen som nu diskuterats i mer
än 2 månader, är låsningarna alltmer sofistikerade. När man inte längre kan
motivera dem med ideologi eller väljarstöd, återstår att försöka blockera
lösningar med det ekonomiska vapen som kallas budget. Också en stat måste ju ha
en budget som återspeglar vad regeringen vill göra.
Genom att blockera den alliansbudget som
skulle kunnat ge landet en fungerande regering, har nu Centern och Liberalerna
beslutat att inte acceptera det som man gick till val på, utan ställa upp med
egna budgets vilka då naturligt nog inte kommer att accepteras av riksdagen. På
det sättet blockeras både det rödgröna blocket och den alternativa regering som
kunde bildats på alliansens grund.
Är det
rimligt att ett politiskt system fraktioneras så hårt som sker i vårt
land nu, och är det det som gynnar demokratin mest? Är det rimligt att politisk prestige, blir viktigare än omsorgen om landet och dess
styrande? Borde inte spärrgränsen till riksdagen höjas? De frågeställningarna
borde bli självklara när en dag kaoset i regeringsbildningen får sin lösning.
Att den
lösningen troligen blir ett nyval är uppenbart. Rimligen borde både talmannen,
och de större partierna inse det, och välja den lösningen.
2018.11.18
Jarl S
