Årskrönika 2015

Vi står inför ett årsskifte, och därmed de återkommande årskrönikorna i media. Det skall bli intressant att följa dem, och utan att förhäva sig får den här bloggen förmedla undertecknads synpunkter.

I internationell mening har vi under året upplevt de mest krigiska året sedan vietmanåren på 70-talet. Och inget år med fler människor på flykt sedan 2-a världskrigets slut för 70 år sedan. Och samtidigt ett ständigt ökande välstånd i de länder som fungerar utanför de uppslitande krigen i mellanöstern och Afrika.

I vårt land har vi sett det största lappkastet i politiks mening i modern tid. Från att ha levt med teserna om humanitet, medmänsklighet och öppenhet i relationen till människor på flykt, har vi under ett par dramatiska månader sett det politiska ledarskapet svänga runt, och nu genom stängda gränser och strama id-kontroller förvandla vårt land till en alltmer sluten bastion, onåbar för de flesta flyende av den enkla anledningen att man saknar id-handlingar.

Det är nämligen inte självklart att det går att få ett id eller pass i ett land som befinner sig i krig, och vars administrativa strukturer har ödelagts. Det finns i sönderbombat land ingen given myndighet man med självklarhet kan gå till för att få sitt pass. Och det finns ingen myndighet som har regimens tillstånd att utfärda pass för flyende från landet.

Så när den svenska regeringen med sitt snyftande statsråd påkallar av svenska myndigheter godkända id för att släppa in människor i landet, då är det den renodlade cynismen som talar. Man vet mycket väl att man stryper möjligheterna för de som allra mest behöver hjälpen. 30-talets judestjärna är tillbaka i annan form, och nu liksom då påkallad av svensk politisk ledning. Nog är det anmärkningsvärt.

Och i landet i stort trumpetas så gott det går från den politiska ledningen att landet håller på att kollapsa, samtidigt som man förutspår rekordhög ökning av BNP för kommande år. Hjulen i det svenska välfärdssamhället rullar allt snabbare. Utmaningarna som delvis är knutna till de nykomna i vårt land genererar alltmer arbete. Och i landet i stort byggs nu nätverk mellan ideella organisationer och näringsliv för att snabbt kunna fånga upp de kompetenser som rymms i de som kommer. Synd då att de politiskt ansvariga låst in sig i en försvarsställning av rent polisiär art.

Hur media kommer att spegla året som gott är inte känt när detta skrivs morgonen den 30.12. Men eftervärlden kommer att ge sin analys, som den gör när ett antal år gått. Och förhoppningsvis kommer vi då att förundras över en period i svensk politik, när ledarskapet rasade samman i rädsla för den roll man påtagit sig, nämligen att visa empati, klokskap och balans i en tid när omvärlden behövde den värdegrunden.

2015.12.30

Jarl

Juletid

Juletid, glädjetid och samvaro. Ljusglittrande fönster och balkonger, köpfest och matfest. Vid middagsbordet samlas vi tre generationer, den yngste 3 år, den äldste 73. Lek prat och positiv närvaro. Och under julgranen de många paket som skall fördelas efter julmaten.

Känns scenariot igen? Troligen är det likt i de flesta svenska hem, julen är ju tillsammans med midsommar de svenskaste av helger, sett till våra traditioner och vanor. Och den bär också ett påbud som vi kanske inte alltid tar till oss, men som de religiösa skrifter som är knutna till julen bär fram.

Det är skrifterna om barnet som föddes på enklaste sätt i ett stall. I en tid när alla gossebarn skulle dödas, därför att de sågs som ett hot mot den ledande regimen. Nog är det lite slående att vi skall se liknelser till det synsätten också i vår upplysta tid. Inte så att vi så uppenbart barbariska att vi dödar, men vi stänger våra dörrar i förment fruktan för de som kan tänkas knacka på. De kallas med vår tids språk id-kontroller, avvisning och gränskontroller.

Nog är det tänkvärt att mer än 2000 år av utveckling, har betytt så lite i så grundläggande avseenden när det gäller mänsklig samvaro. För en del år sedan hade man en spegel på ett av landets största naturhistoriska museer, med texten världens farligaste djur. En för mig mycket känd person stod förbryllad framför spegeln och förstod inte varför hon inte såg något djur där, tills poletten föll ner.

Världens farligaste djur går på två ben, och har inte blivit mindre farligt de senaste 2000 åren.

2015.12.26

Jarl

Liberala vindar: Att tända ett ljus

Liberala vindar: Att tända ett 

Att tända ett ljus

Juletid i fredens land. I varuhusen strålar ljusen och och musikmaskinerna matar ut julmusiken. “Låt mig få tända ett ljus” och mycket annat. Stämningshöjande i en tid för kontemplation, samvaro och närvaro. Det är vackert och det behövs.

För utanför varuhusets och hemmets ombonade väggar, byggs nu staket och murar i skarp kontrast till de julbudskap vi från barnsben fått lära oss. Fred, frihet och omhändertagande. Att dela med sig i både materiell mening, och kanske än högre grad humanistisk mening, Empati och känsla.

Vid Sveriges gränser byggs nu murar och spärrar för att stoppa det man ser som en illegal invandring. Öresundsregionens öppna transportvägar förses med spärrar, som kommer att skapa ett nytt slags klassamhälle. Dels de inkluderade, de som kommer att kunna åka mellan våra länder som förut, med vissa förseningar. Dels de som gjort den långa flykten , bara för att bli sittande på någon järnvägsstation eller liknande, alltmedan myndigheterna i de rika länderna tvår sina händer.

För många tusen, de som kommit till landet innan spärrarna byggts, är hoppets ljus tänt. De har kanske de skäl som krävs för att få asyl, för att på sikt bli inkluderade i vårt samhälle, För många andra återstår besvikelsen och förtvivlan, i upptäckten att alla umbäranden man gjort, allt man offrat för en tänkt ny framtid i landet i norr, humanismens högborg, visat sig bi ett misslyckande.

Och i juletid måste hjulen snurra, 75 miljarder skall handeln omsätta för att de stora flertalet av oss skall kunna fira en jul som alla tidigare. Sjunga våra sånger om fred och frihet samtidigt som murarna byggs på Kastrup flygplats och på andra håll.

2015.12.23

Jarl

Kampen om kovan

Kampen om kovan, om pengarna tar sig många uttryck. I internationell mening handlar den i stort om utvecklingsländernas och de fattiga ländernas önskan att i högre grad få ta del i de rikedomar som skapas i de utvecklade länderna. Egentligen är det inget konstigt i det, rikedomarna är i mycket stor grad skapade i de mindre utvecklade länderna, men genom mängder av avtal och världsomspännande handelsvillkor, styrs kontrollen från de rika länderna, och därmed också rikedomarna.

Så i kampen om kovan finns många spår, ett av de spåren, ett viktigt sådant går över miljöfrågorna. För några dagar sedan samlades mängder av delegater från jordens många länder i Paris för att komma överens om en strikt ordning för hur jordens klimat skulle säkras för kommande generationer. Känns begreppen igen, högtravande och som skrivna hur flummiga valprogram av förmenta miljövänner.

I potten skulle också läggas en avsevärd summa pengar för fördelning mellan de rika och de mindre rika länderna. Och kanske var det i realiteten pengarna som var det primära intresset för hela mötet, hur skall man annars tolka dess slutresultat?

Efter nattmanglingar och stor möda lyckades man från detta uppblåsta möte åstadkomma ett dokument som säger att länderna skall sträva efter att se till så att temperaturen på vår planet inte höjs mer än 1,5 grader sett mot situationen innan industrialismens utbrott för 150 år sedan, flummigare kunde det knappast ha gjorts. För 150 år sedan fanns ingen säker statistik på jordens temperatur, och därmed inget givet riktmärke. Att man sedan lägger kontrollstationer vart 3-e år saknar betydelse, dokumentet är typiskt för ett dokument utan egentligt värde.

Värdet ligger istället i den väldiga summa pengar som mötet kom överens skall omfördelas från de rika länderna till de mindre rika, 100 miljarder US dollar per år, en oerhörd massa pengar med alla mått mätt. Rimligen var de pengarna den egentliga moroten för flertalet av delegaterna som kom till mötet. De ofta korrupta ledarskikten i fattigare länder matas med nya rikedomar. Och för de rika länderna garanteras den världsordning som via tillverkning och handel fortsätter att garantera de rika ländernas överhöghet i den globala ekonomins mening.

Smogen från den kinesiska koleldningen, från de indiska brännandet av kodynga och andra liknande problem, den får man söka lösa på plats.

2015.12.20

Jarl

Brödrafolkens väl

Historien har många exempel på högtflygande målsättningar tänkta att styra folkens tänkande och handlande. På våra svenska mynt kunde man för många år sedan läsa devisen “Brödrafolkens väl”, tillsammans med det då kungliga porträttet. Tanken där var väl att verka för ett ökat och fördjupat samarbete mellan de nordiska länderna, i en tid när nationalismen bredde ut sig och Sverige förlorade Norge, lyckligtvis utan stridigheter och blodsspillan.

Även i vår tid finns exempel på frigörelse som skett lyckligt och utan blodsspillan. Den delning som för några år sedan gjorde i dåvarande Tjeckoslovakien där ett land blev två, Tjeckien och Slovakien är ett exempel. De baltiska ländernas nyvunna, men också sköra självständighet en annan. Men exemplen på motsatsen är desto fler.

Jugoslaviens sönderfall förde till ett långt och blodigt inbördeskrig på 90-talet. Först efter ingripande från stormakterna kunde det till sist biläggas, men spåren och såren efter den tiden kommer att leva i generationer. Ett annat frihetskrig i det tysta som pågått i årtionden, tyvärr utan att få internationellt stöd, är kurdernas försök att skapa sig en egen stat. För den som är påläst är det inte svårt att se logiken också i den här frågan. Kurderna är kulturellt, språkligt och etniskt en helt identifierbar befolkningsgrupp, och borde ha samma rätt till en egen stat och självbestämmande som någon annan statsbildning. Men i den turbulens som uppstod efter det turkiska storväldets sammanbrott för 100 år sedan, styckades kurdernas land och delades mellan grannländerna Turkiet, Syrien, Iran och Irak. Och förtrycket av den mångmiljonstora folkgruppen har fortsatt under diktatoriska ledare i de olika länderna.

Det internationella samfundet och FN har mycket av sitt arbete ogjort, och därmed också mycket blod på sina händer. Den nuvarande syriska konflikten är också ett belysande exempel på den brist på handlingskraft som det internationella samfundet visar, och därmed lämnar fältet fritt för huliganer vilka inte respekterar några lagar, någon moral eller etik för sin rätt att driva egna synsätt. Det gäller såväl IS som den syriska Assadregimen.

Tanken om brödrafolkens väl har en lång väg att vandra, också i vår upplysta tid när så mycket kommer oss tillkänna via media dagligen. Den syriska krisen fördjupas med varje bomb som raserar landets städer och byar. En framtvingad lösning måste bygga på samma förutsättningar som rådde i Tyskland efter nazismens sammanbrott, ett internationellt ledarskap och stora insatser för återuppbyggnad av landet.

Men om det ser vi lite i medias annars så viktiga nyhetsbevakning.

2015.12.17

Jarl

Historisk mark

December och höstmörkret är som störst, Temperaturen pendlar kring 0-strecket här på landets västra kust, när jag tar min kvällspromenad. Det är stilla och vackert med alla ljus från fönster och balkonger, och i den skeppsdocka där en gång världens största fartyg byggdes, där lyser ljusramperna på ett sagolikt vackert sätt bort mot kranen. Den enorma kran som en gång lyfte skeppsektioner om 450 ton, men som nu fått bli ett minnesmärke över en historiks epok, när Göteborg var världens största skeppsbyggarstad.

Eriksbergsdockan i kvällsljus

Men också en påminnelse om att allt är förgängligt, inom loppet av några år på 1970-talet rasade det imperiet samman. Efter många år av sorg startades den förnyelse av norra älvstranden, där varv och hamnar låg sida vid sida en gång. Nu är det stadens vackraste stadsdel med sin nya bebyggelse av både bostäder och toppmoderna kontors- och andra verksamhetslokaler. Och där undertecknad i yngre år rörde mig i sjöfartens tjänst, har nya generationer funnit både boende och sysselsättning

Det är vackert och det är sedelärande på sitt sätt.

Ute på Hönö, i det som en gång var tullhuset, har man nu en fin liten restaurang. Där väntar julbordet vi bokade redan i augusti för att få plats. Och naturligtvis är lokalen full av trevliga och glada gäster när också vi kommer. Julbordet är skapat i fiskens och skaldjurens tecken, och utbudet är allomfattande Allt från den hemgjorde och oerhört smakfulla hummersoppan, till alla de tillagningar av fisk och skaldjur man kan tänka sig. Det är lätt att föräta sig, men vis av tidigare erfarenheter får gourme-tänket styra, och tillfredsställelsen är stor när vi åker tillbaka till fastlandet.

Liseberg, nordens största nöjespark numera har öppnat sin stora julmarknad, och dekorationerna är väldigt fina när vi kommer in på området. Julmusiken spelar dämpat och vackert och ljusen lyser så fint i kvällsmörkret. Det har under helgdagen varit så mycket folk att man en tid var tvungna att stoppa insläppet på grund av trängseln. På det stora området finns mängder av fina stånd från olika delar av landet från Karesuando i norr till Skåne i söder. I tomtens verkstad har man byggt upp en sagolikt fin mekaniserad verkstad som påminner om den vi alla sätt på disneyfilmerna på julafton. Och kön är lång av alla barn som vill träffa jultomten med sina önskelistor.

Liseberg

En helg går fort när julen knackar på dörren, och Lucia värmer oss med skönsång och traditioner. Gott då att minnas att traditioner också är en fin del av en levande kultur. Och att vi i den meningen alla är kulturbärare.

2015.12.14

Jarl

De politiska kameleonternas tid

När omvärlden trycker på, prövas också principerna. Inte minst de principer som skapades i tider när erfarenheterna från 2-a världskriget var färska hos världens beslutsfattare Beslut som kom att fastställas i Deklarationen om de mänskliga rättigheterna, asylrätten och andra närbesläktade dokument.

De deklarationerna har hållits högt, i vart fall av de mer utpräglade de demokratierna Och i vårt land har de i vart fall officiellt hållits för okränkbara. Ända tills nu hösten 2015. Den omsvängning i politiska synsätt som hösten visat oss, påminner om kameleontens färgbyte när faran närmar sig. Principer som man från den politiska ledningen i landet med emfas markerade i somras, har på bara någon månad kastats överbord. Och statsministern och finansministern som tidaigare var de tongivande statsråden, skickar nu fram sina underhuggare för att ta debatten.

Att den debatten är obekväm syns tydligt på kroppspråket. Och det är inte konstigt, aldrig tidigare i modern tid har politisk trovärdighet fått större grundskott i vårt land än det som manifesteras nu. Vi har inte råd, eller det stör den allmänna ordningen är argumenten. Vi har inte råd, nej kanske inte om vi låter ockrare tjäna miljonernas mångfald på boenden och mat av undermålig standard, istället för att skapa en fungerande organisation. Som det nu är görs de goda insatserna av de ideella organsationerna, slöseriet står politikens redskap myndigheterna för.

I det stora landet i väster, USA hotar den ledande republikanske presidentkandidaten Trump med att totalt stänga gränserna för personer med muslimsk bakgrund. En häpnadsväckande ståndpunkt som vi alla får hoppas, kommer att sopa bort honom från scenen som presidentkandidat. I annat fall kommer vi att ledas in i en tid när rasismen och fascismen får oanade konsekvenser, endast en mansålder efter det senaste stora kriget.

Och slutligen, man kan inte skapa fred genom att bomba sönder ett land och terrorisera sönder dess medborgare. Det som nu sker i Syrien, och som alltfler ger sig in i, nämligen bombkriget, kommer inte leda till demokrati och uppbyggnad, det kommer bara att skapa än större flyktingströmmar. Om demokratiska krafter skall stödjas, måste bombkriget stoppas, och fredsskapande styrkor tillsammans med diplomatiska ansträngningar ges utrymme att verka.

De bombningar som nu raserar det som inte tidigare raserats av livsförutsättningar i landet Syrien, är direkt kontraproduktivt. Men så är mycket i de politiska kameleonternas tid.

2015.12.10

Jarl

O helga natt

Namnet Helga fick en ny betydelse i landet den gångna helgen. Samtidigt som den klassiska julsången O helga natt klingade från många körer i adventstid, härjade stormen Helga därutanför fönstren. En riktig rökare med vindstyrkor upp mot 40 m/sek, vilket är orkanstyrka. Resultatet blev också 10.000-tals hushåll utan ström, inställda tåg och översvämningar En helg många kommer att minnas länge.

Men den typen av väder föder också andra aktiviteter. Julbak med glada och pigga barnbarn är en livgivande och positiv upplevelse när regnet skvalar därute, och vinden piper runt knutarna. Likaså att tillsammans skapa en god måltid och dela den. Så även en stormdag kan ha något gott med sig.

Och därute fortsätter den osannolika förvandlingen av vårt land från rollen som humanismens stormakt, till dess motsats. De nya propåerna om avstängning av Öresundsbron är så osannolika att man ömöjligen kan ta till sig tanken. Att hela öresundsregionen, en av nordens viktigaste arbetsmarknader skulle slås ut på det sättet tyder på en enorm politisk desperation, är den verkligen betingad?

I Malmö sviktar man under trycket från inkommande nya flyktingar, i Göteborg frågar man sig var alla de man förberett bäddar och utrymme för, finns? Så demonstreras bristen på övergripande organisation i den här frågan. Och julhandeln kommer att ge ännu ett nytt köprekord enligt handelns prognoser. Vår BNP växer rekordartat med 3,8% tredje kvartalet i år, Det är svårt att se den ödesmättade krisen för vårt land i statistiken.

Det som behövs nu mer än annars är en organisation som orkar med det stödjande arbete som inkommande flyktingar har stort behov av. Ett arbete som nu till mycket stor del görs av frivilliga och deras organisationer.

Nog är det ett sammanbrott av monumentala mått, när nu också de partier som stått för det öppna samhället och dess institutioner, nu vänder kappan efter nationalismens och egenintressets vindar, och därmed i stort ansluter till det av SD programmerade synsätten.

2015.12.07

Jarl

Glädjespridare

Hösten detta år 2015 kommer nog att gå till historien som det år när de svenska modellen i internationell mening rasade samman. Den öppenhet och humanism vi gjort till vårt adelsmärka, ersätts nu av gränshinder och en syn på människor som söker sig till vårt land som bara för några månader sedan var utesluten.

Så anpassar sig politikens kameleonter, och de med den största tuppkammen, de gröna miljöpartiet, till politikens verkligheter.

I så måtto har hösten varit intressant, men också i medial mening en eländestid med ständiga eländesbeskrivningar i de mediala nyheterna. Så mycket bättre då att det funnits oaser att söka glädje och tillhörighet i.

Tack alltså TV- olika programmakare för programmen Så mycket bättre, Moreaus med mera, Allt för Sverige och Jills Veranda. Program som på ett respektfullt sätt, i både allvar och skämt, hanterar ibland också intima och känsliga relationer. Men också program som visat sig samla miljoner tittare, och därmed bevisat sitt värde.

Visst är det så att program kan beröra, och också kanske skall göra så. Men i en tid när vi överöses med eländesbeskrivningar, behövs dessa motbilder. Bilder som inte undviker personliga svårigheter, men gör det på ett sätt som inte känns plumpt, inte nedvärderande med avsikt att skada.

Så återigen, ibland är det viktigt att få fälla glädjetårar och påminnas att livet i alla sina prövningar också rymmer så mycket av personligt mod, av mänsklig storhet. I det klimatet växer också den styrka som bär humansimens och medmänsklighetens tecken.

2015.12.03

Jarl