Juletid i fredens land. I varuhusen
strålar ljusen och och musikmaskinerna matar ut julmusiken. “Låt
mig få tända ett ljus” och mycket annat. Stämningshöjande i en
tid för kontemplation, samvaro och närvaro. Det är vackert och det
behövs.
För utanför varuhusets och hemmets
ombonade väggar, byggs nu staket och murar i skarp kontrast till de
julbudskap vi från barnsben fått lära oss. Fred, frihet och
omhändertagande. Att dela med sig i både materiell mening, och
kanske än högre grad humanistisk mening, Empati och känsla.
Vid Sveriges gränser byggs nu murar
och spärrar för att stoppa det man ser som en illegal invandring.
Öresundsregionens öppna transportvägar förses med spärrar, som
kommer att skapa ett nytt slags klassamhälle. Dels de inkluderade,
de som kommer att kunna åka mellan våra länder som förut, med
vissa förseningar. Dels de som gjort den långa flykten , bara för
att bli sittande på någon järnvägsstation eller liknande,
alltmedan myndigheterna i de rika länderna tvår sina händer.
För många tusen, de som kommit till
landet innan spärrarna byggts, är hoppets ljus tänt. De har kanske
de skäl som krävs för att få asyl, för att på sikt bli
inkluderade i vårt samhälle, För många andra återstår
besvikelsen och förtvivlan, i upptäckten att alla umbäranden man
gjort, allt man offrat för en tänkt ny framtid i landet i norr,
humanismens högborg, visat sig bi ett misslyckande.
Och i juletid måste hjulen snurra, 75
miljarder skall handeln omsätta för att de stora flertalet av oss
skall kunna fira en jul som alla tidigare. Sjunga våra sånger om fred
och frihet samtidigt som murarna byggs på Kastrup flygplats och på
andra håll.
2015.12.23
Jarl
1 kommentar:
“Midvinternattens köld är hård,
miljöpartisterna käbbla och gnälla.
Alla sova i Rosenbad,
djupt under en politisk baksmälla.
Månen lyser över själva stan,
gatlyktan lyser vit på ensamkommande afghan.
På SVT en antisemit vid staken.
Endast Löfven är vaken.
Står där så grå vid Rosenbads dörr,
grå mot fasadens mönster,
tittar, som många dagar förr,
upp emot sitt tjänsterums fönster,
tittar mot Riksdagen, där SD och opposition
härjar i plenisal och utskott utan pardon.
Grubblar, fast ej det lär hjälpa,
när hans enda vänner gör allt för att stjälpa.
För sin hand över hy och hår,
skakar på huvud och hätta –
“Nej, den uppgiften är alltför svår,
nej, jag orkar ej med detta!” –
Slår, som han brukar, inom kort
deprimerande och jobbiga tankar bort.
Går in att ordna och pyssla,
går upp att sköta sin syssla.
Går till tjänsterum och skrivbordsljus,
känner av neurosen.
Livvakten drömma i regeringens hus
önskedrömmar om metamorfosen.
Uppgiven av svek och en felvänd väljarström,
Kålle i “Borgen” har ock en dröm…
Partiet han bekymrar sig över
får en ledare som de röda behöver.
Går till våning för media och konferens,
ser, hur tomt det är där inne.
Går till salen, där murvlar får audiens
och käbblar Tomten till vansinne.
Romson i svamprusets kvalm mår okej,
vaknar och mumlar om att hon är den grönaste tjej.
Romson sin tomte “bränner”,
de är nuförtiden mest ovänner.
Tomten smyger sig sist att se,
röstboskapet det kära.
Länge och väl han märkt, att de
håller på att överge hans lära.
De som kallar sig sossar är nu väldigt få,
och de som är kvar är bara grå.
Att hans ledarskap behöver en krycka,
det är hans största olycka…
Så har han sett dem, väljare och hjon,
klena sedan långa tider.
Dumma som barn – men varifrån
fick de dessa åsikter som svider?
Väljare följde på väljare snart,
växte, åldrades och gick – men vart?
Gåtan, som icke låter
gissa sig, kom så åter!
Tomten vandrar till Sagerskas loft,
där har han bo och fäste.
Högt upp bland husets stoft,
känner sig Tomten som den bäste.
Nu är väl Tomtens boning tom,
men till våren med blad och blom
kommer Ulla nog tillbaka,
för att funka som Tomtens maka.
Då har hon alltid att kvittra kring
snacket om den sämsta regeringen i mannaminne.
Om ord och meningar, en varning.
Försöker tränga in i tomtens sinne.
Genom en springa på Sagerskas dörr,
lyser månen på Tomten som aldrig förr.
Strimman på plytet blänker,
Tomten grubblar och tänker.
Tyst är staden och nejden all,
livet där ute är fruset.
Blott från radion i Tomtens hall,
höres käbblet i mediebruset.
Tomten lyssnar och, halvt i dröm,
tycker sig höra om väljarnas ström.
Undrar, varthän de skall fara,
undrar, var målet må vara?
Midvinternattens köld är hård,
miljöpartisterna käbbla och gnälla.
Alla sova i Rosenbad,
djupt under en politisk baksmälla.
Månen sänker sig över stan,
gatlyktan lyste vit på ensamkommande afghan.
På SVT satt en antisemit vid staken.
Endast Löfven är vaken…”
Fri tolkning av Viktor Rydbergs “Tomten” 1881.
Skicka en kommentar