Dan före dan före dopparedan

Dan före dan före dopparedan. Igår vintersolstånd, idag går vi mot ljusare tider igen. Härligt att se fram emot. Och klapparnas mångfald är klara att fördelas om ett par dar, till ung och gammal. Också det en händelse av stor betydelse under året.

Gryningsljus över staden

Och i TV-s nyhetsprogram hörde vi häromdagen riksdagens nestor, Björn von Sydow uppmana medborgarna att öka sin krisberedskap. Det verkar som om den eufori som präglade landet och världen för drygt 20 år sedan, nu omvärderas bit för bit.

Från att vara en tid när muren i tyskland raserades, världen gick mot den eviga freden och Gorbatjov och Reagan gjorde upp om skrotning av kärnvapen.

I vårt land las det ene militära förbandet efter det andra ner. Värnplikten avskaffades och tilltron till den nya tidens tecken fick bära fullt ut i de politiska besluten.

Nu talas återigen om införande av värnplikt, om militära hot och terrorhot. Om behovet av samhällsskydd, och beredskapen att klara sig själv i händelse av kris skrivs nu av von Sydows grupp upp till 1 vecka. Så vältrar myndigheterna över ansvaret för kommande kriser på den enskilde, även om naturligt vore att staten med sina resurser styr utvecklingen så att våra kritiska system för ex.vis kommunikation och försörjning är säkra.

Och i en lång intervju presenterad i TV-s Dokument Utifrån intervjuas en åldrad Gorbatjov och en rad andra personer med perspektiv på utvecklingen. Också där varnas för en utveckling som leder till allt större spänningar mellan länder och folk. Och det nyligen med Nobels fredspris belönade ICAN, sällar sig till de som oroas över utvecklingen. Konflikterna i mellanöstern borde vara varning nog för att stoppa galenskaperna.

Juletid är fridens högtid. Nu följer några dagar med umgänge med närstående som vi alla mår bra av. Mörkermännens spådomar får stå tillbaka för ljusare syner på framtiden.

2017.12.22

Jarl

Glädjespridare

Hösten detta år 2015 kommer nog att gå till historien som det år när de svenska modellen i internationell mening rasade samman. Den öppenhet och humanism vi gjort till vårt adelsmärka, ersätts nu av gränshinder och en syn på människor som söker sig till vårt land som bara för några månader sedan var utesluten.

Så anpassar sig politikens kameleonter, och de med den största tuppkammen, de gröna miljöpartiet, till politikens verkligheter.

I så måtto har hösten varit intressant, men också i medial mening en eländestid med ständiga eländesbeskrivningar i de mediala nyheterna. Så mycket bättre då att det funnits oaser att söka glädje och tillhörighet i.

Tack alltså TV- olika programmakare för programmen Så mycket bättre, Moreaus med mera, Allt för Sverige och Jills Veranda. Program som på ett respektfullt sätt, i både allvar och skämt, hanterar ibland också intima och känsliga relationer. Men också program som visat sig samla miljoner tittare, och därmed bevisat sitt värde.

Visst är det så att program kan beröra, och också kanske skall göra så. Men i en tid när vi överöses med eländesbeskrivningar, behövs dessa motbilder. Bilder som inte undviker personliga svårigheter, men gör det på ett sätt som inte känns plumpt, inte nedvärderande med avsikt att skada.

Så återigen, ibland är det viktigt att få fälla glädjetårar och påminnas att livet i alla sina prövningar också rymmer så mycket av personligt mod, av mänsklig storhet. I det klimatet växer också den styrka som bär humansimens och medmänsklighetens tecken.

2015.12.03

Jarl