De politiska kameleonternas tid

När omvärlden trycker på, prövas också principerna. Inte minst de principer som skapades i tider när erfarenheterna från 2-a världskriget var färska hos världens beslutsfattare Beslut som kom att fastställas i Deklarationen om de mänskliga rättigheterna, asylrätten och andra närbesläktade dokument.

De deklarationerna har hållits högt, i vart fall av de mer utpräglade de demokratierna Och i vårt land har de i vart fall officiellt hållits för okränkbara. Ända tills nu hösten 2015. Den omsvängning i politiska synsätt som hösten visat oss, påminner om kameleontens färgbyte när faran närmar sig. Principer som man från den politiska ledningen i landet med emfas markerade i somras, har på bara någon månad kastats överbord. Och statsministern och finansministern som tidaigare var de tongivande statsråden, skickar nu fram sina underhuggare för att ta debatten.

Att den debatten är obekväm syns tydligt på kroppspråket. Och det är inte konstigt, aldrig tidigare i modern tid har politisk trovärdighet fått större grundskott i vårt land än det som manifesteras nu. Vi har inte råd, eller det stör den allmänna ordningen är argumenten. Vi har inte råd, nej kanske inte om vi låter ockrare tjäna miljonernas mångfald på boenden och mat av undermålig standard, istället för att skapa en fungerande organisation. Som det nu är görs de goda insatserna av de ideella organsationerna, slöseriet står politikens redskap myndigheterna för.

I det stora landet i väster, USA hotar den ledande republikanske presidentkandidaten Trump med att totalt stänga gränserna för personer med muslimsk bakgrund. En häpnadsväckande ståndpunkt som vi alla får hoppas, kommer att sopa bort honom från scenen som presidentkandidat. I annat fall kommer vi att ledas in i en tid när rasismen och fascismen får oanade konsekvenser, endast en mansålder efter det senaste stora kriget.

Och slutligen, man kan inte skapa fred genom att bomba sönder ett land och terrorisera sönder dess medborgare. Det som nu sker i Syrien, och som alltfler ger sig in i, nämligen bombkriget, kommer inte leda till demokrati och uppbyggnad, det kommer bara att skapa än större flyktingströmmar. Om demokratiska krafter skall stödjas, måste bombkriget stoppas, och fredsskapande styrkor tillsammans med diplomatiska ansträngningar ges utrymme att verka.

De bombningar som nu raserar det som inte tidigare raserats av livsförutsättningar i landet Syrien, är direkt kontraproduktivt. Men så är mycket i de politiska kameleonternas tid.

2015.12.10

Jarl