Juletid, glädjetid och samvaro.
Ljusglittrande fönster och balkonger, köpfest och matfest. Vid
middagsbordet samlas vi tre generationer, den yngste 3 år, den
äldste 73. Lek prat och positiv närvaro. Och under julgranen de
många paket som skall fördelas efter julmaten.
Känns scenariot igen? Troligen är det
likt i de flesta svenska hem, julen är ju tillsammans med midsommar
de svenskaste av helger, sett till våra traditioner och vanor. Och
den bär också ett påbud som vi kanske inte alltid tar till oss, men
som de religiösa skrifter som är knutna till julen bär fram.
Det är skrifterna om barnet som föddes
på enklaste sätt i ett stall. I en tid när alla gossebarn skulle
dödas, därför att de sågs som ett hot mot den ledande regimen.
Nog är det lite slående att vi skall se liknelser till det
synsätten också i vår upplysta tid. Inte så att vi så uppenbart
barbariska att vi dödar, men vi stänger våra dörrar i förment
fruktan för de som kan tänkas knacka på. De kallas med vår tids
språk id-kontroller, avvisning och gränskontroller.
Nog är det tänkvärt att mer än 2000
år av utveckling, har betytt så lite i så grundläggande avseenden
när det gäller mänsklig samvaro. För en del år sedan hade man en
spegel på ett av landets största naturhistoriska museer, med texten
världens farligaste djur. En för mig mycket känd person stod
förbryllad framför spegeln och förstod inte varför hon inte såg
något djur där, tills poletten föll ner.
Världens farligaste djur går på två
ben, och har inte blivit mindre farligt de senaste 2000 åren.
2015.12.26
Jarl
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar