Kampen om kovan

Kampen om kovan, om pengarna tar sig många uttryck. I internationell mening handlar den i stort om utvecklingsländernas och de fattiga ländernas önskan att i högre grad få ta del i de rikedomar som skapas i de utvecklade länderna. Egentligen är det inget konstigt i det, rikedomarna är i mycket stor grad skapade i de mindre utvecklade länderna, men genom mängder av avtal och världsomspännande handelsvillkor, styrs kontrollen från de rika länderna, och därmed också rikedomarna.

Så i kampen om kovan finns många spår, ett av de spåren, ett viktigt sådant går över miljöfrågorna. För några dagar sedan samlades mängder av delegater från jordens många länder i Paris för att komma överens om en strikt ordning för hur jordens klimat skulle säkras för kommande generationer. Känns begreppen igen, högtravande och som skrivna hur flummiga valprogram av förmenta miljövänner.

I potten skulle också läggas en avsevärd summa pengar för fördelning mellan de rika och de mindre rika länderna. Och kanske var det i realiteten pengarna som var det primära intresset för hela mötet, hur skall man annars tolka dess slutresultat?

Efter nattmanglingar och stor möda lyckades man från detta uppblåsta möte åstadkomma ett dokument som säger att länderna skall sträva efter att se till så att temperaturen på vår planet inte höjs mer än 1,5 grader sett mot situationen innan industrialismens utbrott för 150 år sedan, flummigare kunde det knappast ha gjorts. För 150 år sedan fanns ingen säker statistik på jordens temperatur, och därmed inget givet riktmärke. Att man sedan lägger kontrollstationer vart 3-e år saknar betydelse, dokumentet är typiskt för ett dokument utan egentligt värde.

Värdet ligger istället i den väldiga summa pengar som mötet kom överens skall omfördelas från de rika länderna till de mindre rika, 100 miljarder US dollar per år, en oerhörd massa pengar med alla mått mätt. Rimligen var de pengarna den egentliga moroten för flertalet av delegaterna som kom till mötet. De ofta korrupta ledarskikten i fattigare länder matas med nya rikedomar. Och för de rika länderna garanteras den världsordning som via tillverkning och handel fortsätter att garantera de rika ländernas överhöghet i den globala ekonomins mening.

Smogen från den kinesiska koleldningen, från de indiska brännandet av kodynga och andra liknande problem, den får man söka lösa på plats.

2015.12.20

Jarl