Påsktid 2016

Påsktid i landet i norr, en fredens och fridens högtid. Ägnad åt familjeliv och utflykter. Underbar vårvinter i fjäll och på isar i norr. Vårblommor och vårkänsla i söder i vårt avlånga land. En tid för samvaro och trivsel, men också en tid för eftertanke. Inte minst mot bakgrund av senare tids händelser.

Våldet skördar planlöst i terrorismens värld. Nu bekräftas att också två svenska kvinnor fick sina liv utsläckta i attacken i Bryssel. Den ene på flygplatsen på väg hem för att fira påsk, den andre i tunnelbanan på väg till jobbet. Ytterligare en svensk kvinna ligger svårt brännskadad på belgiskt sjukhus.

Av de hittills 35 döda är alltså två svenskor. I det internationella samfundets nätverk kan vem som helst drabbas, givet att man är på fel plats vid fel tillfälle. Betecknande är också att en av de ledande i attentaten i Paris i November och i Bryssel hade svenskt medborgarskap. Det är inte flyktingar som flyr från bombregnet i Syrien eller på andra liknande platser, som utgör hotet mot Europas medborgare, frihet och integritet. Det är ländernas egna medborgare som i sitt hat mot det bestående samhället väljer det absoluta våldets väg för att manifestera sin vilja.

Och i skuggan av EU-s avtal med Turkiet har nu försöken att ta sig över från Libyen, en långt farligare väg, tagits upp igen. Nu försöker man med överfulla gummibåtar ge sig ut på havet igen med de konsekvenser vi sett tidigare.

I humanismens tidigare högborg tar alltfler flyktingar tillbaka sina asylansökningar, och ber om hjälp för att återvända till sina tidigare hemländer. Man har insett att drömmen om det nya hemlandet fastnat i en oberäknelig och plågsam väntan på en framtid där också de kunde ha en given roll i samhällsarbetet.

Så får de nya hårda kraven på gränskontroller och uppehållstillstånd den verkan man eftersträvat. Tidigare utfästelser om hjälp och stöd från ledande politiker har blivit till floskler. Tidigare sympatisörer till det svartlistade Sverigedemokraterna, återgår nu till sina gamla partier, sedan de visat sig uppfylla de Sverigedemokratiska synsätten.

Politikens väsen i ett nötskal när den den är som mest cynisk och opportunistisk.

2016.03.28

Jarl

Kampen om kovan

Kampen om kovan, om pengarna tar sig många uttryck. I internationell mening handlar den i stort om utvecklingsländernas och de fattiga ländernas önskan att i högre grad få ta del i de rikedomar som skapas i de utvecklade länderna. Egentligen är det inget konstigt i det, rikedomarna är i mycket stor grad skapade i de mindre utvecklade länderna, men genom mängder av avtal och världsomspännande handelsvillkor, styrs kontrollen från de rika länderna, och därmed också rikedomarna.

Så i kampen om kovan finns många spår, ett av de spåren, ett viktigt sådant går över miljöfrågorna. För några dagar sedan samlades mängder av delegater från jordens många länder i Paris för att komma överens om en strikt ordning för hur jordens klimat skulle säkras för kommande generationer. Känns begreppen igen, högtravande och som skrivna hur flummiga valprogram av förmenta miljövänner.

I potten skulle också läggas en avsevärd summa pengar för fördelning mellan de rika och de mindre rika länderna. Och kanske var det i realiteten pengarna som var det primära intresset för hela mötet, hur skall man annars tolka dess slutresultat?

Efter nattmanglingar och stor möda lyckades man från detta uppblåsta möte åstadkomma ett dokument som säger att länderna skall sträva efter att se till så att temperaturen på vår planet inte höjs mer än 1,5 grader sett mot situationen innan industrialismens utbrott för 150 år sedan, flummigare kunde det knappast ha gjorts. För 150 år sedan fanns ingen säker statistik på jordens temperatur, och därmed inget givet riktmärke. Att man sedan lägger kontrollstationer vart 3-e år saknar betydelse, dokumentet är typiskt för ett dokument utan egentligt värde.

Värdet ligger istället i den väldiga summa pengar som mötet kom överens skall omfördelas från de rika länderna till de mindre rika, 100 miljarder US dollar per år, en oerhörd massa pengar med alla mått mätt. Rimligen var de pengarna den egentliga moroten för flertalet av delegaterna som kom till mötet. De ofta korrupta ledarskikten i fattigare länder matas med nya rikedomar. Och för de rika länderna garanteras den världsordning som via tillverkning och handel fortsätter att garantera de rika ländernas överhöghet i den globala ekonomins mening.

Smogen från den kinesiska koleldningen, från de indiska brännandet av kodynga och andra liknande problem, den får man söka lösa på plats.

2015.12.20

Jarl

Efter attentaten

En vecka har gått sedan attentaten i Paris med dess hundratals offer i form av döda och skadade. Det attentatet som tillsammans med det bombade ryska planet med dess 224 offer, fått västvärldens ledarskap att sätta sig samman med det ryska ledarskapet för att en gång för alla göra slut på de jihadistiska gisslet.

Om det lyckas låter vara osagt, men dess militära kapacitet kommer säkert att ganska snabbt raderas ut. Utan något luftskydd kommer deras baser att bombas sönder och samman. De kommer inte att kunna kommunicera trådlöst, eftersom den verksamheten omedelbart avslöjar var de finns, och därmed gör dem till mål.

Återstår att gömma sig bland civilbefolkningen, för att den vägen använda dessa som sköldar och skydd mot angreppen. Och naturligtvis att försöka flytta fokus över till de öppna demokratierna i väst. Här har man under årtionden byggt upp en egen infrastruktur, som enligt europol innebär att vi i de västliga länderna antas ha ca 10.000 jihadistsympatisörer, alltså sådana som kan tänkas använda våld som konfliktlösning i sin relation till det samhälle man växt upp i.

Och i vårt land har hysterin fått flyktingkrisen att hamna i bakvatten de senaste dagarna. En känd jihadist har lokaliserats till ett norrländskt litet samhälle där man har en flyktingförläggning. Varför han kommit dit, och vad man tror sig att han haft som mål för sin svenska resa får säkert aldrig veta.

En riktig lärdom, och viktig sådan, av de gångna dagarnas debatt, är att skilja på de flyktingar som nu flyr jihadisternas och andras våld och bombningar, och jihadisterna.

De som utförde attentaten i Paris, var franska medborgare födda och uppväxta i Frankrike. De var inga importerade krigare, men väl tränade att mörda obeväpnade civila människor.

Vi har ett övergripande problem vi måste hantera själva, och det handlar om utanförskapet i delar av våra samhällen, och i vad mån vi skall acceptera att parallella samhällen med sinsemellan oförenliga värdegrunder skall accepteras.

2015.11.20

Jarl