Gråväders morgon. Regndiset hänger i luften, det är som det
brukar vara, när lågtrycket smugit sig in över landet. Dags att öppna det
lokala bladet, numera gemenligen kalla Ortens Enahanda. Detta efter att den
liberala prägeln, så tydligt under senare års ledarskap förbytts till något som
närmast kan kallas partipolitiskt rosenrött.
Men nu till en notis som kan ses som futtig i de stora
sammanhangen, med som är fundamentalt viktig egentligen. Dit hör hur det
byråkratiska systemet belönar eller straffar de som anstränger sig för att
skapa nytta i samhället, med den egna välfärden som insats.
Ett sånt exempel är utan tvekan den strutsfarm som ett
driftigt par skapat i skogen i norra Ångermanland. Gradvis under drygt 20 års
tid har man byggt ut hägnet, skapat en liten men dock väl skött restaurangrörelse,
med struts i olika former på tallriken. Men mest av allt är det ändå hägnet med
de fina och stolta djuren som lockar besökande, och då i synnerhet
barnfamiljerna.
Att bygga den verksamheten i glesbygden, är ett vågspel, men
med mycket positivt bemötande från ägare och anställda, har farmen blivit ett
givet utflyktsmål varje sommar för många familjer, undertecknads en av dem. Kanske
har det retat en del i vårt av Jante plågade land. Och nu har Jante fått sina
legala företrädare i byråkratin.
Att man från den sidan har ett ansvar för att djurhållningen
sköts på ett bra sätt, ifrågasätts nog av få. Men när man tar till så drastiska
knep för att strypa en näring, att man förbjuder visning av djuren då har man
lämnat de som borde kallas sunt förnuft. För vem skadas av att barnen får möjlighet
att se de fina djuren.
I byråkratins värld finns nästan alltid något regelverk man
kan använda om man vill strypa en näring. Till syvende och sist är det
inställningen till näringen från byråkratins sida som avgör om den överlever.
Att då kräva att den lilla, och för sitt ändamål
utomordentligt välskötta strutsfarmen skall uppfylla samma krav som Kolmårdens
djurpark eller Skansen, är ett byråkratiskt övergrepp av monumentala mått. Det
handlar inte om sunt förnuft, man skjuter inte duvor med kanon. Om nu tanken är
att ta död på strutsfarmen och den verksamhet man under stora ansträngningar
byggt upp, så kommer man nog att lyckas.
För vem åker med sina barn ut i skogen för att titta på ett
plank, byråkratins plank för att förhindra visning av strutsarna.
2015.05.15
Jarl
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar