Anförande i landstingsfullmäktige 25.10.06

Eva Söderberg (S) uppehöll sig i sitt anförande vid de hot hon ser med den nya regeringen. Tänk så mycket bättre om hon istället hållit sig till de möjligheter som öppnas med nya tankar och nya synsätt. Under den förra borgerliga regeringen fick vår region beslutet att bygga Höga Kusten delen av E-4 och vår fina nya bro. Under den perioden togs beslutet att ge rörelsehindrade ett värdigt stöd i livet genom personliga assistenter i LSS lagstiftningen. Då infördes också pappamånaden för barnens och jämlikhetens skull. Är det och mycket annat så lätt att glömma, Eva Söderberg? Jag skall inte uppehålla mig vid de siffror som redovisats i delårsbokslutet, mer än genom att nämna det revisorerna påpekat. Nämligen att resultatet inte överenstämmer med målet om ”god ekonomisk hushållning”. Orsaken till det är de överdrag av budget om nästan 100 miljoner som skett vid förvaltningarna i främst Härnösand/Sundsvall, men också inom primärvården och i Örnsköldsvik. I det sammanhanget finns det skäl att påpeka att ansvaret inte bara ligger i verksamheterna, utan också hos landstingsstyrelsen vilken har fullmäktiges uppdrag att styra verksamheterna. Det påpekandet kan vara nog så viktigt när nu en ny landstingstyrelse skall formas efter hösten val. Om psykvården! Jag vill gärna nämna något om den specialiserade psykvården. I underlaget för dagens möte säger man att samtliga verksamheter uppfyller tillgänglighetsmålen. I samma stycke påpekas att man haft problem med att klara vårdgarantin och att ökad efterfrågan har skapat väntetider till neuropsykiatriska och psykologiska utredningar. Så vad gäller egentligen? Nog är det väl motstridiga budskap om man å ena sidan klarar tillgänglighetsmålen, men inte vårdgarantin? Och kanske skall den problematiken ses mot bakgrund av den konsultrapport i ämnet som är daterad 2006.08.31. Jag har sett många konsultrapporter, men ingen som på ett så graverande sätt avslöjar stora brister i verksamheternas styrning, organisation och mål. Uppenbarligen finns här mycket att förbättra, och min fråga är då, hur uppnår man det med ständiga avhopp av ledande personal i verksamheterna. Var finns dialogen, samarbetet och de gemensamma tagen för att komma tillrätta med problemen? Om vårdhotellet! Vi har sedan ett drygt år ett utmärkt vårdhotell i Sundsvall. Det måste nu också få genomslag i lägre kostnader och bättre tillgänglighet på kliniknivå. Det kan inte vara rimligt att som rapporteras, vårdhotellet har underbeläggning medan klinikerna är fulla. Här måste ett bättre samarbete komma till stånd mellan klinikansvariga och vårdhotellet, om de besparingar som var skälet för vårdhotellets tillkomst skall få genomslag. Om nöjd-patient mätningar! De mätningar som görs under rubriken nöjd patient är viktiga och bra. De ger en bra vägledning i hur vården uppfattas. Den signal vi får både inom den somatiska och psykvården är att patienterna vill ha en ökad läkarkontinuitet. Det handlar inte bara om patientens väl, utan också om resursanvändningen. Det är inte rationellt att patienter ständigt skall mötas av nya ansikten, och stora kostnader uppstår när patienten skall förklara sina besvär gång på gång för ännu en läkare. Om medarbetarskaps-enkäter! Jag ser mycket positivt på det arbete med medarbetarskap som pågår. Men i den kartläggning av attityder som pågår ligger också ett ansvar. Det ansvaret kan oftast beskrivas i termer av delaktighet och medinflytande. Min tro bygger på att människor som har utrymme att växa ser det som något positivt och också gör det. Ansvar och befogenheter måste följas åt, först då uppstår den konstruktiva dialog och tilltro som ger människor vingar. Om kulturen! Slutligen några ord om kulturen. På sidan 122 beskrivs verksamheten vid Norrdans. Där kan vi se att verksamheten kostat skattebetalarna drygt 17 miljoner kronor. För de pengarna har spelats 37 föreställningar, vilket innebär en kostnad per föreställning av 478 000 kronor. Av besöksiffrorna att döma hade man 130 besökare per föreställning, vilket innebär att varje besökare subventionerades med 3.678 kronor med skattemedel. Jag är en stor vän av kultur i olika former, men var går gränsen för en rimlig kostnad. Kanske finns det anledning att än en gång överväga om Norrdans spelar en roll värd priset. Föreställningar går ju annars att köpa från andra arenor. 2006.10.23 Jarl Strömbäck