Nyfascistisk rysk utveckling!

Återigen är ett sanningsvittne eliminerat, sannolikt av de krafter med fäste i den ryska statsapparaten vilka har så svårt att acceptera den fria världens normer och synsätt. Den avhoppade ryske FSB-agenten och överstelöjtnanten Alexander Litvinenko avled på sjukhus för några dar sedan förgiftad av det radioaktiva ämnet Polonium 210. Det skedde bara några veckor efter mordet den 7 oktober på den Putinkritiske journalisten Anna Povlitkovskaya. I uttalanden från den engelska regeringens sida angående skuldfrågan för dådet förefaller nu den politiska fegheten smugit sig in. I det skenet skall ses spekulationerna om att mordet inte skulle ha ryska förgreningar. Då bör man påminna sig att det ämne som orsakade Litvinenkos död, polonium 210 inte är tillgängligt för andra än de med alldeles särskilda kontakter. På den Putinstyrda ryska regeringen vilar brotten mot de mänskliga rättigheterna tungt. Bördor vilka verifierats av undersökningar både internt i Ryssland och av utomryska organisationer. Dit hör stormningen av Dubrovka-teatern i Moskva den 26 oktober 2003, i vilken 129 personer i gisslan gasades ihjäl och samtliga 41 gisslantagare sköts trots att de var medvetslösa av gasen vid stormningen. Dit hör också stormningen av skolan i Beslan i september 2004 vid vilken 332 personer, de allra flesta skolbarn och deras anhöriga dödades av den korseld som uppstod. I den ryska verkligheten har också icke-ryska organisationer av olika slag förklarats ej önskvärda. Putins ryska samhälle tål tydligen inte utländsk insyn. Den organisation för gemensamt samarbete som skapats under beteckningen OSSE, får heller inte verka fritt i Ryssland. Inte heller vill man ha fria media, de styrs numera hårt av den ryska statsledningen. I sammanhanget skall ses att Ryssland nu kräver att få använda sina oljemiljarder för att köpa upp företrädesvis energiföretag inom den europeiska unionen. Beroendet av den ryska oljan är i det sammanhanget en stark politisk maktfaktor. Kanske står vi om ett antal år i den situationen att en stor mängd människor för sin välgång är beroende av den ryska välviljan, en välvilja som använts som en piska i bland annat Ukraina och Georgien. Samtidigt vilar en stor aningslöshet över den officiella debatten i vårt land. Där har bantningen av beredskap och försvar varit ledord samtidigt som Putin talar om upprustning och återställandet av Rysslands storhet. Den naiva europeiska synen på Ryssland står i bjärt kontrast mot den Putinstyrda ryska verkligheten. Det är ett förhållande som Politkovskaya och Litvinenko var för sig vittnade om och med sina liv fått betala priset för. I skuggan av krigen i kaukasregionen, är mordet på Litvinenko bara ytterligare ett varningstecken och uttryck för en nyfascistisk rysk utveckling. 2006.11.28 Jarl Strömbäck