Våld löser sällan konflikter!

I början av sommaren kunde vi ta del av en planerad lösning av den konflikt som uppstått i och med att Hamas vunnit det palestinska valet. Förslaget som kommit från fängslade palestinier i Israel, att en omröstning om ett erkännande av den israeliska staten skulle ske i de palestinska områdena vann i parlamentet och planeringen för det kunde påbörjas. De framstegsvänliga krafterna hade med det vunnit en viktig seger i dragkampen om framtiden för de palestinska och israeliska folken. Men den utvecklingen blev också utgångspunkten för de radikala krafterna uppbackade av Syrien och Iran i deras oförsonliga syn på konflikten mellan broderfolken palestinier/israeler. Genom att attackera en israelisk militär postering i vilken flera israeliska soldater dödades och tillfångatagandet av ett par soldater, utmanade man de radikala krafterna också i Israel. Väl medvetna om israelernas benägenhet att utöva sin militära övermakt fick man också den utveckling man önskat. Fredssträvandena är nu slagna i spillror i takt med de bombade husen på bägge sidor gränsen. Och de som i verklig mening blir lidande är det civila samhället, kvinnor och barn som inte vill annat än att få leva i fred och trygghet. Som så många gånger förr kan lätt konstateras att våld sällan löser politiska problem. Att oförsonlighet utgör en usel grund för samarbete. Ett ledarskap som bygger på tron om den egna överlägsenheten kommer alltid förr eller senare att falla offer förr sitt eget högmod. Det tragiska i det sammanhanget är att man på vägen tar med sig så många offer, vilka på inget sätt har medverkat till konflikten. Återhållsamhet är ibland en nyttig dygd. Genom sitt angrepp på det libanesiska civila samhället riskeras nu den demokratisering som var så hoppfull i Libanon. Hur det skulle kunna hjälpa utvecklingen mot en fredlig lösning i konflikten mellan broderfolken israeler och palestinier förblir för undertecknad en gåta. 2007.08.01 Jarl Strömbäck