Katastrofal energipolitik!

Till politikens verktyg räknas inte minst människors okunskap. De som inte själva vet, kan lätt låta sig övertygas. Och bakom varje påstående ryms kanske en annan verklighet. Nu påstås de priser vi betalar för elektrisk energi bero på bristen på vatten i vattenmagasinen, och få av oss vistas så mycket i fjällen att vi kan ifrågasätta det. Det räcker ju med att sänka nivån i någon lämplig kraftverksdamm och göra frågan medial, så skapas rubriker. Men i norrbottens ledande tidning (NSD) kan man den 20 och 21 juli läsa representanter från Sirka Sameby och andra med verksamhet i fjällvärlden hävda att ”Vattenfall ljuger folk rakt upp i ansiktet”, någon brist på vatten i dammarna är det inte. Så vad är sanning. Sanningen är den att energibrist kan skapas av den som sitter på monopolet. Den kan skapas genom att minska på tillförseln via kärnkraften eller vattenkraften. Ett ökat pris ger klirr i både bolagens och statens kassakista, men innebär också att köpkraften minskar för oss konsumenter. Därigenom drabbas också näringslivet i sin helhet. Då borde man kanske kunna kräva av ledande politiker att de visade omsorg om den industri som trots allt utgör ryggraden för vårt lands försörjning, men icke så. Samtidigt som ledande personer för vår skogsindustri våndas i förtvivlan över energikostnadernas ökningar och bristen på en långsiktig energipolitik har regeringen och dess stödpartier inget annat recept att komma med än fortsatta visioner om ett lågenergisamhälle. Den verklighet vi lever i visar istället att behoven av elektrisk energi ökar i vår alltmer prylutrustade tid. Svenska skattebetalare får betala ett högt pris för den rödgröna regeringens energipolitik. Av girighet tar nu staten ut lika mycket i avkastning från Vattenfall som den får in via fastighetskatten, ca 24 miljarder i år. Till det kommer energiskatterna. Regeringens girighet utgör ett direkt hot mot svensk industri, och därigenom också våra arbetsplaster och grunden för vår välfärd. Det hög tid att byta färdriktning i svensk energipolitik. 2006.07.27 Jarl Strömbäck