onsdag, augusti 09, 2006

Våldtäkt på naturen

Ibland känns det särskilt befriande att arbeta politiskt. Det är vid tillfällen när de politiska skillnaderna i synsätt framstår som tydligast. Den känslan växte sig stark vid läsandet av Eva Goes insändare i TÅ den 7.8. Där använder hon incidenten vid Forsmark som utgångspunkt för ännu ett angrepp på kärnkraften. Så tillåt mig att kommentera det. SKI (Statens Kärnkraftsinspektion) klassar händelsen som en klass 2 händelse på en sju-gradig skala. Gränsen för vad som är en olycka går vid en fyra på skalan. Det säkerhetssystem som nu ifrågasätts har fungerat i mer än 20 år vid ett antal reaktorer. De kommer nu att kompletteras och göras än säkrare. Är det då som Eva vill påstå uttryck för en dålig säkerhet? Återigen finns det anledning att påpeka att medan exempelvis bilismen skördar många hundra döda vart år i vårt land, har kärnkraften i landet inte orsakat något bevisat dödsfall pga strålning. Men låt oss också för ett ögonblick begrunda alternativet till kärnkraften, sett i ljuset av sommarens algblomningar och en alltmer alarmerande fiskdöd. Experterna torde idag vara överens om att orsaken till de dramatiska förändringarna i haven ryms i kväve-och fosfor utsläpp vilka huvudsakligen sker som läckage från jord- och skogsbruk, liksom nedfall från förbränningen av fossila bränslen. I Goes värld är nyckfull och väderberoende vindkraft del av lösning, men det blåser sällan de vinterdagar när de ryska högtrycken med -30 grader lägrar sig över Sverige. Då återstår valet att skogs- och jordbruket ytterligare intensifieras för att framställa energigrödor i väldiga mängder. Tror någon att det kan ske utan kraftigt ökad gödsling av skog- och mark? Är det rimligt att tro att man kan få ut de grödorna utan ett kraftigt utökat arbete med bränsleslukande maskiner i skog och transporter? Rimligen kommer det att kraftigt utöka det läckage som sker till våra vatten. Det förhållandet kommer att medföra en än mer ökad död i våra vattendrag, och på sikt ett hot mot vårt dricksvatten. I Goes värld förefaller miljötänkandet synonymt med kärnkraftsmotstånd. Låt så vara, men nog vore det bättre om man då valde ett lämpligare namn för partiet. Med sin nuvarande utveckling driver partiet en linje som på sikt dödar havet och leder till att skogarnas mångfald av artrikedom och hem för djur och andra levande organismer utarmas. Det kommer att ge oss energikostnader i framtiden som blir oerhört tunga att bära. Frågan är om vi då kan tala om någon välfärd. Kärnkraften behövs i vårt land. Att sedan energipolitiken med miljöpartiets hjälp har fått en inriktning som är helt uppåt väggarna galen, det är ett förhållande jag hoppas att vi inom alliansen efter höstens val kommer att ändra på. Vi behöver inte mer av klimatförändringar och våldtäkt på naturen. Det är en grundsten i Folkpartiets miljöpolitik. 2006.08.08 Jarl Strömbäck

Inga kommentarer: