Vanstyrets politik 9

                                           

Det är dags att glänta på dörren till Vanstyrets politik igen. Kampen om sanningen och trovärdigheten i kommunen norr om skogen går vidare. Det är tungt att simma mot strömmen. Alltför många tröttnar, de orkar inte stå mot de bannor, den fatwa som trummas ut från maktens centrum. Det är synd, för demokrati byggs av respekt för också avvikande synsätt.

En person som orkar simma mot den officiella strömmen, har inlämnat nedanstående text som ett medborgarförslag till kommunstyrelsen. Eftersom man i vintras ändrade spelreglerna så att medborgarförslag inte behöver tas i fullmäktige längre, riskerar obekväma förslag att hamna i en för ändamålet lämplig frysbox.

Av det skälet ger jag gärna skrivaren utrymme i mina bloggar. Läs och glöm inte att Svensk kommunrating liknat kommunen norr om skogen med den grekiska tragedin.

 Medborgarförslag

                                                                                                               

Bakgrund.

Det sämsta som kunde hända SEKAB var att kommunerna som nu är huvudägare gick in som aktieägare i bolaget. Kommunernas politiska ledningar var okunniga och svaga och hade inte någon egen idé om styrning. De ursprungliga målen, som fullmäktige röstade för 2005, var att hindra att SEKAB såldes till ett företag som möjligen skulle flytta bolaget till annan ort. Därmed ansåg man att tillverkning av etanol från skogsråvara kulle kunna byggas ut i Övik så att FoU kunde fortsätta och nya arbetsplatser skulle skapas. Man skulle kunna argumentera att en stärkning av arbetsmarknaden skulle kunna uppfattas som nytta för kommunens medlemmar.

 

Beslutet om att genom SEKAB satsa på den lokala arbetsmarknaden, teknik och lokal produktion fattades i fullmäktige med stor majoritet. (Ägaren av denna blogg reserverade sig vid beslutstillfället) Beslutet stred trots enigheten mot kommunallagen och EU 107.1 .

Redan året därpå tappade kommunens ledande politiker allt förnuft och beslutade att i stället för att satsa på arbetsplatser och produktion lokalt att satsa på arbetsplatser och produktionsanläggning i Polen. Kommunen beslutade t.o.m. något så bisarrt som att, i stället för att utnyttja den teknik som forskades fram i Örnsköldsvik, finansiera köpet av en tillverkningslicens för helt andra processer från ett företag i USA. Kommunen finansierade en rad insatser i Polen som syftade till att försämra SEKABs konkurrenssituation i Örnsköldsvik. Dessutom anslogs pengar till Polen som gjorde att det ekonomiska utrymmet för de planerade investeringarna i Örnsköldsvik försvann.

Kommunens politiker trängde undan möjligheterna att genomföra det som var målet med kommunens engagemang i SEKAB. Ni får förlåta men varje gång jag sätter mig och skriver om det som inträffat med SEKAB här i kommunen så flimrar frågan framför ögonen, ”Hur dum får man bli egentligen?”

Inget beslut fattades i fullmäktige om att makulera de ursprungliga planerna om lokala insatser för att i stället inrikta SEKABs verksamhet på internationell handel, utländska fabriker och arbetsplatser i andra länder. 

Olyckan för SEKAB när kommunen trädde in som delägare var att dörrarna öppnades för en rad lån och krediter för att rädda nödlägen så att företaget inte behövde vidta vettiga åtgärder för att hålla nere kostnader. SEKABs ledning kunde trots förluster, knaper kassa och dålig kredit-rating fortsätta med sanslöst vidlyftiga jordbruksprojekt i Afrika.

Olycka nummer två var att kommunalt delägande också öppnade dörren för Per Carstedt. Han hade hallucinationer om ett etanolimperium, inte nödvändigtvis för SEKAB, absolut inte för kommunen utan huvudsakligen för honom själv. För Carstedt fanns inga logiska stopp, som t.ex. att inte investera när man inte har pengar. Han styrde och ställde som i trans.

De fyra delägarna i EcoDevelopment in Europe AB (fd Jan Lindstedt AB) hamnade på, eller tog sig, de viktigaste positionerna i SEKAB. Per Carstedt som koncernchef, JO Backman som styrelseordförande och Anders Fredriksson VD för BFI. De var totalt inkompetenta och begrep inte mycket om internationell trading med drivmedel eller internationella investeringar. På två korta år drev de SEKAB till konkurs, som ägarkommunerna räddade företaget från genom ytterligare olagliga tillskott till SEKABs kassa. Jan Lindstedt å andra sidan, den tekniska sidan, verkar ytterst kompetent på sitt specialområde.

Efter c:a en miljard i stöd till SEKAB hade dess inkompetenta ledning ändå lyckats kasta bort alla pengar och kassan var åter tom, kontinuerligt egentligen, vid 2009 års början.

Inga av dessa krediter gick till att uppnå de mål som kommunen hade med köpet av SEKAB 2005.

Saken.

I början av 2009 fick Per Carstedt sparken som SEKABs koncernchef men hade kvar ett styrelseuppdrag och ett speciellt uppdrag att finna köpare av SEKABs Afrikanska bolag. ABG Sundal Collier anlitades att söka upp köpare av SEKABs bolag i Tanzania och Mozambique.

ABG fick senare sparken av Per Carstedt som själv tog över ansvaret att hitta köpare för Afrikabolagen.

23 februari 2009 fattades beslut om att lägga ner verksamheterna utomlands efter direktiv från majoritetsägarna, kommunerna. Personalen i Tanzania sades upp med verkan från 1 mars 2009. Uppsägningstiden för majoriteten av personalen var 3 månader för utländsk. 

Under våren 2009 förhandlade SEKABs VD i Tanzania Anders Bergfors med Tanzanias regering om möjligt delägande i det framtida SEKAB Tanzania och informerade i mars 2009 om att EcoDevelopment skulle komma att ta över SEKAB Tanzania. Det är sannolikt att även Per Carstedt hade liknande kontakter med regeringen.

I maj 2009 träffade Per Carstedt Tanzanias President Kikwete och informerade om att EcoDevelopment skulle ta över SEKAB Tanzania därför att ägarkommunerna beslutat dra sig ur.

Samtidigt, 27 maj 2009, informerade SEKABs tf VD Björn Edström att SEKAB inte hade några planer i Tanzania och att den redan uppsagda personalen skulle försvinna från företaget inom några veckor. D.v.s. juni 2009.

Ändå sökte SEKABs VD i Tanzania Anders Bergfors söd från SIDA i juli 2009.

I juli 2009 fick EcoDevelopment ett memorandum of understanding från Tanzaniska staten som refererar till tidigare diskussioner i maj om EcoDevelopments övertagande av SEKAB Tanzania och bekräftade avsikten att gå in som minoritetsdelägare i SEKAB Tanzania som senare blev EcoEnergy Tanzania och sedermera EcoEnergy Bagamoyo. 

Under tiden som Per Carstedt hade uppdraget att finna köpare av SEKAB Tanzania förhandlade han med Tanzaniska staten om sitt eget övertagande av bolagen. Han hade då ingen position inom SEKABs organisation och hade inte mandat att förhandla för SEKABs räkning om någon fortsättning av projekten.

Under tiden som VD för SEKAB Tanzania förhandlade även Anders Bergfors för EcoEnergys räkning i Tanzania.

Efter beslut om nedläggning borde SEKABs löpande kostnader i Afrika minska. I stället steg månadsutgifterna. Lönerna som betalades ut av SEKAB i Tanzania steg från 1,5 Mkr per månad till 1,9 Mkr per månad. Jag tar det igen eftersom ni inte har lust att hänga med SEKABs ledning i Sverige påstår att de betalat ut nästan 2 Mkr kr per månad till personal som redan är uppsagd.

I Tanzania köpte SEKAB med finansiering med krediter från ägarkommunerna nya fordon för 2,5 Mkr EFTER beslut om nedläggning och EFTER det att personalen sagts upp. Vad skulle de fordonen användas till?

EFTER beslut om nedläggning och EFTER uppsägning av all personal betalade SEKAB 2009 ut konsultarvoden för 6,7 Mkr. Vad skulle de konsulterna utföra för arbetet på ett nedlagt projekt?

I Mozambique hade SEKAB ingen egen personal utan allt arbete utfördes av konsulter. EFTER beslut om nedläggning betalade SEKAB ut 2,3 Mkr till konsulter i Mozambique. Vad gjorde de där när det inte fanns något att göra alls? 

Ytterligare en miljon kr gick till ”övriga kostnader” i Mozambique, EFTER beslut om nedläggning. Även en post på 2 Mkr dyker upp som utgift för tillgångar i bolaget.

Samtidigt som Per Carstedt förhandlar med Tanzanias regering för sitt eget bolag EcoEnergy, säger upp konsulten som ska sköta försäljningen av SEKABs Afrikabolag och till sist påstår att han inte kunnat hitta någon köpare så flödar miljonerna från ägarkommunernas krediter genom SEKAB i Övik till personal och andra utgifter i SEKAB i Tanzania och Mozambique.

Per Carstedt och EcoDevelopment har utnyttjat sina positioner i SEKABs ledning och kommunernas naiva politiker till att under 2009 flytta över så mycket pengar från Sverige till Afrika att EcoDevelopment kan konsolidera verksamheten där och behålla personalen. Efter att ha lagt ytterligare c:a 40 miljoner kronor i Afrika efter det att personalen skulle ha lämnat anställningen lurade de ägarkommunerna att tro att det enda som fanns att göra, när det inte gått att hitta någon köpare, var att själva ta över projekten i Afrika. 

Per Carstedt hade sedan i mars 2009 informerat Tanzaniska staten om att det var hans avsikt. Han hade inte, inte heller någon av de andra delägarna i EcoDevelopment, informerat de kommunala ägarna om några sådana planer. Han bluffade bara.

Det arbete som utfördes av SEKAB i Tanzania och Mozambique under 2009 var arbete och utgifter för EcoDevelopment.

Det är troligt att stor del av de pengar som EcoDevelopment bluffat till sig kan anses vara skatteflykt.

Mitt förslag är att;

1.      Kommunen ska anmäla EcoDevelopment in Europe AB till polismyndighet (EBM) för utredning om trolöshet mot huvudman och bedrägeri.

2.      Kommunen ska ihop med Skellefteå kommun kräva att EcoDevelopments ägare avstängs från sina poster i SEKAB omedelbart så att de inte kan manipulera bevismaterial som polisen behöver.

3.      Kommunen ska kräva att EcoDevelopment lämnar tillbaka aktierna i det bolag de fick från SEKAB (då SEKAB Future Develoopment AB) vid slutet av 2009 och som är ägare av aktierna i f.d. SEKAB Tanzania och Mozambique. Alla aktier i bolagen i Afrika ska tillfalla SEKAB.

4.      Kommunen ska begära SEKAB i konkurs. Det är ägarkommunernas släpphänthet med pengar som gjort mångårigt dåligt beslutsfattande i SEKAB möjligt. Kommunen bör försöka återvinna så mycket pengar som möjligt ur en konkurs. En bra konkursförvaltare får mer ur bolaget än fortsatt ledning av Anders Fredriksson och JO Backman som ju är de som kastade bort en miljard till ingen nytta alls. De vet inte hur man sköter ett företag.

SEKAB består av olika delar som inte hör ihop. Produktion av etanol och produktion av kemikalier av etanol hör affärsmässigt ihop. Kunskapsdelen av bolaget kan vara fristående om konsult och ägare av patent och processer. Det finns ingen anledning att dessa skulle flytta från Övik och Jan Lindstedt är synnerligen kompetent men bör vara avstängd tills ärendet är utrett.

Redan 2008 sade Per Carstedt att SEKAB inte skulle agera buffert åt bensinbolag och 2009 beslutade SEKAB om att sluta med handeln med E85. Trading med drivmedel är trots det SEKABs största omsättning idag. Den bör säljas av och kan flytta vart som helst. Handeln har bara varit en jättekostnad för kommuner och SEKAB.

Björn Persson