Tal till vänner

 

Varmt välkomna till årets stämma.

Det är dags att lägga år 2014 bakom oss, och att i någon mån också blicka in i framtiden och vad den kan komma att föra med sig.

Men nu först något om det år vi passerat, år 2014.

Med ett historiskt perspektiv, så tror jag att år 2014 kommer att bli ett år man i SPF kommer se som viktigare än många andra. Orsakerna till det är många, låt mig lista några, och ge några perspektiv.

2014 var kongressår, men inte vilket kongressår som helst. Vi hade att ta ställning till en hel del motioner också den här gången. Namnfrågan som stötts och blötts i många år, fick en lösning i att vi nu heter SPF Seniorerna.

Den utveckling som sker med alltmer av digitalt arbete, innebär också att arbetet i SPF-s olika led behöver omprövas av och till. Sedan ett par år tillbaka har medlemsregistrets dagliga uppföljning gått över från förbundet till föreningarna. Nu var det dags att diskutera möjligheten att förbundet övertar huvudansvaret för uppbörden av medlemsavgifterna. Resultatet där blev en kompromiss klokt nog. De föreningar som känner för att ansluta sig till en central uppbörd kan göra det, de som vill vänta med det steget kan göra det.

En annan och stor förändring i kongressen var att så många som 9 av 13 förbundsstyrelseledamöter blev nyvalda, och bland dem hela presidiet. Det är en stor utmaning att bygga nya lag, och vi får alla hoppas att det skall gå bra.

En annan anledning till att 2014 kan ses som ett märkesår, var ju det faktum att vi hade val till samtliga demokratiska församlingar under året. Inför valet hade ett långt och idogt arbete utförts i vårt förbund och ofta i samarbete med de andra pensionärsorganisationerna för att lyfta våra frågor. De viktiga frågorna om utvecklingen för pensionerna, som upplevs alltmer orättfärdig. Vi får övertid sänkta pensioner i en tid när kostnadsutvecklingen i samhället stadigt ökar. Den pensionärsskattekalkylator som togs fram, och prisats för sin tydliga funktion, var i det sammanhanget ett utmärkt verktyg för att klargöra ekonomiska fakta. Många andra frågor som ålderismen, vårdfrågorna, läkemedelsfrågorna och inte minst utvecklingen på boendeområdena, var viktiga frågor för oss i valet.

Tyvärr är det nog svårt att se att våra frågor fick den tyngd i valrörelsen vi hade önskat. Det politiska etablissemanget överlåter alltmer av ansvaret för äldres situation på den enskilde och anhöriga. Och pensionsöverenskommelsen vill man inte diskutera.

Inför valrörelsen hade utgått en uppmaning att vi 65+ som är ca 26 % av valmanskåren skulle personkryssa äldre politiker för att den vägen öka inflytandet i det politiska systemet. I valanalyserna efter valet, visade det sig att den grupp vi åldersmässigt representerar var den som personkryssade minst, och medelåldern i riksdagen sjönk med 2 år, och är nu den lägsta i modern tid.

Nog om det, det finns många utmaningar att arbeta med, och tesen ”enade vi stå, söndrade vi falla”, gäller också pensionärsfrågorna och hur det kollektiv som företräder dem, uppträder.

Jag vill sluta med lite positiva tongångar. Ett varmt tack till alla Er i föreningarna som under de senaste åren medverkat till en positiv utveckling av vårt distrikt. Vi är nu sedan drygt ett år tillbaka, det till antalet största SPF-distriktet i norra Sverige med våra 7000 medlemmar i 22 föreningar. I det tacket ryms också vetskapen om att alla föreningar inte har samma förutsättningar. Det är också en stor bedrift, att hålla ställningarna på områden där underlaget för rekryteringen ständigt minskar.

Vi som är 65+ är en oerhört stark och viktig kraft i samhällsbyggandet. Hur skulle vårt samhälle se ut om inte allt det arbete som görs, oftast ideellt i föreningar, organisationer, och som stöd för barn och barnbarn, gjordes? Viktigt att minnas är också att av de snart 2 miljoner äldre, det endast är ett fåtal procent (88000 personer motsvarande 4,5% år 2014) som hade vård och omsorgsboende i vårt land.

Nog borde ett land som sätter välfärden högt, förstå dess värde.

2015.04.09

Jarl Strömbäck

Avgående Distriktsordförande SPF Seniorerna Västernorrland 

 

 

 

Partiet som försvann

För ca 25 år sedan bildades ett parti som kom att heta Sveriges Pensionärers Intresseparti, dagligdags kallat SPI. Partiet blev till som en reaktion till den trend som då fått fäste i det politiska tänkandet, nämligen att också politiker skulle släppa sina uppdrag vid 65 års ålder. Tanken var kanske berättigad på sina håll, men givet att den blev norm, blev också nästan en tredjedel av väljarna utan åldersmässig representation i riksdagen. Naturligtvis fick det här synsätten också inflytande över utvecklingen i kommuner och landsting.

Partiet SPI fick en hel del uppmärksamhet i mitten på 90-talet, och under ledning av den tidigare utrikeskorren Arne Thoren drog man många röster. Som bäst i valet 1998 kom man upp i nära 2% i riksdagsvalet, och man var starka i kommunerna framför allt i landets södra och västra delar.

På den tiden var man också väsentligt större, och arga konkurrenter om rösterna med SD. Arvet från den striden är också att SD konsekvent under senare års val har lusläst SPI-s program, och satsat på äldrefrågorna med för dem gott resultat.

För SPI har utvecklingen sedan millennieskiftet varit tydligt negativ. Den målgrupp man sett som sin har i val efter val sökt sin tillflykt till andra partier. Höstens  val var bara ett ytterligare steg på ett sluttande plan.

Samtidigt som äldrefrågorna tillmäts stor betydelse på olika sätt, väljer de som berörs bort det enda parti som på ett tydligt sett har dessa frågor i centrum. Årets val bekräftar den bilden. Visst kan man skylla på en medial värld som ensidigt gynnar de etablerade partierna.

När såg vi en TV-debatt där också de mindre partier som satsat på riksdagslistor fick plats? Är rädslan för förnyelse i de politiska systemen så stark, att man kastar rimliga demokratiska synsätt på soptippen till förmån för de redan kända partierna?

Att det finns ett utrymme för nya partier visar inte minst SD-s framgångar. Det visar också erfarenheterna från EU-valen. Men när det gäller de nationella valen då har SPI under åren vägrats det utrymme i media som är en förutsättning för framgång.

Nu väntar en tid av självrannsakan för det lilla partiet. Finns fortfarande kraft och vilja att fortsätta kampen för de äldres rätt att inte bli marginaliserade i samhället. Om det får framtiden utvisa.

2014.10.29

Jarl Strömbäck