Som man bäddar...

Häromdagen (28.4) hölls månadens fullmäktigemöte i kommunen norr om skogen. Det var ett möte som bland annat skulle godkänna bokslutet för år 2013, ett år som kantats av insändare från verksamma inom skolan och omsorgen. Insändare som speglat frustration och oro för framtiden. Ett år när skolans anställda tvingats gå till arbetsmiljöverket med anmälningar, sedan man inte fått något gehör för sina klagomål. Och ett år där avbrotten i vattenförsörjningen varit återkommande. Ett år när besparingar i budgeten varit det styrande och övergripande målet, och verksamheten och dess anställda avkrävts underkastelse.

Men de synpunkterna var inte närvarande när kommunalrådet med sin glättiga framställning framställde verkligheten. Då fanns inte utrymme för någon ånger, då skulle som vanligt verkligheten slätas över med flosklernas mångfald. Och så naturligtvis slutklämmen att allt är under kontroll, och vi skall vara nöjda och glada.

Mot den bakgrunden höll undertecknad nedanstående anförande, som nog på ett väsentligt tydligare sätt återspeglar den verklighet som gäller i kommunen med ambitionen att vara i världsklass.

 

Anförande vid

KF möte 2014.04.28, ärende bokslut 2013.

Ordförande, Fullmäktigeledamöter.

Jag vill börja med att tacka alla de som arbetat med att ta fram underlagen till de långt över 200 sidor text vi har haft att ta ställning till i årsberättelsens olika dokument.

Jag vill också rikta ett varmt tack till alla de som inom verksamheterna slitit under hårt politiskt tryck för att göra sitt jobb. De som inte fått uppleva det stöd man borde kunna känna för sina arbetsuppgifter, men ändå strävat på. Medarbetare som i insändare och protester försökt få till stånd ett verksamhetsinriktat ledarskap, men mötts av hårda budgetkrav.

Nu berömmer sig den politiska ledningen över ett gott resultat för år 2013. Men läsare man förvaltningsberättelsen så ser man att de 75 miljoner som redovisas som det goda resultatet, är tagna ur 61 miljoner hänförligt till besparingar på budgetposter. Vidare 55 miljoner hänförligt till de AFA-pengar som betalats ut. Pengar som facken menar borde komma dess medlemmar till del. Pengar som enligt statuterna skall användas för sjukdom eller arbetsskador, men som nu godtyckligt används för att rädda uselt skötta kommuners ekonomi.

Det resultat som redovisas i handlingarna är i grunden inget resultat att skryta över. Det är ett resultat byggt på ett högt tryck på de i kommunens olika verksamheter. Kraftiga begränsningar i rätten att inkalla vikarier. Kraftiga begränsningar när det gäller investeringar och underhåll etc… Något som undertecknad lyft tidigare i fullmäktige.

Resultatet bygger också på turen att få del av alliansregerings arbete med arbetslinjen, vilket i sig inneburit de kraftiga besparingar i försäkringssystemet som motiverar till återbetalningen av AFA-pengar. Vår kommuns ledning borde ur den synpunkten tacka Rosenbad och alliansregeringen för resultatet av den politiken.

Enligt de nyckeltal som återfinns i handlingarna ser vi att skuldsättningen fortsatt är ett mycket stort problem. Det egna kapitalet är 26 699/invånare, medan skulderna är 71 690 kr/invånare. Soliditeten inräknat pensionsskulden är ynka 2,3 %, att jämföra med rikets siffra 19 %. Och med de ekonomiska nyckeltalen platsar vi som en av landets mest skuldsatta kommuner per invånare.

 NU pågår en sanering av kommunens ekonomi med drastiska proportioner. Investeringsbudgeten har använts till att göra Arken säljmässigt genom att använda 200 miljoner för att internt köpa delar av Tjänstecentrums fastighetsbestånd. Resten säljs ut för ett pris som är långt under kommunens samlade kostnader för fastigheterna. Nu säljs fastigheter som kommunen i ett historiskt perspektiv har lagt ner enorma summor på, för belopp som är att betrakta som rena realisationen.

Ur de synpunkterna, och många andra blir den glättade beskrivning som den politiska ledningen gör av årets resultat i årsberättelsen svår att förstå.

Men låt oss nu göra tankeexperimentet att de hundratals miljoner som använts till att avbetala på skuldberget hade kunnat användas på annat sätt.

·       Tänk om pengarna kunnat användas till fler pedagoger i skolorna, som stöd och hjälp för en bättre elevvård och kunskapsinhämtning?

·       Tänk om pengarna kunnat användas för att skapa bättre scheman inom omsorgens olika enheter. Bort med delade turer och in med längre tider hos de gamla som får stöd av hemtjänsten.

·       Vi skulle vilja se kulturens alla vänner få del av större resurser.

·       Och vi skulle kunna säkerställa en bättre infrastruktur på våra vägar och vår vattenförsörjning.

 

Jarl Strömbäck

 

 

 

 

Brott mot medmänskligheten

De är återkommande, de brott mot rimlighet och anständighet vi läser om och tar del av. Eller är det rimligt att kasta ut människor som behöver vårt stöd, och i de flesta fall kan bli mycket nyttiga medborgare i vårt land? Är det rimligt att som nu pågår, sända tillbaka en kvinna till ett afrikanskt land, en kvinna som inget hellre vill än att få  stanna här och som för kort tid sedan miste sin son i en tragisk olycka i grannkommunen?

Är det rimligt att skicka iväg en redan hårt prövad mor med barn till ett land hennes barn aldrig bott i, och som står på gränsen till inbördeskrig? Exemplen kan mångfaldigas, mannen som hotas av avvisning till Iran trots familj och barn i Östersund?

Okänsligheten och rimligheten i handlandet upprör många, och den myndighet som har att tillämpa lagstiftningen får stå i skottgluggen. Men är det där ansvaret skall läggas?

Är det inte i själva verket de politiska partier från vänster till höger som skapat det regelverk myndigheten följer? Partier som inte sällan gömmer sig med sitt hyckleri i en förhoppning om att medborgarna inte skall förstå. Och gärna pekar finger åt andra, men blundar för sin egen roll.

Vi behöver i Sverige bli fler, vårt stora land kan bära många fler medborgare. I regeringens Framtidskommissions rapport tas också den aspekten upp, vi behöver det internationella samarbete, i vilket också ryms nya medborgare med annat ursprung än det ursvenska.

I synen på vem som får stanna och inte stanna i vårt land måste medmänskligheten få ökat utrymme, istället för paragrafrytteriet.

2014.04.26

Jarl Strömbäck

 

 

 

Tillit

Påskhelg, så är den över för det här året. Umgänge med barn och barnbarn. Tre generatoner i samverkan. De är intensiva och fina, 4-åringen och 9-åringen. Det blir mycket lek, och kraven på närvaro är stor.

Visst kan det bli jobbigt när de normala vanorna utmanas, när det egna utrymmet krymper. Men i det finns en stor uppsida, nämligen tilliten och förtroendet som skapas när den äldre generationen väljer att följa de smås initiativ. Tillit skapas av förtroende och närhet, finns något av det att lära i det stora livet?

Vad händer när myndigheten väljer att sluta lyssna på de anställda i skolor, på boenden, inom vård och omsorg? När direktiven blir svaret på bönen om mer resurser, mer utrymme för det goda arbetet? När budgeten sätts som övergripande mål, och verksamheten måste anpassas därefter?

I vilket läge slocknar kreativiteten, den goda rörelsen? I kommunen norr om skogen har en galen politik under många år gjort kommunen till en av de mest skuldsatta i riket. Soliditeten är körd i botten, och den ekonomiska piskan har legat över verksamheterna under lång tid. Resultatet har synts på insändarsidorna, det har synts i anmälningar till arbetsmiljöverket.

Men av det syns ingen ödmjukhet i det styrande partiets agerande. Med stort mått av självbelåtenhet tar man åt sig äran av ett resultat som bygger på budgetbesparingar där de inte borde gjorts, och AFA-pengar som borde gått till verksamheterna istället för att redovisas som en vinst.

2014.04.23

 

Jarl Strömbäck

Skärtorsdagstankar 2014

Dagens blogg måste få sin utformning primärt av utvecklingen i Ukraina. Att det ryska storhetsvansinnet, styrt av Putin och hans KGB-vänner nu startat ett både indirekt och direkt anfall på grannlandet är uppenbart. Att såväl EU som USA agerat tydligt i frågan är bra, men kommer det att rädda den ukrainska staten och självständigheten.

När Maidan-upproret i Kiev skrämde bort den ryska marionetten Janukovytj från makten i Ukraina, gav man också indirekt den ryska ledningen en örfil. Den nesan tålde man inte. Med annekteringen av Krim visade man det med omedelbar verkan. En lyckad manöver där förde till hunger efter det stora bytet, den ukrainska nationen tillbaka under rysk kontroll.

För egen del har jag långt ifrån varit någon vän av Carl Bildt med hans ofta arroganta sätt att uppträda. Men den här gången ser hans analyser av situationen korrekta ut, samtidigt som tystnaden från det rödgröna blocket tyder på en häpnadsväckande likgiltighet. Inser man inte att ett överfall på Ukraina från rysk sida, skulle leda till nya stora flyktingströmmar, förutom det lidande och sönderfall en sådan utveckling skulle innebära för både enskilda och många andra länder.

Det måste få bli bloggarens innersta förhoppning att den ryska galenskapen kan stoppas på fredlig väg, eller i vart fall med den ukrainska staten intakt.

Önskar läsarna en riktigt trevlig påskhelg.

2014.04.17

Jarl S



 

 

 

1000 tankar

När det 1000-de inlägget i bloggen Liberala Vindar skall skrivas, får det bli en smått filosofisk betraktelse över tiden. När bloggen startades för drygt 8 år sedan, var bloggandet ganska nytt som företeelse. Tanken med bloggen har alltid varit att lyfta viktiga frågor och göra det utan påtagliga skygglappar. Det har gällt både nationella, internationella och lokala frågor.

I de nu 1000 inläggen finns en spegling av mycket av vår tid under de 8 åren. Den utveckling vi ser just i detta ögonblick i relationen Ryssland/Ukraina kommer för undertecknad inte som någon överraskning. Resandet i området under många år och utvecklingen i Ryssland efter Putins tillträde har talat sitt tydliga spår.

Omvärden har nedrustat och trott på fred, medan Putin och hans vänner upprustat och befäst sin maktställning. Mönstret går igen från tiden mellan första och andra världskriget. Var det här slutar är svårt att sia om, men galenskapen har en tendens att galoppera när den väl satts i rörelse.

På det nationella planet har mycket förändrats, inte alltid till det bättre. Maktskiftet efter valet 2006 hälsades med stor glädje av många, inklusive undertecknad. En levande demokrati behöver maktskiften för att överleva. Nu har inte allt utfallit på ett sätt som varit bra för folkets flertal. Gynnandet av vissa grupper, har utfallit som en bestraffning av andra. Jobbskatteavdraget blivit en straffbeskattning av de äldre i samhället. Arbetslinjens hårda kärna och pensionssystemets sönderfall representerat av återkommande sänkningar av pensionerna, straffar regeringen även om den rödgröna gruppen är väl så ansvariga för utvecklingen. Och i den kortsiktiga jakten på väljare, offras nu de som står utanför trygghetssystemen. Exempel på det är socialdemokraternas besked att skatteavdragen för pensionssparandet skall tas bort. Det kommer att hårt drabba alla de som lever under otrygga anställningsformer, och den gruppen växer hela tiden.

Dags att avsluta med några tankar med lokalt innehåll. I lokalbladet i kommunen norr om skogen där undertecknad finns vanligtvis, kan man idag (14.4) läsa en insändare från vice talmannen i riksdagen socialdemokraten Susanne Eberstein med rubriken” S sätter aldrig Sverige i skuld”. Den artikeln publiceras i en kommun som under 20 år av socialdemokratiskt vanstyre och skuldsättning, nu är så illa trängd att man rear ut kommunala fastigheter och egendom för att minska skuldbördan.

Det finns nog underlag för ytterligare en del bloggar.

14.04.2014

Jarl Strömbäck

Vårdag

Vårdag, de första blåsipporna för året är fotograferade. Svanarna sågs för första gången för sommaren igår, och den sista havsisen blåste bort i gårdagens friska sw-vind.

Men nu skiner solen som aldrig förr. Det blir en strålande dag efter en fin morgon med gubbgympa och bastuprat. Gårdagen var också en speciell dag på det sättet att listorna i valen till riks- kommuner och landsting då skulle vara klara.

För SPI-Välfärden gäller att vi är ett växande parti med högt självförtroende. På riksnivå växer nu partiet snabbt, nya avdelningar bildas på nya orter, främst i de södra delarna av landet än så länge. Vi i Örnsköldsvik kan glädja oss åt en 25%-ig ökning av antalet medlemmar det sista året. Vilket annat parti matchar det?

En ökning som tagits med ett tydligt medialt motstånd som uttryckt i både skrivandet och osynliggörandet. Men även på det området ryms anpasslingar till makten.

Listorna inför valet kommer att presenteras på SPI-Välfärdens hemsida, spi-valfarden.se/ornskoldsvik. Sidan är under utveckling i sin nya layout, och administreras delvis från Örnsköldsvik. Där kommer ni fortsättningsvis kunna ta del av utvecklingen för partiet. Med det ledarskap vi fick efter förra sommarens stämma, har utvecklingen varit odelat positiv.

Välkommen till valåret och en trevlig helg önskar jag läsarna.

2014.04.11

Jarl Strömbäck

Fraktionerade kalkyler.

Det var nog i slutet av januari som telefonen ringde för första gången i ärendet. Det handlade om den flytt av stora delar av förvaltningen i kommunen norr om skogen, som kommunledningen beslutat om.

Lokaler som byggts för universitetens satellitstudier i kommunen, stod tomma sedan länge, och nu hade iden kommit upp som en del av besparingsarbetet, att förvandla lokalerna till förvaltningskontor för kommunen.

I den budget som förelagts fullmäktige inför beslutet, skulle flytten, allt sammantaget kosta 21,3 miljoner. Redan då en ifrågasatt siffra. Det skulle dröja till slutet av Mars 2014 innan kommunledningen meddelade att det skulle bli väsentligt dyrare, 34-35 miljoner.

Konsten att fraktionera kalkyler är väl prövad i kommunen norr om skogen. Man gör en kalkyl som man tror man kan sälja in i beslutsprocessen, väl medveten om att den kommer att behöva kompletteras. När sedan arbetet är igång kommer man med de tillägg man från början rimligen är väl medvetna om, liksom de extra kostnaderna. Så skedde på sin tid när man byggde paradisbadet, men ”glömde” att man behövde en ny entré. Så var fallet med kraftvärmeverket när man ”glömde” inmatningen och måste komplettera budgeten för bygget med ca 200 miljoner.

Och nu är det dags igen, flytten som skulle kostat 21,3 miljoner kommer att bli avsevärt högre. Kommer det räcka med 100 % fördyring, det är frågan.

Är det sådan politik som skall belönas med fortsatt förtroende i höstens val?

2014.04.08

Jarl Strömbäck

Skål god vänner.

 

Kameraderi, skål och väl bekomme. Dagens gäster vid det dukade bordet är kända vänner till rosornas företrädare. De stora nationella drakarna på fastighetsmarknaden lyser med sin frånvaro, de har inget att göra i den här svängen. Nu handlar det om att byta tjänster. Stöder du mig så stödjer jag dig.

Byten av det slaget är ingen nyhet i kommunen norr om skogen. För en tid sedan handlade det om ett stort centralt område i stan. Det som kallats Folkets park med fina byggnader, utescen många tusen kvadratmeter byggnadsbar yta etc. Kamrat Nicklas fick köpa härligheten för obetydligt mer än priset för en finare villa i stan. Det bokförda värdet av anläggningen angavs för inte länge sedan till 34 miljoner. En nästan 90%-ig förlustaffär för kommunmedborgarna.

Det senaste är en betydligt större affär. Stor nog för att kunna attrahera de stora nationella drakarna kan man tycka. Men de finns inte vid det dukade bordet. Det är förbehållet de förtrogna. Anläggningen med det bibliska namnet Arken skall säljas likt kyrksilvret, för att rädda en av kommunen söndertrasad kommunal ekonomi. En ekonomi som innebär att varje enskild kommunmedborgare är skuldsatt mer än dubbelt så tungt som rikssnittet för landets kommuner.

338 miljoner är det överenskomna priset, obetydligt mer än när anläggningen byggdes. Sedan dess har kommunmedborgarna genom kapitaltillskott och förlusttäckningsgarantier i stort sett fördubblat den summan. Ingen inflationstäckning, återigen en affär som gläder några på andras bekostnad.

Något avtal med underavtal i affären har kommunmedborgarna inte fått se, inte ens de som sitter i fullmäktige. Är man stor och dominerande, då kan man odla sina nätverk och strunta i oppositionen. Rosornas parti har den rollen, utnyttjar den även när det gäller kontakterna med de som i gammal arbetarretorik brukade kallas arbetarnas fiender.

Kameraderiet har blivit rosornas verkliga ideologi, och det goda samarbetet med näringslivet hyllas.

2014.04.04

Jarl Strömbäck

Frågor utan svar?

Det senaste kommunfullmäktige i kommunen norr om skogen hölls måndagen den 31.3.

Efter de inledande formella punkterna, kom två interpellationer som borde vara av speciellt intresse för stora flertalet av kommunens medborgare. De var tydligen av underordnat värde för den lokala pressens företrädare, varför här kommer en lite resumé över behandlingen.

Den första interpellationen avsåg trygghetslarmen som i vår kommun utgöra en viktig livlina för 1200 personer. Hanteringen av dessa hade SvT-s Uppdrag granskning ett timslångt program om för en tid sedan. Det har visat sig att hanteringen av larmen, kontrollen av deras funktion och den förnyelse som behövs fungerar dåligt på många håll. Funktionen är viktig och betalas också av de som berörs genom månatliga avgifter.

Socialstyrelsen har utfärdat föreskrifter om att samtliga larm baserad på gammal analog teknik, skall bytas ut senast under 2015 till moderna larm med digital teknik, vilket gör larmen betydligt funktionssäkrare. I det tre sidor långa svaret hänvisar man till kostnader, utan att kunna verifiera dem, man bekräftar inte den tidplan Socialstyrelsen lagt när det gäller byte av larmsystem i vår kommun.

Den andra interpellationen tog avstamp i det 90-sidiga avtal kommunen och MoDo/Arenabolaget EAB signerade i december 2013. Som i alla avtal regleras här mer eller mindre tydligt de skyldigheter de båda parterna har enligt avtalet. För kommunens del handlar det om ett omfattande övertag av uppgifter som tidigare legat utanför kommunens skyldigheter. Av de skälet och för att tydliggöra de kostnader som kommer att belasta kommunen ställdes i interpellationen följande frågor:

·       Hur kommer den organisation se ut som skall sköta detta?

·       Var kommer den organisationen att finnas i kommunens organisation?

·       Hur ser den budget ut som är avsatt för ändamålet? Beräknade intäkter och beräknade kostnader? Beräknat resultat?

·       Vad blir följden om kommunen inte fullföljer uppdraget att arrangera 16 events/år? Blir kommunen i så fall debiterad kostnader av MoDo Hockey/Evenemangsarenan?

·       Hur stora har de kostnaderna i så fall beräknats bli?

Istället för att svara på frågorna på ett konstruktivt sätt, valde kommunstyrelsens ordförande att använda sig av klassisk härskarteknik, den att angripa person för att undvika sakfrågan. I avtalet regleras att minst 15 miljoner tillförs ägaren MoDo/Arenabolaget årligen under 10 år. Till det skall läggas 6,79 miljoner som tillskjuts kultur-och fritid för det extra arbete kommunen får. Hur helheten ser ut enligt frågorna ovan antas inte allmänheten ha med att göra?

Frågorna enligt ovan har granskats av juridiskt kunniga personer liksom avtalet som ligger till grund för frågorna. Svaret, eller bristen på svar kan bara tydas på ett sätt, nämligen att kommunens ledning inte vill ha öppenhet i frågor runt avtalet och dess tillämpning.

2014.04.01

Jarl Strömbäck