Häromdagen (28.4) hölls månadens
fullmäktigemöte i kommunen norr om skogen. Det var ett möte som bland annat
skulle godkänna bokslutet för år 2013, ett år som kantats av insändare från
verksamma inom skolan och omsorgen. Insändare som speglat frustration och oro
för framtiden. Ett år när skolans anställda tvingats gå till arbetsmiljöverket
med anmälningar, sedan man inte fått något gehör för sina klagomål. Och ett år
där avbrotten i vattenförsörjningen varit återkommande. Ett år när besparingar
i budgeten varit det styrande och övergripande målet, och verksamheten och dess
anställda avkrävts underkastelse.
Men de synpunkterna var inte
närvarande när kommunalrådet med sin glättiga framställning framställde
verkligheten. Då fanns inte utrymme för någon ånger, då skulle som vanligt
verkligheten slätas över med flosklernas mångfald. Och så naturligtvis
slutklämmen att allt är under kontroll, och vi skall vara nöjda och glada.
Mot den bakgrunden höll
undertecknad nedanstående anförande, som nog på ett väsentligt tydligare sätt
återspeglar den verklighet som gäller i kommunen med ambitionen att vara i
världsklass.
Anförande vid
KF möte 2014.04.28,
ärende bokslut 2013.
Ordförande, Fullmäktigeledamöter.
Jag vill börja med att tacka alla de som arbetat med att ta
fram underlagen till de långt över 200 sidor text vi har haft att ta ställning
till i årsberättelsens olika dokument.
Jag vill också rikta ett varmt tack till alla de som inom
verksamheterna slitit under hårt politiskt tryck för att göra sitt jobb. De som
inte fått uppleva det stöd man borde kunna känna för sina arbetsuppgifter, men
ändå strävat på. Medarbetare som i insändare och protester försökt få till
stånd ett verksamhetsinriktat ledarskap, men mötts av hårda budgetkrav.
Nu berömmer sig den politiska ledningen över ett gott
resultat för år 2013. Men läsare man förvaltningsberättelsen så ser man att de
75 miljoner som redovisas som det goda resultatet, är tagna ur 61 miljoner
hänförligt till besparingar på budgetposter. Vidare 55 miljoner hänförligt till
de AFA-pengar som betalats ut. Pengar som facken menar borde komma dess
medlemmar till del. Pengar som enligt statuterna skall användas för sjukdom
eller arbetsskador, men som nu godtyckligt används för att rädda uselt skötta
kommuners ekonomi.
Det resultat som redovisas i handlingarna är i grunden inget
resultat att skryta över. Det är ett resultat byggt på ett högt tryck på de i
kommunens olika verksamheter. Kraftiga begränsningar i rätten att inkalla
vikarier. Kraftiga begränsningar när det gäller investeringar och underhåll
etc… Något som undertecknad lyft tidigare i fullmäktige.
Resultatet bygger också på turen att få del av
alliansregerings arbete med arbetslinjen, vilket i sig inneburit de kraftiga
besparingar i försäkringssystemet som motiverar till återbetalningen av
AFA-pengar. Vår kommuns ledning borde ur den synpunkten tacka Rosenbad och
alliansregeringen för resultatet av den politiken.
Enligt de nyckeltal som återfinns i handlingarna ser vi att
skuldsättningen fortsatt är ett mycket stort problem. Det egna kapitalet är 26
699/invånare, medan skulderna är 71 690 kr/invånare. Soliditeten inräknat
pensionsskulden är ynka 2,3 %, att jämföra med rikets siffra 19 %. Och med de
ekonomiska nyckeltalen platsar vi som en av landets mest skuldsatta kommuner
per invånare.
NU pågår en sanering
av kommunens ekonomi med drastiska proportioner. Investeringsbudgeten har
använts till att göra Arken säljmässigt genom att använda 200 miljoner för att
internt köpa delar av Tjänstecentrums fastighetsbestånd. Resten säljs ut för
ett pris som är långt under kommunens samlade kostnader för fastigheterna. Nu
säljs fastigheter som kommunen i ett historiskt perspektiv har lagt ner enorma
summor på, för belopp som är att betrakta som rena realisationen.
Ur de synpunkterna, och många andra blir den glättade
beskrivning som den politiska ledningen gör av årets resultat i årsberättelsen
svår att förstå.
Men låt oss nu göra tankeexperimentet att de hundratals
miljoner som använts till att avbetala på skuldberget hade kunnat användas på
annat sätt.
·
Tänk om pengarna kunnat användas till fler
pedagoger i skolorna, som stöd och hjälp för en bättre elevvård och kunskapsinhämtning?
·
Tänk om pengarna kunnat användas för att skapa
bättre scheman inom omsorgens olika enheter. Bort med delade turer och in med
längre tider hos de gamla som får stöd av hemtjänsten.
·
Vi skulle vilja se kulturens alla vänner få del
av större resurser.
·
Och vi skulle kunna säkerställa en bättre
infrastruktur på våra vägar och vår vattenförsörjning.
Jarl Strömbäck
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar