När det 1000-de inlägget i bloggen Liberala Vindar skall
skrivas, får det bli en smått filosofisk betraktelse över tiden. När bloggen
startades för drygt 8 år sedan, var bloggandet ganska nytt som företeelse.
Tanken med bloggen har alltid varit att lyfta viktiga frågor och göra det utan
påtagliga skygglappar. Det har gällt både nationella, internationella och
lokala frågor.
I de nu 1000 inläggen finns en spegling av mycket av vår tid
under de 8 åren. Den utveckling vi ser just i detta ögonblick i relationen
Ryssland/Ukraina kommer för undertecknad inte som någon överraskning. Resandet
i området under många år och utvecklingen i Ryssland efter Putins tillträde har
talat sitt tydliga spår.
Omvärden har nedrustat och trott på fred, medan Putin och
hans vänner upprustat och befäst sin maktställning. Mönstret går igen från
tiden mellan första och andra världskriget. Var det här slutar är svårt att sia
om, men galenskapen har en tendens att galoppera när den väl satts i rörelse.
På det nationella planet har mycket förändrats, inte alltid
till det bättre. Maktskiftet efter valet 2006 hälsades med stor glädje av
många, inklusive undertecknad. En levande demokrati behöver maktskiften för att
överleva. Nu har inte allt utfallit på ett sätt som varit bra för folkets
flertal. Gynnandet av vissa grupper, har utfallit som en bestraffning av andra.
Jobbskatteavdraget blivit en straffbeskattning av de äldre i samhället.
Arbetslinjens hårda kärna och pensionssystemets sönderfall representerat av
återkommande sänkningar av pensionerna, straffar regeringen även om den
rödgröna gruppen är väl så ansvariga för utvecklingen. Och i den kortsiktiga
jakten på väljare, offras nu de som står utanför trygghetssystemen. Exempel på
det är socialdemokraternas besked att skatteavdragen för pensionssparandet
skall tas bort. Det kommer att hårt drabba alla de som lever under otrygga
anställningsformer, och den gruppen växer hela tiden.
Dags att avsluta med några tankar med lokalt innehåll. I
lokalbladet i kommunen norr om skogen där undertecknad finns vanligtvis, kan
man idag (14.4) läsa en insändare från vice talmannen i riksdagen socialdemokraten
Susanne Eberstein med rubriken” S sätter aldrig Sverige i skuld”. Den artikeln
publiceras i en kommun som under 20 år av socialdemokratiskt vanstyre och
skuldsättning, nu är så illa trängd att man rear ut kommunala fastigheter och
egendom för att minska skuldbördan.
Det finns nog underlag för ytterligare en del bloggar.
14.04.2014
Jarl Strömbäck
1 kommentar:
Hej Jarl,
Vad menar du med att Susanne Eberstein skrivit i någon särskild kommun? Hon har väl skrivit på Allehanda.se, som når hela Ångermanland genom Tidningen Ångermanland och Örnsköldsviks allehanda. Det är fyra kommuner till antalet.
Men det är klart, lätt att vara raljant om man själv får vinkla det som passar bäst.
Skicka en kommentar