Naturen en internationell handelsvara.

Den 2 april hålls samrådsmöte  Skorped angående uppförande av ännu ett vindkraftsområde i Örnsköldsviks kommun. Den här gången gäller det 60 stora verk. Just nu pågår byggandet av vindkraftsområdet vid Sidensjö inte långt därifrån, med sina 48 turbiner. Utvecklingen för att förvandla stora naturområden till internationell handelsvara fortsätter.

I de kontrakt som nu används i kontakterna med markägare ingår en klausul med lydelsen ”Efter byggstart äger arrendatorn rätt att överlåta samtliga rättigheter och skyldigheter i detta avtal till tredje  part.”Så har redan skett med Sidensjö anläggningen. Den har redan blivit en internationell handelsvara genom försäljningen till en tysk kund. En kund som naturligtvis kan sälja anläggningen vidare när och om man så önskar.

Är det verkligen så vi bäst förvaltar våra natur-och kulturlandskap? Vem tar ansvaret om anläggningarna i en framtid när de tjänat ut, dumpas i skattebetalarnas knä via något fjärran bolag, som inte är intresserat av att ta några återställningskostnader?

Det har hävdats vidare att vindkraften inte skall inskränka på allemansrätten. På området skyltning i arrendeavtalen står följande text ”I syfte att bland annat informera och varna för fara kommer skyltar att sättas upp i området. Detta kommer att göras på tillfartsvägar, runt vindkraftverken och på andra ställen i området.”

De markägare som skriver under på de villkor som används i arrendekontrakten säljer sitt arv till barn och barnbarn på mycket osäkra villkor. De borde fundera över sitt ansvar, och vilket arv man lämnar över till sina barn och samhället.

2014.03.28

Jarl Strömbäck

Fred i vår tid?

”Den som inte lär av historien, är dömd att upprepa den”. Ungefär så låter ett gammalt och väl inarbetat ordspråk. Och dessvärre är det nog också giltigt. Både i de stora som i de små perspektiven.

Det är dags att ge sig ut i den stora världen med bloggen. De som följt mina skrivningar i ”Liberala Vindar”, vet att jag alltsedan Vladimir Putin tillträdde som ledare i vårt stora östra grannland, återkommande har kommenterat utvecklingen. Det finns skäl att göra det, med rubriken ovan i minnet.

Översatt till ett annat språk, det engelska blir orden ”Peace in our time” närmast bevingade. Dom yttrades av den engelska premiärministern Chamberlain, när han 1938 kom tillbaka till London efter ett möte, där han gett Hitler grönt ljus för att ockupera Sudet-området i dåvarande Tjeckoslovakien. En provins med delvis tysktalande befolkning. Då som nu var argumenten dessamma, den att befolkningen behövde skyddas.

Nazismens väg mot kriget var byggd på nationalism och drömmen om ett återuppbyggt stortyskland. Annekteringarna av land började med gränstrakterna mot Frankrike, sedan den baltiska korridoren mot Königsberg och anslutningen av Österrike till Tyskland.

Putins Ryssland använder i grunden samma argument i Krimfrågan. Vad blir nästa steg i den upptrappning som nu startat? Vilka områden står härnäst i tur att ockuperas av den makthungrige Putin och hans understödjare?

  Dessbättre har vi nog en större medvetenhet i dagens ledarskap, än det Chamberlain demonstrerade. För efter Sudet kom överfallet på Polen och det som skulle bli andra världskriget.

Putin måste mötas med mycket fast och tydligt motstånd. Allt annat vore att bekräfta de maktambitioner galenskapen strävar att nå. Därför måste sanktionerna bli kännbara, i synnerhet för den grupp människor, vilka nu av rädsla eller egna maktambitioner understödjer Putins politik. Ledarskapet har alltid varit beroende av sina lakejer.

2014.03.27

Jarl S

Kulturmöten

Det är uppfriskande och riktigt skönt att ibland få lämna det praktiska tänkandet bakom sig, och koppla av med annat. En sådan stund var den musikupplevelse en stor publik fick fredag-kväll den 21.3. Den sedan länge hemlösa konsertföreningen i Örnsköldsvik, hade förlagt sin konsert till Arnäs kyrka. Där fick vi lyssna på Nordiska Kammarorkestern spela Sibelius. När sedan den spanske virtuosen på gitarr Anabel Montesinos tog plats på scenen, blev musikupplevelsen fullständig. Konsten att hantera sitt instrument behärskade hon verkligen, och applådåskorna och stående ovationer gav utrymme för extra nummer.

Det är skamligt i grunden, att en stad som berömmer sig för världsklass, så negligerar de klassiska kulturyttringarna, musik och teater, att man inte har en scen där de kan utövas på ett professionellt och bra sätt.

Lördag den 22.3 var det så dags för propellerklubbens möte i Ödbergska gården. Det blev ett mycket välbesökt möte, temat och besöket vid mötet hade lockat, lokalen var utnyttjad till sista plats.

Alla drömmer kanske i sin ungdom om att få vara del av något särskilt, det stora äventyret. Få är förunnade att få uppleva det, den unga sjuksköterskan från Domsjö, Ingela Westin är en av dem. Från sin tjänst på Wardö sjukhus i Norge ser hon våren 2013 en segelbåt förtöja i hamnen. Av nyfikenhet går hon ner och pratar med den äldre man som finns ombord. Det visar sig att han planerar en segling runt Arktis, den istäckta nordpolen. Men att han till den seglingen söker ytterligare besättningsmedlemmar, och Ingela fångar tillfället. Hon blir en del av besättningen.

Dick och Ingela

Vi får följa henne i ord och via bilder på en dramatisk 4 månader lång sjöresa. En sjöresa som inte blev vad den var tänkt, men gav minnen för livet. Den ryska byråkratin stoppade färden österut redan i Murmansk. Ryssarna ville av allt att döma inte ha båten i ryska vatten norr om Sibirien vilket varit målet.

Efter 18 dagar i ett Murmansk präglat av byråkrati, usel miljö och dåligt bemötande, fick man med ambassadhjälp rätt att återvända till Norge. Därifrån valde man istället att gå upp till Spetsbergen, vidare till Grönland där man inte blev särskilt välkommen. Sedan var det dags att via etapper till Island, Färöarna och Helgoland genom Kielkanalen ta sig ut i Östersjöns vatten.

Väl där så kolliderande man i nattens mörker med ett ryskt fartyg, riggen havererade och man fick söka nödhamn på tyska Rügen. Där slutade också äventyret för Ingela den här gången. Vi som lyssnare fick vara med på en resa som innehöll mycket av strapatser, men med säkerhet också minnen som kommer att följa de som var med genom livet.

2014.03.23

Jarl S

Fria fantasier?

Ansvarigt landstingsråd för sjukhusen i landstinget Västernorrland, har via media reagerat surt över det inlägg om landstingsvården undertecknad för en tid sedan hade också på bloggen. Av det skälet har nedanstående idag skickats till media, och nu bloggen för Er info.

Läkarkår

Jacomina Beertema kommenterar i ett inägg i ÖA den 18.3, det inlägg om landstingpolitiken undertecknad hade i ÖA den 14.3. Beertemas svar är ett gott exempel på hur man genom personangrepp av typen ”fria fantasier”, och svepande formuleringar, med maktens arrogans som medel vill avfärda och avsluta debatten. Med samma arrogans förvandlas den oro som fick såväl läkarkår som medborgare i Sollefteå ut i demonstrationer för några månader sedan uppenbarligen till ”fria fantasier”. Och med samma medel väljer hon att inte kommentera de ständiga överbeläggningar, och de problem man har med akutens verksamhet vid länssjukhuset.

Med samma synsätt sopar hon med ett kvastsvep bort de mycket viktiga frågor undertecknad tog upp i den debatt de borde höra hemma i. Frågorna om sjukvårdens byråkratisering, sjukhusens samverkan, den specialisering som sker och var och hur den sker. Samt hur man ser på de tre sjukhusens framtida struktur och ansvarsområden. Är de möjligen också fria fantasier som inte behöver belysas? Är det så professionen och allmänhet skall läsa svaret Beertema levererar?

När det gäller landstingets och sjukvårdens kostnader, så hänvisar jag gärna till landstingets hemsida, där boksluten för respektive år finns att ta del av. I historisk mening har kostnadsöverdragen alltid varit större på länssjukhuset än på de övriga 2 sjukhusen. Den fullständiga redovisningen för år 2013 finns inte på hemsidan när detta skrivs. Däremot en summarisk siffra visande ett underskott i den specialiserade vård Beertema ansvarar för, om 203,7 miljoner i förhållande till budget. Beertema får gärna tydliggöra hur den budgetavvikelsen är relaterad till sjukhusen, hon har naturligtvis den uppgiften.

2014.03.18

Jarl Strömbäck

SPI-Välfärden

070-6727669

Makt i medial granskning

Den senaste tiden har media visat intresse för två fenomen, som undertecknad tidigare har redogjort för i bloggens form. Det handlar om de maktmissbruk, eller kanske man skulle händelser, som nu också radions redaktion för samhällsprogrammet Kaliber behandlar på ett mycket givande och bra sätt. Lyssna på programmen som nås via webben genom att googla på SR/Kaliber. När detta skrivs har två program sänts, och ett tredje sänds kommande söndag (16/3) kl.1200 i P1.

vägval

Den engelske författaren George Orwells romaner 1984 och Grisfarmen, har i någon mån sin moderna liknelse i en del av de fall som göms under sekretessens mantel av myndighetspersoner, vilka vant sig vid att behandla medborgare som undersåtar.

Det andra området som nu får alltmer av uppmärksamhet, är den rasande snabba utbyggnaden av vindkraften. En utbyggnad som är illa förankrad hos de som berörs mest, de närboende. Och en utbyggnad som sker helt på människans villkor, natur och djurliv är i sammanhanget av underordnad betydelse. Där har TV-programmen Mittnytt liksom riksnyheterna på ett förtjänstfullt sätt lyft anonymitetens täcke över en del av problematiken.

Än en gång är det den starkes rätt som gäller. Både i relationen till de som får sin livsmiljö förstörd, och det djurliv som kommer att drabbas. Att sedan mycket är legitimerat genom ett naturvårdsverk som gjort armkrok med exploatörerna, gör inte saken mer trovärdig. De ursprungliga naturfolkens respekt för sin omgivning, förefaller helt bortblåst av vår tids nya vandaler.

2014.03.14

Jarl Strömbäck

SPI-Välfärden

100-lappen som uteblev?

Kostnaderna för det kollektiva resandet, och i synnerhet resandet på korta avstånd har varit föremål för medias granskning på senare tid. Där har man kunnat visa på ökningar av tarifferna kunderna skall betala, som ligger långt högre än ökningen av kostnadsindex i övrigt. Kommunen norr om skogen är inget undantag i det sammanhanget.

Det märkliga är att samtidigt som man uppmanar till kollektivt resande, gör man genom de höga taxorna det alltmer otillgängligt att resa kollektivt. Både för de som har råd att köra bil, och de med små inkomster som måste tänka på sina utgifter innan man tar dem.

Samtidigt är det ingenting som inte kan ändras om viljan finns. I vissa städer, bl.a Umeå, Kiruna och Göteborg har man infört avgiftsfrihet i det kollektiva resandet vissa tider med låg beläggning. I vissa har man infört månadskort som är så attraktiva att de i verklig mening lockar till kollektivt resande. Så är fallet i Sundsvall som infört 100-lappen/månad som ger full tillgång till stadsnätet för de resande.

I september 2011, alltså för 2,5 år sedan motionerade undertecknad i fullmäktige om att vi också i idyllen norr om skogen skulle införa 100-lappen som bas för fria resor på samtliga linjer i stadsnätet. Samt att resultatet av en sådan reform utvärderas men bibehålls under åtminstone 2 år, för att skapa en rimlig uppbyggnadstid för att få genomslag för 100-lappen.

Motionen ligger fortfarande obesvarad på kommunkansliet. De politiska talen  om ökad kollektivtrafik rimmar illa mot viljan att i verklig mening stimulera det kollektiva resandet.

2014.03.11

Jarl Strömbäck/SPI

Relingsvägen 22

89178 bonässund

0706727669

Landstinget valåret 2014

 

Det blåser snåla vindar igen i landstinget Västernorrland. Underskotten i 2013n års bokslut har åter tänt brasan, och störst är som vanligt underskotten på det största sjukhuset, länssjukhuset. Till det kommer också rapporter om ständiga överbeläggningar, och en akut spå länssjukhuset som sviktar under sina bördor.

 

Mot den bakgrunden kan man tycka, att när man nu fått den sammanhållna organisation i landstingets ledning man så länge talat om, borde den organisationen också garantera att tillgängliga resurser används på ett optimalt sätt. Och att den resurs Örnsköldsviks och Sollefteå sjukhus innebär, kom till användning på ett väsentligt bättre sätt för att avlasta länssjukhuset.

läkarkår

Men så tycks inte vara fallet, snarare tvärtom. Återkommande under åren har indragningar gjorts på de mindre sjukhusen, indragningar som varit väsentligt svårare att genomföra på det stora länssjukhuset. Turbulensen i samband med valet 2010 borde finnas i gott minne.

 

Nu är det valår igen, och den gamla S-märkta ledning som stukades svårt av Mantek-krisen och förlusten av ledarskapet 2010 vädrar nu morgonluft. Alliansen har gjort en hel del för att styra om verksamheten, men har man gjort det på rätt sätt och i rätt tid?

 

Att man misslyckas med att ge sjukhusvården en geografiskt mer demokratisk profil kommer att straffa den nuvarande ledningen. Istället för att säkra sitt mandat genom att lyssna på konstruktiv kritik, har man valt att köra på i gamla banor. Resultatet har blivit fortsatt missnöje, fortsatta köer och fortsatt odlad misstro mot landstingets politiska ledning.

 

Från SPI-Välfärden sida vill vi se förändringar som innebär:

·        Låt läkare vara läkare, och anställ administrativ personal att göra administrativt arbete. Att sjukvården fortsatt att byråkratiseras och låsa fast läkarprofessionen vid rapporteringsskärmarna, är ett otyg.

·       Använd alla de tre sjukhusen på ett konstruktivt sätt för att på det sättet minska köer och därmed ge patienterna en snabbare och säkrare vård.

·       I den specialisering som man ofta talar om, borde det vara en självklarhet att också mindre enheter kan ges ett särskilt ansvar för specialistverksamhet. Stor är inte alltid bäst.

·       Tydliggör de tre sjukhusens framtida och struktur och ansvarsområden. Det är viktigt för att säkerställa att rätt kompetens kan rekryteras, och kunskap och erfarenhetsuppbyggnad ske på ett bra sätt.

 2014.03.03

 Jarl Strömbäck

 Relingsvägen 22

 89178 Bonässund

 0706727669

Var inte rädd...

Den sista fredagen i februari 2014 är en grå och dimmig dag i kommunen norr om skogen. Morgongympan med gubbgänget är avklarad, liksom ett par timmar med datorarbete. Det är dags att ta på sig de ceremoniella kläderna.

På vägen köps en handblomma, en röd ros som symbol för en god tanke och många minnen. Bilen får rulla ännu en några kilometer till lokalen. Där möter värdfolket, vi skakar hand och byter ord av värde och omsorg. Min blick letar efter vänner från förr och nu, och finner dem på en bänkrad där plats finns också för mig.

I lokalen råder ett tyst lugn, värdigt stunden. Vi har alla på olika sätt relationer att fundera över.

Snart slår klockorna sina tunga slag, och evighetens ceremonimästare, klädd i sin vita dräkt kliver fram. Hon talar varmt över den för vars skull vi kommit. Näsdukarna kommer fram över våta kinder. Vi sjunger tryggare kan ingen vara, Bred dina vida vingar. Vi lyssnar på skönsång med budskapet, var inte rädd…

Vi defilerar och lägger våra handblommor på den beigefärgade trälåda som rymmer slutet på ett långt och händelserikt liv. Ett liv vi som på något sätt berördes av, nu vill hedra en sista gång. Visst finns det mål och mening med vår färd, men det är vägen som är mödan värd, för att citera Karin Boye.

Han var en positiv och levnadsglad person Harry. Vi defilerar en sista gång på vägen ut. För 30 år sedan anställde han undertecknad, utan CV men med ett handslag av förtroende efter några timmars samtal och en lunch. Ett förtroende som blev till en bestående vänskap.

Rest in piece, Harry.

2014.03.01

Jarl Strömbäck