Den 2 april
hålls samrådsmöte Skorped angående uppförande
av ännu ett vindkraftsområde i Örnsköldsviks kommun. Den här gången gäller det 60
stora verk. Just nu pågår byggandet av vindkraftsområdet vid Sidensjö inte
långt därifrån, med sina 48 turbiner. Utvecklingen för att förvandla stora
naturområden till internationell handelsvara fortsätter.
I de
kontrakt som nu används i kontakterna med markägare ingår en klausul med
lydelsen ”Efter byggstart äger
arrendatorn rätt att överlåta samtliga rättigheter och skyldigheter i detta
avtal till tredje part.”Så
har redan skett med Sidensjö anläggningen. Den har redan blivit en
internationell handelsvara genom försäljningen till en tysk kund. En kund som
naturligtvis kan sälja anläggningen vidare när och om man så önskar.
Är det
verkligen så vi bäst förvaltar våra natur-och kulturlandskap? Vem tar ansvaret
om anläggningarna i en framtid när de tjänat ut, dumpas i skattebetalarnas knä
via något fjärran bolag, som inte är intresserat av att ta några
återställningskostnader?
Det har
hävdats vidare att vindkraften inte skall inskränka på allemansrätten. På
området skyltning i arrendeavtalen står följande text ”I syfte att bland annat informera och varna för fara kommer skyltar att
sättas upp i området. Detta kommer att göras på tillfartsvägar, runt
vindkraftverken och på andra ställen i området.”
De markägare
som skriver under på de villkor som används i arrendekontrakten säljer sitt arv
till barn och barnbarn på mycket osäkra villkor. De borde fundera över sitt
ansvar, och vilket arv man lämnar över till sina barn och samhället.
2014.03.28
Jarl
Strömbäck
1 kommentar:
Idag är kostnaden för de prospekterade vindkraftsverken i Sidensjö beräknade till 35 miljoner och verk.
I det finstilta på baksidorna av det arrendeavtal som tecknades med markägarna framgår det hur tydligt som helst att det är markägaren som vid nedläggning av vindkraftverk bär ansvar för återställande till/av ursprunglighet, dvs sanerande och borttagande av betongfundament till vindkraftverk.Saneringskostnaden beräknas till 5 miljoner kronor per verk.
Vi kan konstatera, för en ersättning motsvarande 300.000 kr/vinkraftverk har Sidensjös skogsägare förbundits sig att till en kostnad av 5 miljoner kronor/verk städa upp efter dessa lycksökare inom de snabba pengarnas bransch, vindkraftsaktörerna.
Nu är deras fastigheter, intecknade för alla framtida generationer, med en lägsta avgift, beroende av hur många vindkraftsverk som står på den enskildes mark, med åtminstone 5 miljoner kronor.
En tragedi för nuvarande markägare och deras kommande generationer.
Jag vill aldrig säga grattis till blålurade personer, men någonstans i mitt inre verkar det som att de mest lättlurade i vårt land har genom århundranden alltid varit bönder bosatta på landet.
Först tog de skogen av bönderna, sedan vattenfallen, dvs fallrätterna, nu tar de det sista fria, vinden.
Kvar till bönderna blir nu endast flap, flappandet från vingarna. blinkande röda lampor i mörkret, och den kunskpen och otryggheten och vissheten att om 20 år skall jag eller mina barn, barnbarn bekosta saneringen med 5 miljoner kronor per vindkraftsverk.
Och till sist, ingen köpare till min mark finns dden dagen när vindkraftsepoken är över.
Av generationers samlade verk, finns intet värde kvar.
Snålheten har som bekant är, alltid bedragit visheten.
Men någon måtta på bönders dumhet måste det väl ändå finnas? Någon gång!
Skicka en kommentar