Ohelig allians

Ännu en fin morgon bådar en för årstiden bra dag här på landets västra kust. November har börjat bra på så sätt. En årstid för långa promenader när det fina vädret råder. Nu- två månader efter valen är det dags att komma till skott med bildandet av styrandet på de olika politiska nivåerna. Den här bloggen skall göra en ytlig men ändå presentation av läget i landets näst största stad, kultur- och industristaden Göteborg.

Här har man värnat om sin historia. Striderna mot de dansk-norska riket för drygt 400 år sedan var återkommande och långa. När staden grundades för 400 år sedan var det i stor utsträckning utländska krafter som skapade den. Det arvet har gått igen, staden har alltid varit ett nav för internationellt samarbete, porten mot väster.

Genom sin position som den ledande handelsstaden i riket, har den också utvecklat en egen profil, en typ av självständighet som burits av generation efter generation, ofta kallad Göteborgsandan. En förmåga av konsensus som säkert varit bra många gånger, men inte alltid. När beslutet växte fram för ca 10 år sedan att följa de stockholmska exemplet, att gräva ner delar av den spårbundna trafiken i det som nu kallas västlänken, var det en tämligen aningslös samling politiker som svalde det beslutet.

Idag ser vi konsekvenserna i sin tidiga linda i form av skövlade parker och alleèr. En tilltagande trafikinfarkt orsakad av avstänngningar pga västlänks arbetet, som långsamt men tydligt stryper näringslivet i centrala staden. Nu vaknar näringsidkarna till liv och ser sina livsförutsättningar drastiskt förändras. Protesterna är höga och allt fler försöker sälja sina verksamheter, eller avvecklar dem.

Inför den verkligheten väljer Alliansen  (M+L+C+Kd) att med stöd av yttersta vänstern (V+Mp+Fi) söka ta över ledningen av kommunen i sin helhet. En i högsta grad ohelig allians. Skövlingen skall försvaras istället för att stoppas. De väl betalda kommunarådsposterna är viktiga, då lierar sig alliansen gärna med det som historiskt varit de partiernas direkta motpol, den yttersta vänster.

Kvar står en överrumplad socialdemokrati, med sina 19.8% av rösterna, liksom kommunens näst största parti demokraterna med sina drygt 17% i valet. Demokraterna, det enda parti som på allvar tagit upp problemen med Västlänken. Ett projekt som för den upplysta delen av stadens befolkning, nu framstår som långt mer av ett hot, än en möjlighet.

Småpartierna med tillsammans ⅓-del av röst underlaget, tror sig kunna driva processen att skövla staden vidare. Den insikten blir nog mer en del av ett politiskt spel, än en realitet. Kvar står att staden måste få ett styre, mängden av beslut som måste tas hopar sig. Störst och viktigast av dem är inställningen till skövlingen av staden, och de följder det kommer att få på stadskärnan.

Får den fortsätta, kommer med stor sannolikhet folk välja andra destinationer för sin shopping och sina nöjen. Om någonting behöver politiken inse det, och förstå dess konsekvenser.

Dåliga beslut måste kunna ändras, och alternativ för trafiken och framtiden för den stolta staden finns, men är det politiska systemet moget nog att inse det, och följa Demokraterna i deras synsätt?

2018.11.08

Jarl S

Fria fantasier?

Ansvarigt landstingsråd för sjukhusen i landstinget Västernorrland, har via media reagerat surt över det inlägg om landstingsvården undertecknad för en tid sedan hade också på bloggen. Av det skälet har nedanstående idag skickats till media, och nu bloggen för Er info.

Läkarkår

Jacomina Beertema kommenterar i ett inägg i ÖA den 18.3, det inlägg om landstingpolitiken undertecknad hade i ÖA den 14.3. Beertemas svar är ett gott exempel på hur man genom personangrepp av typen ”fria fantasier”, och svepande formuleringar, med maktens arrogans som medel vill avfärda och avsluta debatten. Med samma arrogans förvandlas den oro som fick såväl läkarkår som medborgare i Sollefteå ut i demonstrationer för några månader sedan uppenbarligen till ”fria fantasier”. Och med samma medel väljer hon att inte kommentera de ständiga överbeläggningar, och de problem man har med akutens verksamhet vid länssjukhuset.

Med samma synsätt sopar hon med ett kvastsvep bort de mycket viktiga frågor undertecknad tog upp i den debatt de borde höra hemma i. Frågorna om sjukvårdens byråkratisering, sjukhusens samverkan, den specialisering som sker och var och hur den sker. Samt hur man ser på de tre sjukhusens framtida struktur och ansvarsområden. Är de möjligen också fria fantasier som inte behöver belysas? Är det så professionen och allmänhet skall läsa svaret Beertema levererar?

När det gäller landstingets och sjukvårdens kostnader, så hänvisar jag gärna till landstingets hemsida, där boksluten för respektive år finns att ta del av. I historisk mening har kostnadsöverdragen alltid varit större på länssjukhuset än på de övriga 2 sjukhusen. Den fullständiga redovisningen för år 2013 finns inte på hemsidan när detta skrivs. Däremot en summarisk siffra visande ett underskott i den specialiserade vård Beertema ansvarar för, om 203,7 miljoner i förhållande till budget. Beertema får gärna tydliggöra hur den budgetavvikelsen är relaterad till sjukhusen, hon har naturligtvis den uppgiften.

2014.03.18

Jarl Strömbäck

SPI-Välfärden

070-6727669