Var inte rädd...

Den sista fredagen i februari 2014 är en grå och dimmig dag i kommunen norr om skogen. Morgongympan med gubbgänget är avklarad, liksom ett par timmar med datorarbete. Det är dags att ta på sig de ceremoniella kläderna.

På vägen köps en handblomma, en röd ros som symbol för en god tanke och många minnen. Bilen får rulla ännu en några kilometer till lokalen. Där möter värdfolket, vi skakar hand och byter ord av värde och omsorg. Min blick letar efter vänner från förr och nu, och finner dem på en bänkrad där plats finns också för mig.

I lokalen råder ett tyst lugn, värdigt stunden. Vi har alla på olika sätt relationer att fundera över.

Snart slår klockorna sina tunga slag, och evighetens ceremonimästare, klädd i sin vita dräkt kliver fram. Hon talar varmt över den för vars skull vi kommit. Näsdukarna kommer fram över våta kinder. Vi sjunger tryggare kan ingen vara, Bred dina vida vingar. Vi lyssnar på skönsång med budskapet, var inte rädd…

Vi defilerar och lägger våra handblommor på den beigefärgade trälåda som rymmer slutet på ett långt och händelserikt liv. Ett liv vi som på något sätt berördes av, nu vill hedra en sista gång. Visst finns det mål och mening med vår färd, men det är vägen som är mödan värd, för att citera Karin Boye.

Han var en positiv och levnadsglad person Harry. Vi defilerar en sista gång på vägen ut. För 30 år sedan anställde han undertecknad, utan CV men med ett handslag av förtroende efter några timmars samtal och en lunch. Ett förtroende som blev till en bestående vänskap.

Rest in piece, Harry.

2014.03.01

Jarl Strömbäck

Livet ger...

Livet ger och livet tar. I bloggen ”Lörudden” för ett par veckor nämndes en 9-e medlem i födelsedagsfirandet den dagen. En medlem som ännu fanns i sin mors varma famn, i väntan på att få träda ut i den stora världen.

I fredags (26.10) föddes en frisk liten gosse, till väldig glädje för mor Berivan och pappa Jesper.

Nu är dom föräldrar, och den rollen är både ny och omvälvande i synnerhet vid det första barnets födelse. Mycket förändras, tiden med fullt fokus på utbildning, jobb och karriär får en ny dimension. Nu blir tvåsamheten utbytt mot begreppet familj. Det är en oerhört berikande upplevelse, för den som är mogen förvandlingen.

Och det är de nyblivna föräldrarna, Jesper stolt som en tupp över sin fina killkompis, nåja blivande sådan. Och Berivan skriver på Facebook att stans finaste kille flyttat in till dom. Visst är det vackra ord.

Så sluts cirkeln på något sätt än en gång. Mindre än en vecka efter att Mor Signe dragit sin sista suck, föds ännu ett av hennes många barnbarnsbarn. Likt länkar i en kedja återuppstår liv i ny form.

Livet ger.. och livet tar.

 

2012.10.30

Jarl Strömbäck

Det finns mirakel

Vi sitter hopbuntade i soffan framför TV-kalendern. Mormor och morfar med flickorna i famn. Flickor som vi leker med, stojar och busar, utomhus eller inne. Fulla av liv är dom, fulla av tilltro till livet och de vuxnas välvilja.

Villkorslös förtröstan lyser ur deras ögon, och vi försöker att inte släcka det ljuset. Det är nämligen livets ljus, det som gör det så meningsfullt att leva.

Det finns mirakel, och det största av dem alla är att livet ständigt återkommer, med varje nytt barn. Ett oskrivet kort som i grunden för med sig goda tankar, tilltro och godhet.

Allan Edvall beskriver om barnets väg till vuxenhet så klokt i visan om bäcken som möter älven som sedan drunknar i det stora havet.
Någonstans kunde man önska att livet, det stora havet inte skulle vara så svårt för så många.

Det finns mirakel, barns öppna tillgivenhet är just det. Så låt oss ta vara på det i juletider.

2011.12.17
Jarl Strömbäck