Fred i vår tid?

”Den som inte lär av historien, är dömd att upprepa den”. Ungefär så låter ett gammalt och väl inarbetat ordspråk. Och dessvärre är det nog också giltigt. Både i de stora som i de små perspektiven.

Det är dags att ge sig ut i den stora världen med bloggen. De som följt mina skrivningar i ”Liberala Vindar”, vet att jag alltsedan Vladimir Putin tillträdde som ledare i vårt stora östra grannland, återkommande har kommenterat utvecklingen. Det finns skäl att göra det, med rubriken ovan i minnet.

Översatt till ett annat språk, det engelska blir orden ”Peace in our time” närmast bevingade. Dom yttrades av den engelska premiärministern Chamberlain, när han 1938 kom tillbaka till London efter ett möte, där han gett Hitler grönt ljus för att ockupera Sudet-området i dåvarande Tjeckoslovakien. En provins med delvis tysktalande befolkning. Då som nu var argumenten dessamma, den att befolkningen behövde skyddas.

Nazismens väg mot kriget var byggd på nationalism och drömmen om ett återuppbyggt stortyskland. Annekteringarna av land började med gränstrakterna mot Frankrike, sedan den baltiska korridoren mot Königsberg och anslutningen av Österrike till Tyskland.

Putins Ryssland använder i grunden samma argument i Krimfrågan. Vad blir nästa steg i den upptrappning som nu startat? Vilka områden står härnäst i tur att ockuperas av den makthungrige Putin och hans understödjare?

  Dessbättre har vi nog en större medvetenhet i dagens ledarskap, än det Chamberlain demonstrerade. För efter Sudet kom överfallet på Polen och det som skulle bli andra världskriget.

Putin måste mötas med mycket fast och tydligt motstånd. Allt annat vore att bekräfta de maktambitioner galenskapen strävar att nå. Därför måste sanktionerna bli kännbara, i synnerhet för den grupp människor, vilka nu av rädsla eller egna maktambitioner understödjer Putins politik. Ledarskapet har alltid varit beroende av sina lakejer.

2014.03.27

Jarl S