Livet ger...

Livet ger och livet tar. I bloggen ”Lörudden” för ett par veckor nämndes en 9-e medlem i födelsedagsfirandet den dagen. En medlem som ännu fanns i sin mors varma famn, i väntan på att få träda ut i den stora världen.

I fredags (26.10) föddes en frisk liten gosse, till väldig glädje för mor Berivan och pappa Jesper.

Nu är dom föräldrar, och den rollen är både ny och omvälvande i synnerhet vid det första barnets födelse. Mycket förändras, tiden med fullt fokus på utbildning, jobb och karriär får en ny dimension. Nu blir tvåsamheten utbytt mot begreppet familj. Det är en oerhört berikande upplevelse, för den som är mogen förvandlingen.

Och det är de nyblivna föräldrarna, Jesper stolt som en tupp över sin fina killkompis, nåja blivande sådan. Och Berivan skriver på Facebook att stans finaste kille flyttat in till dom. Visst är det vackra ord.

Så sluts cirkeln på något sätt än en gång. Mindre än en vecka efter att Mor Signe dragit sin sista suck, föds ännu ett av hennes många barnbarnsbarn. Likt länkar i en kedja återuppstår liv i ny form.

Livet ger.. och livet tar.

 

2012.10.30

Jarl Strömbäck

Makten och bulvanerna 7.

Somliga föredragningar har ett värde långt större än andra. När Alzheimerföreningen den 25.10 ordnade ett öppet möte i fullmäktigesalen i kommunen norr om skogen, blev den nästintill fullsatt. Intresset var stort och väl motiverat.

I stort sett alla medborgare kommer någon gång i livet att via anhöriga eller bekanta mötas av den minnets skymning som med ett samlingsnamn kallas demens. Det är en sjukdom, men betraktas av både enskilda och myndigheter som ett tillstånd. Med andra ord förvägras mer än hälften av de som drabbas medicinering för att bromsa förloppet. Hur är det möjligt?

Men det som skulle göra kvällen riktigt intressant var det anförande Jan Norberg höll om kampen för sin mors heder och självbestämmande. Det var ett riktigt gripande dokument, väl sammanställt, det han redovisade.

Förskräckande är vidden av det godtycke som sprider sig i organisationer och myndigheter som får en närmast obestridlig makt över enskilda personer öde. Att gamla människor med svaga nätverk dessutom gör dem lätta att fånga in, gör det hela bara osmakligare.

Jan Norbergs dragning visade på ett övertygande sätt på de mekanismer som används från myndighetens sida, för att få kontroll över enskildas rätt och egendom. Med den rätten har man också rätten att förfoga över de tillgångar den enskilde har, vilket i sig kan ses som en lockelse för en hungrig byråkrati.

När det efter en timmes föredragning var dags för applåder valde något 10-tal av den lyssnande publiken att vända ryggen till och gå. Måhända blev igenkänningseffekten alltför stor för bulvanerna.

Den stora delen av lyssnarna valde att med applåder visa sin uppskattning för en dragning, som är något av det viktigaste jag upplevt under mina ca 20 år i politiken.

26.10.2012

Jarl Strömbäck

Mor Signe

En epok har gått ur tiden. Du föddes för snart 100 år sedan, i en tid när det stora första kriget rasade i Europa. Däruppe i norra Sveriges glesbygd var armodet kriget för dagen. Det var på hästskjutsarnas tid, om man nu hade den lyxen, långt innan bilar och bussar fanns.

Du fick aldrig se din egen far, han drunknade när du som första barn låg i din mors sköte. Så mycket präglar människor. Saknad och utanförskap.

Själv skulle du föda fram åtta fullgångna barn, ett dog strypt av sin egen navelsträng vid födseln. Vi var många som skulle dela på utrymme och mat i hemmet i norr. Vad är det som gör människor stora och starka i anden?

Så många minnen, rättsmedvetandet som fanns som en gyllne sträng i allt som sades eller gjordes, och framför allt den stora inre styrka du bar, bakom den lugna och vänliga ytan.

Våra 16 år tillsammans i föräldrahemmet innan den stora världen kallade, gav undertecknad den prägel som följt genom åren. Mänsklig storhet har lite med titlar att göra, den inre egenskapen kan vara väl så stor hos den minsta av våra bröder och systrar.

Så många samtal vid mina återkommande besök, senast nu i augusti. Alltid en öppen dörr, och intill de sista timmarna bodde i egen lägenhet, lagade din egen mat och betalade dina egna räkningar. 97 år, 2månader och 22 dagar lång blev ditt livs resa, innan infarkten på mindre än 1,5 dygn ändade livsvandringen.

Likt ett höstlöv rycktes du bort. Det och några rader från ett av dina barnbarn får bli en liten hälsning. Kanske kan du läsa den där i din himmel. Dags att torka våta kinder, livet går vidare i dina många barn, barnbarn och barnbarnsbarn.

Sorgen och glädjen, de vandrar tillsamman,

medgång och motgång här ständigt följs åt.

Skyar med solsken, och suckar med gamman

skiftar alltjämt på vår jordiska stråt.

2012.10.22

Jarl Strömbäck

 

Lörudden

Det skymmer när vi sätter oss i bilarna. Vi kör söderut från staden som gärna kallar sig Norrlands huvudstad. Viker så småningom av österut, på små vägar. Vägar kantade av barrskog och återkommande större eller mindre ansamlingar av hus. Ljusen tänds i dem men gatljusen saknas. Det märks att vi avlägsnar os från stadens brus.

Efter någon mil är vi framme vid parkering och letar oss fram i det tilltagande mörkret, vi har varit här förut. Där ute, allra längst i öster ligger det gamla fiskeläget och lotsstället Lörudden.

Vi hälsas välkomna vid glasdörren av en vänlig man, och får vårt bord. Vi är på plats i en av den här landsendans finaste fiskrestauranger, här är varmt, ljusen är tända och det bjuds till fiskdelikatesser med Kalix Löjrom som tema. Kalix löjrom, som nu blivit ett registrerat och skyddat varumärke, och som fiskas under en intensiv månad senhösten varje år, bland andra av undertecknads bror, ordförande för fiskarna i Bottenviken.

Nu skall kvällens äras åt ett antal födelsedagsbarn. Tova, 8 år fyllda för en vecka sedan. Jesper, en mogen man och med tungt regeringsuppdrag som fyllde för några veckor sedan, och så undertecknad. Vi är 9 personer runt bordet, bland dem också lilla ISA tre år, och det lilla barn som när som helst nu väntar på att få se dagens ljus i kloka, ”tankar för dagen i P1” mor Berivans putande mage.

Snart är lokalen full av glada människor. Den kulinariska upplevelsen är hög med 7 små rätter serverade under 3 timmar. Men allt går så bra, även om lilla Isa behöver röra på sig ibland, hon är ensamt litet barn i salen, och omhuldas av fler än familjen.

Ute är det becksvart när vi lämnar lokalen, det tar en stund att få mörkerseendet. Men det är en härlig kväll, stilla och här ute i havsbandet finns inga störande ljus. Här syns verkligen stjärnhimlen. Karlavagnen lyser upp himlen så fint. Det är några hundra meter till bilarna, och vi pratar, mår bra och försöker undvika vattenpölarna från tidigare regn. Det är dags att återvända, gåvor skall fördelas och de små behöver sova.

Höstkvällar kan vara riktigt fina de också.

2012.10.20

Jarl Strömbäck

 

Bröd eller bränsle

Häromdagen kom ett välkommet besked från byråkraternas Mecka, Bryssel. Nämligen det att man nu måste värdera den mark som behövs för livsmedelsproduktion, utifrån användningsområden bröd eller bränsle. Skall produktiv mark få användas för att odla för etanolproduktion, eller skall den istället vara förbehållen livsmedelsproduktion?

Brödbil

Svaret borde vara givet, och dess bättre så tycks byråkratin här hamna rätt. Etanolen får inte stjäla maten ur munnen på fattigt folk. Dess utbredning måste begränsas om vi på allvar menar något med ordet fattigdomsbekämpning.

Alternativet frågar sig vän av bilåkande då? Ett givet alternativ, med stor potential inte minst i vår del av världen, är biogasen. Det slängs enorma mängder livsmedel som tillsammans med biologiskt avfall i övrigt kan användas för biogasframställning. De kommuner, som likt kommunen norr om skogen har låst sig vid etanolen som ”framtidens” bränsle, är än en gång vilse i synsätt.

El-hybriderna kommer att ta en del av marknaden, men merkostnaden för dem är för hög, och begränsningarna i räckvidd för stora. Dess miljöbörda är också stor genom de mycket speciella ämnen som ingår i batterierna. De borde i ett längre perspektiv inte vara lösningen.

Vätgasen är en stor möjlighet, redan säljs vätgasbilar kommersiellt av ledande tillverkare som bland andra Mercedes och Opel. Vätgasen ger i stort sett nollutsläpp i form av vattenånga. Redan finns i södra Sverige vätgasmackar.

Men tillbaka till biogasen, att satsa på den är också att satsa på återvinning på ett mycket klokt sätt. Därför borde alla kommuner med miljömedvetande på agendan också verka för biogasens spridning. En eloge i bloggen till de kommuner i norr som insett det, Boden, Skellefteå, Sundsvall, Östersund, och snart också Vännäs/Umeå.

De kommuner som väljer etanolspåret, kommer bara allt längre bort från en sund och riktig utveckling.

2012.10.16

Fjollornas bur

Det känns som om det är dags för lite kultur i bloggen som en omväxling. Så här kommer nu en humanistisk utvikning.

Som ordförande i länet blir för en av landets största intresseföreningar, blir det ett antal resor om året till vår kungliga huvudstad. Väl där, oftast ett par dagar med manglingar, grupparbeten och liknande samt mängder av social samvaro. Högt i tak och hög volym på umgänget.

Då kan det när man lämnar det officiella, kännas skönt att krypa in i en annan verklighet en stund. Lämna tanken och sinnena fria att ockuperas av annat. Oscarsteatern fick bli den oasen i torsdags kväll, och La Cage aux folles, ”fjollornas bur” fritt översatt, bli medlet att fördriva några kvällstimmar.

Musikalen som nu går för fullsatta salonger, tar upp synen på sexualitetens olika yttringar en tid för drygt 50 år sedan, när gay-parader i vårt land var lika otänkbara som i dagens Ryssland. Men man gör det på ett sätt som får leendet att sprida sig i salongen, applåderna att återkommande dåna och skratten att flöda.

Loa Falkman, denne alfahanne spelar med otrolig inlevelse rollen som transvestit, gester och kroppspråk lockar till ständiga skratt. Men han är naturligtvis inte ensam.

Hela ensemblen ger oss besökare en föreställning full av ljus, glitter, livsglädje och humor. Något att tänka på när intoleransen på olika sätt knackar på den mentala dörren.

Så för den som känner för en kväll i kulturens och mångfaldens tecken, gör en teaterresa till teatern som ger ”Fjollornas bur”. Man blir glad av att se den föreställningen, och det kan aldrig vara fel.

2012.10.13

Jarl Strömbäck

 

Vanstyrets politk 10

Så har då Mittnytts granskning av Öviks kommuns svindlande affärer kommit igång. Fyra månader efter att undertecknad påbörjade bloggserien ”Vanstyrets politik” i bloggarna Liberala Vindar och allehanda.se/seniorpartiet. Den granskningen behövs som en påminnelse och fördjupning av de många artiklar, debattinlägg och frågor som ställts.

I det sammanhanget är det rimligt att betona, att Mittnytts granskning knappast hade kommit till stånd utan de underlag i skriftlig och muntlig form som personer med intresse för en granskning ställt till mediets förfogande. De personerna kommer med stor sannolikhet inte att synas i rutan, det skulle ta fokus från sak till person.

I inslaget den 9.10 ställdes frågan ”vem har tjänat på miljardrullningen” utan att få något svar. Ändå är svaret givet, nämligen det att alla som tagit del av pengarna, i synnerhet ledande personer i vår kommun såväl som i den stora världen har tjänat på den.

 Däremot inte de kommunmedborgare som fått se sina skattemedel försvinna i det stora svarta hålet. Inte heller de som nu kämpar för att få sina förvaltningar att fungera i en ekonomisk tvångströja där besparingar är normen, och guldkanten på tillvaron är utraderad. Eller för att citera en långvarig kommunanställd i chefsposition, ”aldrig någonsin har vi i förvaltningarna varit mer lamslagna än nu, allt styrs av besparingskraven. Ingen långsiktig planering är möjlig längre.”

Det är mot den bakgrunden det politiska beslutsfattandet de senaste åren skall ses. Den kommunala ledningen i vilken också delar av tjänstemannaledet måste inkluderas, har gett sig ut på områden man inte har haft kompetensen för. Affärsmässigheten har motparterna vid förhandlingsborden stått för. Resultatet är den enorma förmögenhetsöverföring, mer än 2000 miljoner som skett från kommunkassan till mottagare i företag och organisationer på olika företag i olika delar av världen.

I den förmögenhetsöverföringen ingår SEKAB, men den största posten, dubbelt så stor är de stöd som kommunen direkt och indirekt gett Domsjökombinatet. Där ingår överinvesteringen i kraftvärmeverket, vilken gjordes för att befria kombinatet från motsvarande egna kostnader, som den i särklass största delen. Köpet av ”skrotet” i fabriken och Domsjö vatten, tillsammans stöd värda ca 500 miljoner inte att förglömma.

I en bilaga till Dagens industri den 9.10, presenteras en lista på landets främsta idrottskommuner. Där placerar sig Umeå på 8-e plats och Sundsvall på 27-e plats. Örnsköldsvik nämns i en bisats som en en-sportskommun baserad på ishockey. En kommun där enfalden tillåts råda över mångfalden enligt rankingens synsätt.

En ranking som vore intressant att få se vore en den över de kommuner i vilka de senaste 10 åren kommunmedborgarnas skuldbörda ökat mest. Där borde Örnsköldsviks kommun rimligen ta en topplacering.

10.10.2012

Jarl Strömbäck

 

Vanstyrets politk 9.

Den här bloggen skall berätta den lilla sagan om modern och den vanartiga dottern. För så berättas den i kommunen norr om skogen och i dess lokaltidning.

I den, lokaltidningen alltså kunde man den 6 oktober nådens år 2012 läsa en artikel, av vilken framgick att den vanartiga dottern i den kommunala familjen, dess energibolag måste få mera pengar för att man var så skuldsatt.

Man hade tydligen spenderat massor av pengar på helt tokiga saker, hur tokiga som helst egentligen. Då klagade den vanartiges moder, ja urmoder kanske man skulle säga eftersom det var allmänt känt att hon var den som bestämde.

Hon lät i bladet skriva att ”jag brukar tänka på kommunkoncernen som en familj, där dottern har hamnat i en tuff situation. Hon har fått svårt att klara av sina lån, av olika anledningar. Då hjälper naturligtvis modern till, stöttar sin dotter med lånet och räntorna.”

 Så ömsint och omtänksamt sagt. Hon, urmodern beklagar sig vidare över att hon upplever svårigheter att pedagogiskt förklara det som nu sker. Tänk att de drygt 50 000 medlemmarna i den kommunala familj kommunen kan liknas vid har så svårt för att förstå pedagogiken. Hon har ju undervisat barn, vuxna borde väl inte vara svårare att pedagogisera? Och trots allt hade hon ju genom sin generösa attityd blivit hedrad med ledarskapet i familjeråden vid alla val sedan mer än 15 år.

Men nu handlade det om de problem som den vanartiga dottern, energibolaget ställt till med. Visserligen var det hon, urmodern som med hela handen ställt krav på att dottern skulle göra just det som nu vållat problemen. Men för den skull kan man ju inte lasta henne urmodern för att dottern gör just det som hon blir ålagd att göra, eller kan man det?

Så genom att skuldbelägga de anställda hos dottern, istället för sig själv, bekräftar hon den tes som i sensmoralens form kan sammanfattas med ”oförmågan, eller oviljan att se sin egen roll i dramat. Så mycket bekvämare då att flytta fokus på andra när välgång vänds till motgång.”

Och möjligheten ges att själv ikläda sig rollen som den räddande ängeln. Den ängel som med sin hjälpande hand generöst skyler över sina egna tillkortakommanden. Det sker så elegant, den vanartige dotterns skulder fördelas generöst och obekymrat ut över kommunens alla övriga medborgare.

·       725 miljoner i direkt kapitaltillskott

·       300 miljoner beviljade i våras

·       220 miljoner genom överföring av Domsjö Vatten till Miljö o Vatten (Miva)

Snipp, snapp, snorum, hej kackalorum och så var sagan slut.

2012.10.07

Jarl Strömbäck

 

Makten och bulvanerna 6.

Vi har i en serie bloggar kunnat följa ett fall där en enskild person satts under förvaltare, utan samlat samtycke från närmast anhöriga, de tre barnen, och följderna av det. Är detta en skröna eller verklighet?

Överförmyndaren

Berättelsen bygger på information från berörda, dels muntlig men också skriftligt verifierad. Den väcker ett antal frågor, frågor som blir till farhågor för alla de som åldras i kommunen och rättsäkerheten för dessa.

·       Är det rimligt att kommunen, i form av överförmyndaren, tar sig rätten att begära förvaltarskap över person, rätt och egendom över äldre, i strid mot anhörigas uttalade vilja?

·       Är det rimligt att kommunen, representerad av överförmyndaren, tar sig rätten att sälja äldres egendom utan anhörigas samtycke?

·       Görs det i syfte att öka de ekonomiska tillgångar vilka sedan finns med i avgiftssättningen? Om inte, vad är syftet med den sortens handlande? I kommunens regelverk tar man sig friheten att avyttra den förvaltades egendom om den har ett värde större än 2 basbelopp(88.400 kronor).

·       Finns ett planerat och nu också systematiserat sätt att agera i de här frågorna?

Följande vet vi, vetskap som kan ses som ledtrådar i förståelsen av utvecklingen.

·       För några år sedan avskaffades överförmyndarnämnden. Inga nämndsprotokoll skrivs längre. Besluten tas i slutna möten, och beläggs i allmänhet med sekretess. En sekretess som inte sällan skyddar myndigheten, mer än den drabbade personen.

·       Makten över de viktigaste beslut som gäller den enskilde överhuvudtaget nämligen självbestämmandet, styrs efter beslut om förvaltarskap av överförmyndaren Jan-Olov Häggström och hans medarbetare.

·       Förvaltarskapen ökar i antal, vissa av förvaltarna har inte fått formell utbildning på många år. De blir lätt maktens redskap och uppträder på det sättet. Värdering och tvångsförsäljning av äldres fastigheter, utan hänsyn och samtycke från de anhöriga borde rimligen lagprövas i högre rätt.

·       Kommunen är en tung instans i samhället, rättsystemet likaså. Det är uppenbart att en nära samverkan mellan de två myndigheterna förekommer, en samverkan som åsidosätter den oväld som borde vara ”justitias” adelsmärke.

·       Drygt 2000 personer omfattas av omsorgens taxor, av dem bor ca 800 på särskilda boenden. Alltfler får ta på sig den kommunala tvångströja som förvaltarskapen innebär, inte sällan i konflikt med de mest berörda. I kommunen Örnsköldsvik har när detta skrivs 99 personer fråntagits sina medborgerliga rättigheter genom förvaltarskap. Gode män har drygt 500 personer.

·       En sista fråga värd ett seriöst svar, är vi på väg mot ett samhälle, där konfiskatoriska synsätt på de äldre och deras livsbetingelser, alltmer tränger tillbaka rättsäkerheten?

2012.10.02

Jarl Strömbäck