Makten och bulvanerna 6.

Vi har i en serie bloggar kunnat följa ett fall där en enskild person satts under förvaltare, utan samlat samtycke från närmast anhöriga, de tre barnen, och följderna av det. Är detta en skröna eller verklighet?

Överförmyndaren

Berättelsen bygger på information från berörda, dels muntlig men också skriftligt verifierad. Den väcker ett antal frågor, frågor som blir till farhågor för alla de som åldras i kommunen och rättsäkerheten för dessa.

·       Är det rimligt att kommunen, i form av överförmyndaren, tar sig rätten att begära förvaltarskap över person, rätt och egendom över äldre, i strid mot anhörigas uttalade vilja?

·       Är det rimligt att kommunen, representerad av överförmyndaren, tar sig rätten att sälja äldres egendom utan anhörigas samtycke?

·       Görs det i syfte att öka de ekonomiska tillgångar vilka sedan finns med i avgiftssättningen? Om inte, vad är syftet med den sortens handlande? I kommunens regelverk tar man sig friheten att avyttra den förvaltades egendom om den har ett värde större än 2 basbelopp(88.400 kronor).

·       Finns ett planerat och nu också systematiserat sätt att agera i de här frågorna?

Följande vet vi, vetskap som kan ses som ledtrådar i förståelsen av utvecklingen.

·       För några år sedan avskaffades överförmyndarnämnden. Inga nämndsprotokoll skrivs längre. Besluten tas i slutna möten, och beläggs i allmänhet med sekretess. En sekretess som inte sällan skyddar myndigheten, mer än den drabbade personen.

·       Makten över de viktigaste beslut som gäller den enskilde överhuvudtaget nämligen självbestämmandet, styrs efter beslut om förvaltarskap av överförmyndaren Jan-Olov Häggström och hans medarbetare.

·       Förvaltarskapen ökar i antal, vissa av förvaltarna har inte fått formell utbildning på många år. De blir lätt maktens redskap och uppträder på det sättet. Värdering och tvångsförsäljning av äldres fastigheter, utan hänsyn och samtycke från de anhöriga borde rimligen lagprövas i högre rätt.

·       Kommunen är en tung instans i samhället, rättsystemet likaså. Det är uppenbart att en nära samverkan mellan de två myndigheterna förekommer, en samverkan som åsidosätter den oväld som borde vara ”justitias” adelsmärke.

·       Drygt 2000 personer omfattas av omsorgens taxor, av dem bor ca 800 på särskilda boenden. Alltfler får ta på sig den kommunala tvångströja som förvaltarskapen innebär, inte sällan i konflikt med de mest berörda. I kommunen Örnsköldsvik har när detta skrivs 99 personer fråntagits sina medborgerliga rättigheter genom förvaltarskap. Gode män har drygt 500 personer.

·       En sista fråga värd ett seriöst svar, är vi på väg mot ett samhälle, där konfiskatoriska synsätt på de äldre och deras livsbetingelser, alltmer tränger tillbaka rättsäkerheten?

2012.10.02

Jarl Strömbäck