Häromdagen kom ett välkommet besked
från byråkraternas Mecka, Bryssel. Nämligen det att man nu måste värdera den
mark som behövs för livsmedelsproduktion, utifrån användningsområden bröd eller
bränsle. Skall produktiv mark få användas för att odla för etanolproduktion,
eller skall den istället vara förbehållen livsmedelsproduktion?
 |
| Brödbil |
Svaret borde vara givet, och dess
bättre så tycks byråkratin här hamna rätt. Etanolen får inte stjäla maten ur
munnen på fattigt folk. Dess utbredning måste begränsas om vi på allvar menar
något med ordet fattigdomsbekämpning.
Alternativet frågar sig vän av
bilåkande då? Ett givet alternativ, med stor potential inte minst i vår del av
världen, är biogasen. Det slängs enorma mängder livsmedel som tillsammans med
biologiskt avfall i övrigt kan användas för biogasframställning. De kommuner,
som likt kommunen norr om skogen har låst sig vid etanolen som ”framtidens”
bränsle, är än en gång vilse i synsätt.
El-hybriderna kommer att ta en del av
marknaden, men merkostnaden för dem är för hög, och begränsningarna i räckvidd
för stora. Dess miljöbörda är också stor genom de mycket speciella ämnen som
ingår i batterierna. De borde i ett längre perspektiv inte vara lösningen.
Vätgasen är en stor möjlighet, redan
säljs vätgasbilar kommersiellt av ledande tillverkare som bland andra Mercedes
och Opel. Vätgasen ger i stort sett nollutsläpp i form av vattenånga. Redan
finns i södra Sverige vätgasmackar.
Men tillbaka till biogasen, att satsa
på den är också att satsa på återvinning på ett mycket klokt sätt. Därför borde
alla kommuner med miljömedvetande på agendan också verka för biogasens
spridning. En eloge i bloggen till de kommuner i norr som insett det, Boden,
Skellefteå, Sundsvall, Östersund, och snart också Vännäs/Umeå.
De kommuner som väljer etanolspåret,
kommer bara allt längre bort från en sund och riktig utveckling.
2012.10.16
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar