I adventstid.

När mörkret är som störst infaller den, ljushögtiden, som också kallas advent. Och visst är det upplyftande när ljusen tänds i hus och fönster, på gator och torg. Advent är ju det latinska ordet för ankomst i biblisk mening, och syftar på den väntetid som föregår julens högtid som nu närmar sig.

Igår (13.12) kunde vi följa en luciakonsert från Oscarfredriks kyrka i Göteborg via TV. Det var en riktigt fin och stämningsfull timme, med vackert framfört budskap och en sång som hade många internationella inslag. För första gången i sådana här sammanhang fick vi lyssna på en arabisk tolkning av en Mariasång. Allt en påminnelse om att så mycket av våra traditioner, inklusive Lucia kommer från andra länder ursprungligen. Något som i hög grad berikat också våra tankar och sedvänjor.

Och i det politiska landskapet har nästintill kaos brutit ut. En desperat socialdemokratisk ledning vacklar mellan tilltro till sin egen förmåga, och ständiga utspel om samarbeten. Samarbeten som emellertid alltid har en bärande förutsättning, nämligen det egna ledarskapet.

Alliansen har på den korta tiden sedan valet i september vuxit och är nu, om man skall tro opinionsmätningarna, det alternativ som skulle få regeringsmakten vid val idag. Så var kommer vi hamna i valet den 22 mars 2015? Och hur kommer det att påverka partiernas löften och inriktning av politiken?

Inför valet 2014 uppmanade pensionärsorganisationerna sina medlemmar att personrösta på äldre erfarna politiker. Svaret på den vädjan blev den motsatta. Den äldre gruppen väljare var den åldersgrupp som personröstade minst, endast var femte väljare bland de äldre valde att personrösta. Resultatet blev också att vi fick det yngsta parlamentet i riksdagens historia, med en medelålder av 45 år.

Idag ser vi att partierna i allt högre grad också utser unga, och rimligen tämligen oerfarna ledamöter att föra deras talan i viktiga frågor. Med den utvecklingen kommer med stor sannolikhet äldrefrågorna att ges en låg prioritet. Det är betecknande att man inte vill föra några diskussioner om förändringarna i pensionsvillkoren, förändringar som över tid kommer att ge kommande generationer mycket dåliga odds för sin ålderdom. Men den tanken vill människor inte ta till sig.  Trots expertisens varningar vill vi tro att allt ordnar sig till sist?

Nog om det, nu stundar den helg som mer än andra är den stora familjehelgen. Också i vårt hem kommer tre generationer mötas och umgås under några intensiva dagar under jul-och nyårshelgerna. Jag vill sluta med att önska alla läsare en riktigt God Jul och ett Gott Nytt år 2015.

2014.12.14

Jarl Strömbäck/DO

 

Grattis

Dags att dela ut ett stort och väl menat grattis. Idag, den 27.1 2012 får Stefan Löfven förtroendet att leda ett sargat socialdemokratiskt parti. För många år sedan fanns han med i ledarskiktet inom metall, i samma företag där undertecknad fanns i styrelsen för SIF, tjänstemännens förbund.

Nu skall han som tidigare facklig företrädare återta det begrepp, arbetarpartiet som moderaterna haft fräckheten att med jobbskatteavdrag som vapen låna. Hur det kommer att lyckas får framtiden utvisa, att en sökande socialdemokrati behöver finna sina rötter är nog ställt utom tvivel. Och att Stefan blev en logisk kompromisskandidat förfaller lika klart.

Också Tage Erlander var ju på sin tid en kompromisskandidat när han valdes till ordförande, han skulle med tiden bli en folkkär ledare. I vår tid är omsättningshastigheten på ledarskapet större. Utmaningarna likaså. De frizoner som behövs för återhämtning blir allt svårare att finna i en värld där man som ledare alltid skall vara tillgänglig.

Kampen för att återta sin forna glans startar nu med Stefan Löfven vid rodret. Lycka till skriver undertecknad. Men framgången är allt annat än säker.
Retoriskt och politiskt har S-partiet satsat på ett för en stor allmänhet oskrivet kort.

2012.01.27
Jarl Strömbäck