Ovälkommen start

Knappt har det nya året börjat innan de institut som sätter kreditvärdigheten på olika länder klassar ner också en stor del av EU/Euro-länderna. Samma sak hände USA-dollarn under år 2011, nu är det alltså Euron, eller egentligen dess användarländer som ifrågasätts.
Och allt skall naturligt nog ses som en förlängd reaktion till den debatt som stormat fram i media och på annat sätt under det senaste åren. Kan man ha en gemensam valuta på så olika typer av länder, med så olika förutsättningar? Och går det att skapa styrsystem för dess hantering utan att den nationella identiteten går förlorad?

Även vänner av en gränslös värld måste ställa sig frågorna. Egentligen handlar krisen om att PIGS-ländernas (Portugal, Italien, Grekland,Spanien) näringsliv aldrig lyckats hålla jämna steg med konkurrenterna från Nordeuropa. Så länge varje land hade sin egen valuta var det inget stort problem, den skillnaden återspeglades i valutornas värde. Starka länder som Tyskland fick starka valutor, svagare länder fick svaga valutor, så balanserades konkurrentkraften automatiskt. Men med Euron stängdes den säkerhetsventilen.

Samhällens funktionssätt ändras inte så lätt, vare sig i Syd-eller Nordeuropa. Vissa regioner är högproduktiva och innovativa, andra håller konsekvent en mer flegmatisk takt. Sådan är verkligheten oavsett vad som skrivs i högtidstal eller sägs vid toppmöten.

Nu 10 år efter införandet av euron är effekten dramatisk. Tysklands konkurrenskraft skenar uppåt när de ständiga produktivitetsförbättringarna inte längre pareras av att D-marken stiger i värde och landets export alltså på det sättet blir dyrare.

För varje år som går vidgas gapet mellan de högproduktiva länderna och de lågproduktiva. I PIGS-länderna har detta lett till kroniska underskott, industridöd, hög arbetslöshet och tilltagande frustration och demonstrationer.

I skuggan av Euro-ländernas kris växer också den politiska krisen. De frågorna och dess lösningar är de största vi i Europa har att hantera det nu påbörjade året. Insikten finns kanske i politiskt medvetna delar av folken, men finns beredskapen att vidta förändringar som balanserar nationellt oberoende med en gemensam valuta? Den frågan återstår att finna lösningen på.

2012.01.17
Jarl Strömbäck

Kapitalism 4.0

Söndag morgon i ett vintrigt landskap. I gårdagens DN fanns en artikel, väl värd att läsa.
Jag gör det lätt för mig och klipper in den, den är väl lång att lägga in i bloggen.

Världens ekonomiska kriser är del av en längre utveckling där olika ekonomiska styrsystem prövats och havererat. Där fanns 30-talskrisen, där de sovjetiska experimenten, och nu de olika ptoblem vi ser främst i kapitalismens egna hjärteländer i USA och Europa.

Här kommer länken, läs och begrunda.

http://www.dn.se/debatt/vi-behover-en-ny-kapitalism-som-ar-mer-ansvarstagande

201.01.14
Jarl Strömbäck

Euron överlever

Det grekiska dramat fortsätter, och ilskan kokar hos det grekiska medborgarna. Nu skall det betala priset för den lånefinansierade konsumtion man levt under sedan man fick euron, och bankerna kunde strunta i landets egna säkerheter. För så är det ju, att den upplåning man nu drunknat i skulle man aldrig fått på den internationella finansmarknaden med drachman som valuta. Så visar sig Euron som en enorm frestelse och fälla för folket.

Demonstrationer i Athen

Och man rasar mot det politiska system som svikit i kontroll över utvecklingen. Nu, när räkningens stund står för dörren, och människors livsförutsättningar kommer att skakas i grunden, då kallar politiken till en folkomröstning. Att rösta för vad, pest eller kolia??
Så sant den intervjuade kvinna sa som intervjuades i ett av nyhetsprogrammen, nu skall politiken lägga ansvaret för svaret på folket, för att slippa bära det själva.

Det finns olika sätt att fördärva förtroendet för den politiska processen. Ett av de säkraste sätten är just det som Greklands ledande politiker nu demonstrerar. Tveklöst har det politiska etablissemanget det avgörande ansvaret för landets prekära läge. Korruption, skatteflykt och en allmän och total oreda i landets interna administration har skapat grunden för dagens problem. De sanningarna bör man ta till sig när man värderar det europeiska projektet.

Euron kommer att överleva, den måste överleva. Men på den vägen kommer kontrollen av olika länders förehavanden på det monetära området att skärpas. Det är en viktig lärdom av det som sker.
Blotta tanken på en återgång där olika fladdrande nationella valutor ersatte euron känns helt fel. Det skulle rasera allt det som byggts upp, och den framgången skall vi inte låta eurons olika dödgrävare vinna.

2011.11.02
Jarl Strömbäck