onsdag, augusti 29, 2012

Skolans vägval



Häromdagen började ett nytt skolår för 7-åringen. Hon började klass 2 och längtade efter sina kompisar. De första dagarna har också varit just så som man vill att de skall vara, hon har stormtrivts med att komma igång med skolan igen. Kanske beror det på att hon är välanpassad, har lätt för sig och har lätt att få vänner. Den glädjen hon visar smälter väl samman med egna minnesbilder från avlägsna barnaår.

Och just det är väl vad skolan skall vara när den är som allra bäst. En smältdegel av olika barn med olika etnicitet, som tillsammans i lek och allvar tillgodogör sig intryck, synpunkter och lärdom de så väl kommer att behöva i vuxenlivet. Det är viktigt att inte släcka den glöden.

Av just det skälet är skolan så som den debatteras nu vid ett viktigt vägskäl. Skall den få de resurser som krävs för att fungera väl, eller skall den besparingspolitik och byråkratiseringsprocess som gjort skolan alltmer ojämlik få fortsätta.

I det sammanhanget kan det vara av vikt att lyssna till den person som Lärarförbundet utsett till ”Sveriges bästa lärare 2012”. Hon har rötter i vårt östra grannland, och så här resonerar hon.

När jag kom till Sverige från Finland för 24 år sedan, var svenska lärare jämbördiga med sina finska kollegor när det gällde professionell frihet, lön och status.

Sedan dess har svenska lärare tappat ”allt”, samtidigt som de finska bevarat sina villkor. Finska lärare ses som professionella, arbetsgivarna litar på dem. Men här skall vi ständigt kontrolleras; att vi kommer i tid, hur vi dokumenterar, hur vi lägger upp undervisningen. Vi är professionella lärare men behandlas inte så.

Hon menar att nedförsbacken för Sveriges lärare startade med Göran Persson och kommunaliseringen. Den har lett till flera kontrollnivåer än någonsin.

Staten och kommunerna måste våga lita på att lärarna kan sitt jobb. Ibland känner jag att jag arbetar mer för skolverket än för eleverna.

Slut på citat.

Vårt framtidskapital, barnen förtjänar en skola där trivsel och respekt är ledord, och där också pedagogerna har utrymme att växa och må bra. Den proletarisering av lärarna som pågår kommer annars att rasera det svenska välfärdsamhället.

2012.08.29

Jarl Strömbäck

 

Inga kommentarer: