Sverige får
mycket beröm i internationella sammanhang. Vi är bra på det mesta. Låg
arbetslöshet, god ekonomi, fint näringslivsklimat. Och en allmänt omhuldad
humanistisk attityd till samhällets funktion i olika avseenden. Men visst finns
det sprickor i det goda mönstret. Ett exempel som förtjänar att lyftas fram
kommer här.
En ung
kvinna och hennes man väntar barn. De bor i utkanten av en mellanstor stad i
vårt land. En stad som har ett väl fungerande sjukhus sedan årtionden tillbaka,
men ett sjukhus som nu landstingets ledning beslutat skall avlövas stora delar
av sin verksamhet. Förlossningen har precis lagts ner, trots omfattande
protester. Och trots löften om motsatsen i valet 2014. De boende i området
skall nu med bil ta sig 10-15 mil till annat sjukhus, i på vintertid ofta
svårframkomliga vägar.
På morgonen
för några dar sedan kände kvinnan att värkarna började komma, väskan var packad
och man satte sig i bilen för att köra de ca 12 milen genom skogslandskapet
till anvisat sjukhus. Det snöade och var dåligt väder, värkarna tilltog och
blev till krystvärkar. Mannen kopplade upp sig mot sjukhuset de var på väg
till, men insåg att man inte skulle hinna fram. En ambulans skickades ut att
möta dem. Mannen körde in till en ledig ficka på vägen, där han ensam fick
hjälpa sin fru att föda fram en dotter i bilen medan snön yrde och i åtskilliga
minusgrader.
När
ambulansen kom efter ca 10 minuter, möttes de av en ung kvinna med ett barn i
famnen och navelsträngen hängande mellan sitt underliv och barnet. Är det här
en utveckling av välfärden, eller en avveckling?
Ledande
politiker svarar när de konfronteras med den här verkligheten, att man gläds
över att det gick så bra. Men kvinnan gråter över den brist på värdigt
bemötande som hon upplevt.
Som tidigare
landstingspolitiker i berört landsting 2002-2010, och med personkännedom om
många av de ansvariga politikerna, är det svårt att inte känna avsmak och ilska
över hur man spelar roulette med människors liv och säkerhet.
2017.01.01
Jarl
