Kommunal gunstling

 

På senare tid har kommunens norr om skogen välvilja att ge sitt hockeylag ytterligare 90 miljoner i stöd över 10 år, väckt mycket känslor. För att tydliggöra beloppet bör man sätta in det i ett större kommunalt sammanhang. Av det skälet vill vi delge läsarna en del ytterligare information vi hoppas kan bidra till större förståelse av det som nu sker.

Vid färdigställandet av kommunens nya Arenan 2006 fick ägaren/klubben ett 25-årigt avtal med kommunen som innebär att föreningen får ett bidrag som startade med 5,3 miljoner/år och med en årlig uppräkning om 2%. Avtalet gäller oberoende av vad föreningen presterar sportsligt, och innebär att den sammanlagda summan blir Sek=175 miljoner. Det motsvarar ungefär kostnaden för byggandet, om man bortser från de väl tilltagna offentliga stöd som kom bygget till del.

I klubbens senaste årsredovisning är räntekostnaderna för drygt 6 miljoner Sek. Det årliga bidraget enligt avtalet är också drygt 6 miljoner Sek. Med andra ord täcker kommunens bidrag föreningens/Arenans kapitalkostnader.

Den helt dominerande kostnaden i klubbens årsbokslut är lönekostnaderna. De är i senaste årsbokslut mer än 77 miljoner. Så frågan vi alla borde ställa är, varför skyller man kostnaderna på Arenan, som vad avser låneräntorna täcks av kommunens stöd?

En annan aspekt är relationen till andra föreningar. I kommunen påstås vi ha ca 700 föreningar. Av dess får 258 föreningar, idrott-kultur-handikapp etc, stöd/bidrag i någon form, i huvudsak via kultur och fritid.

Det sammanlagda stödet till dessa föreningar är drygt 18 miljoner. Stöden till klubben redovisas endast med ett marginellt litet belopp här, man har tydligen en särskild fil för relationerna med Föreningen.

Att klubben har haft en gräddfil in till den politiska ledningen i kommunen framgår väl av det politiska ledarskapets handlande och prioriteringar. De bedyranden om det riskfria i att satsa på den stora nya Arenan, istället för att bygga om gamla Kempis för halva kostnaden, visar nu sitt verkliga ansikte. Och medborgarna förväntas i vanlig ordning gapa och svälja.                               

Jarl Strömbäck                                      Peter Byström

SPI Välfärden