Först en rejäl pension

 På förekommen anledning har nedanstående skickats till ÖA som svar på ett inlägg, i vilket dimridåerna ännu en gång läggs ut av en av landets makthavare.

I ÖA den 3 maj kan man läsa ett inlägg från Susanne Eberstein angående den överföring av drygt 250 miljarder ur ATP-fonderna som gjordes under den socialdemokratiska regeringsperioden åren 2000-2001. Hon borde i sin egenskap av vice talman i riksdagen ha ett särskilt ansvar att förhålla sig rätt till fakta och sanning.

”Gärna en medalj, men först en rejäl pension”. Så var valspråket när ATP-systemet klubbades igenom med liten marginal 1957. ATP-systemet var en ålderspension och har aldrig i sina statuter haft att det skulle användas för kostnader i det sociala systemet, förtidspensioneringar på grund av sjukdom, eller arbetslöshet exempelvis.

I de skrivningar som finns i bland annat böckerna av experterna  KG Scherman och Joel Dahlberg, beskrivs förhållandena i detalj. Genom att presentera orealistiska tillväxtsiffror på återstående pengar i ATP-fonderna, kunde man visa på att pensionerna inte skulle drabbas. Man valde också att inte genomföra normalt remissarbete för förslagen, möjligen av rädsla för att det skulle ge alltför stort motstånd.

Resultatet har vi sett och ser med förfärande tydlighet nu. Pensioner som på inget sett är relaterade till rimliga levnadsomkostnader. Ökat armod hos en växande och stor det av äldrekollektivet. Och en berättigad och växande oro hos de som en dag själva blir pensionärer. Och riksdagens egna ledamöter, har valt att inte ansluta sig till det pensionssystem man påtvingat medborgarna. Man har skapat sin egen gräddfil på området.

Den rejäla pension socialdemokratin arbetade för 1957, har man genom plundringen av fonderna kraftigt eroderat, det borde man också ha modet och ärligheten att erkänna.

Jarl Strömbäck

Distriktsordförande SPF Västernorrland