Tillbakablick Arenan

När det här skrivs har facit för den krisande hockeyklubben i kommunen norr om skogen år 2012 kommit. Nära 6 miljoner back, och det egna kapitalet på väg att ta slut. Av en ”tillfällighet” presenteras samtidigt en köpt utredning vilken skall visa på klubbens oerhörda betydelse för kommunens existens. Och företrädare för det synsättet får gott om plats i lokaltidningen, vilket inte gäller dess kritiker. Så krattas manegen för styrda beslut och nya kommunala miljoner till klubben. I det sammanhanget kan det vara på sin plats med en tillbakablick, ett inlägg vilket fanns att läsa i lokaltidningen den 28.5 2004.

Som man bäddar får man ligga.

 

 Den tiden är förbi när rovdrift på de offentliga kassorna var förbehållen affärslivets skojare med nummerkonto i något avlägset land. De som mot rundliga ekonomiska stöd öppnade en verksamhet, kasserade in bidragen och försvann. Nu ställs kraven från långt närmre håll. Med hot om nedläggning av verksamheter kombinerat med löften om framtida vinster krävs att alltmer av den kommunala kassan sätts in i riskfyllda projekt. Ett exempel så gått som något är hotet att stadens elitlag i hockey kan komma att försvinna om inte en ny arena kommer till stånd. Och i ÖA meddelas 2004.02.17,”arenan kommer att få sin bästa tid 2010-2020.” Underförstått förskjuter man kraven på lönsamhet till en avlägsen framtid. Vem minns då vad som sägs nu?

 

Kommunens kassa är i grunden inte annan än den privatekonomiska. Skulder och intäkter måste gå ihop. Ökas skulderna på ett område så måste de minskas på andra. Följaktligen räknas nu inför budgetarbetet 2005 på indragningar av kanske så många som 60 lärartjänster. På omsorgens område ser vi en utveckling där de gamlas krav på valfrihet i boendet de sista åren, alltmer förvandlas till en husarrest i det uttalade syftet att spara pengar.

 Vi har alla att göra våra prioriteringar. Inom affärslivet används ibland begreppet de tre generationernas företag. Den första generationen bygger upp verksamheten, den andra generationen förvaltar den och den tredje generationen förskingrar den. Måhända har det sin motsvarighet också i vissa politiska sammanhang.

 För de som önskar flytta till vår stad finns kanske anledning att fundera över inte bara det personliga nöjets estrader, utan också hur skolgången blir för Era barn, liksom omsorgen om Era gamla den dagen de behöver den. Eller tillhör ni de osjälviska som uppoffrande och utan att klaga är beredda att påta er rollen som anhörigvårdare när den dagen kommer?

 

Så till de företrädare för näringslivet som argumenterat för Arenan. Vill ni verkligen göra en insatts i den här frågan, så överta det lånekrav som nu ställs på kommunen. Logerna i den mån ni hyrt sådana kan ni ju sannolikt dra av på Era deklarationer som representation vilket innebär att det i grunden är vi skattebetalare som får stå för dem. Och ev. framtida förluster i Arenan kan ni säkert med en lämplig bolagsbildning få avdragsgill också. Så förskjuts åtminstone det omedelbara ansvaret bort från kommunen. Och det kommunala kravet på ”god ekonomisk hushållning” kan kanske få en verklig innebörd.

 

 

2004.05.23

Jarl Strömbäck