Visar inlägg med etikett sydkorea. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett sydkorea. Visa alla inlägg

torsdag, januari 09, 2020

Flickan med de sju namnen


Dagens blogg får tillskrivas begreppen “human rights” i verklig mening. Det i global mening mest slutna landet är sedan Korea-krigets dagar Nordkorea. Ett land där befolkningen drillas i synen på sig själva som levande i det bästa av länder, och det är dödsstraff på att förneka eller ifrågasätta det.

Men även land har gränser, och unga människor som sätter sitt liv på spel för att söka en annan verklighet, och den kan endast nås genom flykt från det nordkoreanska “paradiset”.


Så var också fallet när en 17-årig tjej beslutade sig för att gå över gränsen till Kina, för att besöka anhöriga som flytt många år tidigare och nu levde i Kina.

Hennes strapatser och upplevelser under 14 år av flykt, gömd under 7 olika identiteter, är bättre läsning än de flesta deckare jag läst. Verkligheten överträffar dikten, och kvar blir känslan av att vi själva i vår fria del av världen har så oändligt mycket att vara glada över.

Bokens titel är “Flickan med sju namn”, och rekommenderas verklighen som läsning i vår infekterade tid, och debatt.

Hon är numera en förkämpe för mänskliga rättigheter, bor i det av Nordkorea klassade “fiendelandet” Sydkorea, och har goda relationer med USA, också det ett land som Nordkorea ser som en svuren fiende.

Politik i all ära, boken är djupt mänsklig och berör just av det skälen.

I vår tid av ständigt ökande spänningar i världen, är det en lisa att koppla av med något som ger en känsla av hopp.

Det gör boken om Min Young som blev Hyeonseo Lee och hennes svåra år på flykt.

2020.01.09

Jarl S

onsdag, maj 27, 2009

Historien upprepar sig!

kanonmaten paraderar Så var det dags igen, vi har sett det förr. Kanonmaten marscherar intelligensbefriat och hjärntvättat medan ledarskapet från podiet tittar på. Och budskapet är detsamma som forna tiders huliganer, nämligen ”gör som vi säger annars smäller det”. Nu är det i lilleputtlandet Nordkorea som tuppkammen har tagit sig oanade proportioner. Må det internationella samfundet den här gången ha förnuftet att säga stopp. Forna tiders eftergifter har alltid gjort skadan värre. Hitler fick härja fritt i ett antal år innan den övriga världen insåg att ”piece in our time” för att citera Chamberlain, inte åstadkoms genom ständigt nya offer. Och hur hade världen sett ut idag om sovjeterna fått ta för sig utan motstånd. Diktatur är diktatur och Nordkorea är ett strålande exempel på det systemets totala kollaps. Det är länge sedan man kunde föda sin egen befolkning, men militarismen har man råd med tack vare att omvärlden ställt upp med hjälp i stort och smått. Att man nu genom militär utpressning vill tvinga fram ytterligare eftergifter får inte accepteras. Dags alltså för världens ledarskap att ställa upp till 100 % för freden och för dem som hotas, främst naturligtvis Sydkorea. 2009.05.27 Jarl Strömbäck