Påsktid 2016

Påsktid i landet i norr, en fredens och fridens högtid. Ägnad åt familjeliv och utflykter. Underbar vårvinter i fjäll och på isar i norr. Vårblommor och vårkänsla i söder i vårt avlånga land. En tid för samvaro och trivsel, men också en tid för eftertanke. Inte minst mot bakgrund av senare tids händelser.

Våldet skördar planlöst i terrorismens värld. Nu bekräftas att också två svenska kvinnor fick sina liv utsläckta i attacken i Bryssel. Den ene på flygplatsen på väg hem för att fira påsk, den andre i tunnelbanan på väg till jobbet. Ytterligare en svensk kvinna ligger svårt brännskadad på belgiskt sjukhus.

Av de hittills 35 döda är alltså två svenskor. I det internationella samfundets nätverk kan vem som helst drabbas, givet att man är på fel plats vid fel tillfälle. Betecknande är också att en av de ledande i attentaten i Paris i November och i Bryssel hade svenskt medborgarskap. Det är inte flyktingar som flyr från bombregnet i Syrien eller på andra liknande platser, som utgör hotet mot Europas medborgare, frihet och integritet. Det är ländernas egna medborgare som i sitt hat mot det bestående samhället väljer det absoluta våldets väg för att manifestera sin vilja.

Och i skuggan av EU-s avtal med Turkiet har nu försöken att ta sig över från Libyen, en långt farligare väg, tagits upp igen. Nu försöker man med överfulla gummibåtar ge sig ut på havet igen med de konsekvenser vi sett tidigare.

I humanismens tidigare högborg tar alltfler flyktingar tillbaka sina asylansökningar, och ber om hjälp för att återvända till sina tidigare hemländer. Man har insett att drömmen om det nya hemlandet fastnat i en oberäknelig och plågsam väntan på en framtid där också de kunde ha en given roll i samhällsarbetet.

Så får de nya hårda kraven på gränskontroller och uppehållstillstånd den verkan man eftersträvat. Tidigare utfästelser om hjälp och stöd från ledande politiker har blivit till floskler. Tidigare sympatisörer till det svartlistade Sverigedemokraterna, återgår nu till sina gamla partier, sedan de visat sig uppfylla de Sverigedemokratiska synsätten.

Politikens väsen i ett nötskal när den den är som mest cynisk och opportunistisk.

2016.03.28

Jarl

Ännu en dag

Tisdagen den 22 mars 2016. Ännu en dag i terrorismens kalender. Viktigt då att komma ihåg att anstiftarna är maktgalna personer utan annat intresse än att driva sin egen själviska linje. Och att redskapen är medborgare i de länder man angriper.

I denna flyktingkatastrofernas och medmänsklighetens svåra tid, är det inte läge att skuldbelägga de som söker hjälp och skydd. De är utan skuld i bombandet, de har själva flytt bomberna.

I terrorismens tid vill anstiftarna sprida osäkerhet och misstänksamhet mellan människor, ju större den blir, ju större de klyftorna blir, desto mer har vi anpassat oss till terroristernas agenda.

Därför ar det enda riktiga svaret att vid sidan av den klappjakt på anstiftare och förövare som ansvariga myndigheter har som sitt ansvar och mål, att vi andra bygger broar av tillit mellan varandra. Att vi går till våra jobb och bibehåller vårt lugn och våra värderingar av solidaritet och omtanke.

I det handlandet ligger det absolut kraftigaste motståndet mot den agenda som terrorismen syftar till, nämligen den att söndra, skrämma och bryta sönder tilliten mellan människor.

Utvecklingen under europeiskt 1930-tal borde lärt oss läxan, sönderfall och splittring leder till eskalerande problem, terrorismens mål.

2016.03.23

Jarl

Bisarr människohandel

Begreppet människohandel har traditionellt förknippats med organiserad kriminalitet, övergrepp på enskilda personer och påtagliga straffpåföljder. Nu har man i de politiska systemen gjort sitt bästa för att putsa på begreppet, och göra det till helt legitimt. Inte konstigt då att rättsvårdande organisationer som Amnesty International i sin kritik fördömer handlandet.

När EU-s högsta beslutande organ, med vår statsminister som en pådrivande person, nu gjort skurkstaten Turkiet till sin omhuldade affärsvän i köp och försäljning av flyktingar, då har man i grunden gått över många anständighetens gränser. Samme statsminister som talade så varmt och innerligt för de öppna gränserna och det varma mottagandet, har nu drygt ett halvår senare förvandlats till en cynisk människohandlare.

Med skurkstaten Turkiet som jagar den egna oppositionen och med våld ockuperar kritiska tidningsredaktioner. Med landet som startat ett utrotningskrig på kurderna, del av den egna befolkningen. Med det landet har nu EU beslutat att starta en oerhört kostsam omflyttningskarusell av enskilda människor. Personer som naturligtvis inte tillfrågats om vad de vill. Den typen av samråd hör inte hemma i människohandelns finrum, det som nu förflyttats till EU-s högkvarter.

Kan cynismen och rättsosäkerheten demonstreras bättre. Hantering av judefrågan under sent 1930-tal har tydliga likheter med synen på de flyktingar som knackar på den europeiska dörren idag.

Amnesty International, Human Rights Watch och andra rättsvårdande organisationer är i sammanhanget små men viktiga röster i en svår tid för mänskligheten.

2016.03.19

Jarl

Frihetens pris

Morgon i rikets andra stad. Dimmorna som så ofta hör våren till ligger kvar, snart skall de skingras av solens strålar. Dimmor tycks också skymma sikten i de politiska systemen, åtminstone för de många som inte förstår eller vill förstå vilka drivkrafter som styr i vår tid. I det sammanhanget är inlagd länk, http://www.svtplay.se/dokument-utifrån/ med rubriken Frihandelns Pris, mycket väl värd den tid det tar att lyssna in den.

För det som pågår nu och den framgång som Donald Trump och Bernie Sanders i USA-s primärval har fått, har också givna förklaringar. Ett politiskt system som låter sig styras av en ekonomisk elit utan folklig förankring, mister också sin legitimitet över tid. I USA har i skuggan av Nafta-avtalet arbetstillfällena försvunnit, samhällen och levnadsförutsättningarna raserats för mängder av människor i den utveckling som följt av utlokaliseringen av arbetstillfällen till lågkostnadsländer. En utlokalisering som styrts av kortsiktigt ekonomiska överväganden, utan att ta hänsyn till förutsättningarna för de som drabbas.

Den politiska bas som en välmående medelklass i USA har varit eroderas alltmer, och ersätts av en oerhört rik och mäktig ekonomisk ekonomisk styrning, som via kontroll över ekonomiska flöden och den juridik som ligger i det, nu blivit i grunden mäktigare än de valda representanter som förväntas styra utvecklingen. Tydligare kan det knappast bli än utvecklingen i den senaste ekonomiska världskrisen för snart 10 år sedan. Den organiserade banksvindel som då kastade in världsekonomin i sin största kris sedan 1930-talet, fick i stort sett helt och hållet bäras av skattebetalare och medborgare. Ingen enskild person eller organisation har gjorts ersättningsskyldig eller lagförts för de oerhörda svindleri som ledde fram till krisen.

I fallet USA, fann sig den då nyvalde presidenten Obama snabbt bakbunden till händer och fötter av de korrumperade politiker som hellre dansade med den ekonomiska maktens ledarskap, än för det demokratiska ledarskapet. Priset för det ser vi nu i primärvalen, där outsiders som Trump och Sandders har större trovärdighet än det politiska system som under årtionden har förskingrat sitt förtroendekapital.

Utvecklingen i de här avseendena berör också i hög grad vår del av världen och vår tid. Immigrationsfrågan och det handelsavtal som nu diskuteras är stora, kanske rent av ödesmättade frågor att ta ställning till.

Kommer vår tids politiker att ha modet och insikten att säga nej till ett handelsavtal, som i grunden ställer demokratin och nationalstaten i väntrummet, och intar arenan och makten i det ekonomiska livet i våra länder?

Om det handlar inlägget jag hoppas ni vill lyssna in, och dess följder. Så som det nu ser ut i USA, kan det snart se ut också i vårt land. Sverige-Demokraternas framgång är också ett uttryck för de etablerade partiernas minskade trovärdighet.

Anser man sig så förmer att man inte vill inse det, då har man ett mycket stort eget problem att ta sig an.

2016.03.14

Jarl

EU och skurkstaten

Det har sina fördelar att i stort sett hela sin yrkestid varit verksam i en internationell miljö. Resornas mångfald till olika länder på olika kontinenter parat med inläsning av historik har gett en viss kunskap, väl värd att bära med sig.

Ett av de länderna är Turkiet, ett land som efter sin storhetstid när man kontrollerade i stort sett hela mellanöstern, famlat efter en ny identitet. Nu och med utvecklingen i det syriska kriget har man sett en möjlighet att göra sig stora igen. Den här gången är det inte en militärregering som styr, det är ett fundamentalistiskt parti med stark förankring i sin religion, och med en alltmer bisarr ledare i Erdogan. En person som uppträder som vore han Guds utvalde företrädare på jorden. En roll han delar med ett fåtal andra galenpannor i världen.

Med den syriska demokratikampen och dess alla följder, främst flyktingkrisen, har nu Erdogan och hans ledarskap sett en möjlighet att sätta ordentlig press på ett instabilt EU. Uppdrag granskning visade i ett utmärkt program för några veckor sedan hur flyktingsmugglingen tillåts fortsätta i all sin cyniska grymhet. En grymhet som kostat drygt 17000 män, kvinnor och barn döden i havet under de senaste åren. På frågan om man inte fruktar polisen svarar flyktingsmugglaren att ordningspolisen är likgiltig eftersom flyktingfrågan styrs av säkerhetspolisen. Och säkerhetspolisen styrs av politikens ledarskap. Med andra ord, det finns ett pris som flyktingsmugglarna betalar för att trafiken skall fortsätta, och det priset skall nu EU överträffa för att få trafiken att stoppa. 3 miljarder Euro skall ökas till det dubbla, 6 miljarder Euro. Och Erdogans handlande skall belönas med EU-medlemskap. Om det genomförs, kommer EU-s fundament som demokratisk organisation att raseras.

17.306 namn på drunknade i flykten över havet till Europa.

Den överenskommelse man gjorde med Turkiet i november har inte haft någon effekt, gummibåtarna med flyktingar till Grekland från Turkiet var i början på det här året fler än samma tid förra året. Med andra ord, det turkiska ledarskapet inkasserade sina avgifter både från smugglarna och ett vilset EU. Så ser den verklighet ut som man nu skall mata med än mer pengar och förtroende i tron att man på den vägen skall få slut på invandringen till Europa, det för flyktingarna förlovade landet.

I skuggan av de förhandlingarna ser nu Turkiet möjligheten att utöka sitt eget interna utrotningskrig gentemot den stora folkgrupp som med egen kultur och eget språk borde fått sitt eget land för årtionden sedan, nämligen kurderna. Nu börjar deras samhällen se ut som de bombade städerna i Syrien.

Förra årets val som gav den kurdiska gruppen en mycket tydlig framgång, blev för mycket för Erdogan och hans gäng. Nyval proklamerades, kurdernas företrädare fängslades och trakasserades. Deras vallokaler och demonstrationer möttes av bomber och våld, allt för att skrämma kurderna till underkastelse Den tidigare vapenvilan revs upp och förintelsen av kurderna som etnisk grupp återupptogs.

Som ett logiskt steg i den riktningen angriper man nu de delar av pressen som vågar vara kritisk, avsätter dess ledarskap och installerar sina egna marionetter. Så förvandlas en bräcklig demokrati till ett alltmer enväldigt och av våld präglat samhälle.

Det är med den bakgrunden EU och dess famlande ledarskap förhandlar om framtiden. Den förhandlingen kommer inte att gynna demokrati, fred och frihet i mellanöstern.

2016.03.09

Jarl

Demokratin under attack

Vi lever i en tid när det blir allt svårare att prognostisera de politiska vindarna. Den prisbelönte journalisten Maciej Zaremba har tagit upp detta i en artikelserie i DN med fokus på sitt gamla hemland Polen. Och nu försöker forskare också i USA förstå vilka krafter och motiv som ligger bakom utvecklingen i primärvalen i USA i allmänhet, och med avseende på republikaerna i synnerhet. Följande länk är i det sammanhanget mycket läsvärd, http://www.vox.com/2016/3/1/11127424/trump-authoritarianism

Det man då finner är ett politiskt landskap där de etablerade partierna tappat mycket av sitt förtroendekapital hos väljarna på grund av interna strider och en samhällsutveckling som väljarna är missnöjda med. Man söker då ett nytt ledarskap som inte är belastat av de gamla ledarstrukturerna, och i fallet USA är det helt tydligt Donald Trump.

Det som nu är på väg att ske om Donald Trump skulle gå hela vägen till Vita Huset, har redan skett i Ungern och Polen. Båda länder länder som efter årtionden av sovjetiskt förtryck fått tillgång till det västerland man såg som målet för sin frihetskamp. Båda länder som fått enorma EU-stöd, och därför haft en tillväxt de senaste 15 åren som varit långt högre än i de traditionella EU-ländernas.

Man kan tycka att det borde bädda för ett liberalt synsätt, att friheten skulle förbli en självklarhet men så är inte fallet. I båda de länderna har man nu återgått till ett starkt auktoritärt ledarskap, med kännetecken som tydligt handlar om förtryck av oliktänkande, kontroll av medias rapportering, lagstiftande förändringar med syftet att straffbelägga oliktänkande.

Den inlagda länken borde läsas och förstås av alla som värnar om det fria öppna samhället. Vi ser nu en utveckling mot allt mer polariserade samhällen, där invektiv och fientligheter ersätter den kloka debatten, det demokratiska samtalet. Där minoritetsgrupper görs till måltavla för förmenta oförrätter, och där forskarna i sak gör paralleller med det tyska 30-talet och dess judehat.

I vår tid ersatt av synen på invandrare och hbqt-personer. I fallen Polen och Ungern har man också gjort ingrepp i den konstitutionella lagstiftningen för att legitimera sitt agerande, det demokratiska samhällets respekt för olikheter urholkas och därmed rättsäkerheten.

Den utvecklingen borde mobilisera alla demokratiska krafter om vi skall undgå en upprepning av de katastrofer som avslutades 1945. Det påstås att vi lär av erfarenheten, men det påståendet är långt ifrån någon självklarhet. Likgiltigheten och egennyttan spelar falska demagoger skickligt på, och historielösheten är hos en blek allmänhet lika stor som den upplevda egennyttan.

Att nu det amerikanska samhällets ledarskap och forskare börjar förstå mekanismerna bakom demagogen Donald Trumps framfart är att likna vid att vakna 5 minuter i 12. Mycket står på spel i ett amerikanskt presidentval. Också för oss som värnar om demokratin som samlevnadsform och de liberala frihetsvärdena som ledstjärna.

2016.03.05

Jarl

Boris Nemtsov

Häromdagen (28.2) visade SvT en dokumentär över Boris Nemtsov, den ryske regimkritiker som brutalt mördades för ett år sedan i centrala Moskva. Ett politiskt mord vars beställare utan minsta tvekan kan ledas till det ryska ledarskapet, och därmed Putin.

I dokumentären gavs också en mycket bra tillbakablick över rysk utveckling under de senaste 20 åren, där Nemtsov under en tid som vice president under Jeltsin-tiden var en av landets ledande politiker.

I dokumentären intervjuades ett antal personligheter med god insyn i rysk politik, i samtliga fall menade man också att mordet på Nemtsov, liksom tidigare Anna Politkovskaya och Alex Litvinenko inte kunnat ske utan sanktion från den ryska ledningen.

I den historiska tillbakablick som gavs fick vi också se en svårt sjuk Boris Jeltsin överlämna ledarskapet av den ryska nationen till en för rysk allmänhet då totalt okänd Vladimir Putin. En person som utan tvekan är en marionett för starka och dolda krafter med sin bas i den ryska säkerhetstjänsten, förut KGB, nuvarande FSB.

I de kretsarna är inget heligt om det helgar målen, det fanns starka belägg för att den sprängning av hyreshus i Moskva med omfattande förstörelse och civila dödsoffer som skedde strax efter Putins tillträde var ett verk av FSB för att förstöra den fredsöverenskommelse med tetjenerna som Jeltsin och Nemtsov arbetat fram. Sprängningen påstods vara gjord av tetjener, och blev den ryska ledningens motiv för att militärt krossa de tetjenka frihetssträvandena.

I strid mot den ryska konstitution som skapades efter sovjetstatens fall, har också all opposition kvästs. Dess plattformar i media övertagits av regimens handgångna män och kvinnor, och oppositionens ledarskap har antingen skrämts till tystnad, eller för sin egen säkerhets skull flytt landet.

Boris Nemtsov var ett lysande ljus i det ryska politiska mörkret. Han vägrade att låta sig komprometteras eller skrämmas. Den utmaningen tålde inte maktapparaten. Samma maktapparat som efter Tetjenian gav sig på Georgien, Krim och Ukraina. Och som nu valt sida i den syriska konflikten, nämligen att stödja massmördaren Al-Assad.

Dokumentären om Nemtsov var välgjord och bör ses av alla som har ett intresse för vad som pågår i vår politiska närhet, och är intresserad av att läsa dess tecken. Kolla på Svt Play under rubriken dokument utifrån.

2016.03.01

Jarl