Tisdagen den 22 mars 2016. Ännu en dag i terrorismens kalender. Viktigt då att komma ihåg att
anstiftarna är maktgalna personer utan annat intresse än att driva
sin egen själviska linje. Och att redskapen är medborgare
i de länder man angriper.
I denna flyktingkatastrofernas och
medmänsklighetens svåra tid, är det inte läge att skuldbelägga
de som söker hjälp och skydd. De är utan skuld i bombandet, de har
själva flytt bomberna.
I terrorismens tid vill anstiftarna
sprida osäkerhet och misstänksamhet mellan människor, ju större
den blir, ju större de klyftorna blir, desto mer har vi anpassat oss
till terroristernas agenda.
Därför ar det enda riktiga svaret att
vid sidan av den klappjakt på anstiftare och förövare som
ansvariga myndigheter har som sitt ansvar och mål, att vi andra
bygger broar av tillit mellan varandra. Att vi går till våra jobb
och bibehåller vårt lugn och våra värderingar av solidaritet och
omtanke.
I det handlandet ligger det absolut
kraftigaste motståndet mot den agenda som terrorismen syftar till,
nämligen den att söndra, skrämma och bryta sönder tilliten mellan
människor.
Utvecklingen under europeiskt 1930-tal
borde lärt oss läxan, sönderfall och splittring leder till
eskalerande problem, terrorismens mål.
2016.03.23
Jarl
