Bisarr människohandel

Begreppet människohandel har traditionellt förknippats med organiserad kriminalitet, övergrepp på enskilda personer och påtagliga straffpåföljder. Nu har man i de politiska systemen gjort sitt bästa för att putsa på begreppet, och göra det till helt legitimt. Inte konstigt då att rättsvårdande organisationer som Amnesty International i sin kritik fördömer handlandet.

När EU-s högsta beslutande organ, med vår statsminister som en pådrivande person, nu gjort skurkstaten Turkiet till sin omhuldade affärsvän i köp och försäljning av flyktingar, då har man i grunden gått över många anständighetens gränser. Samme statsminister som talade så varmt och innerligt för de öppna gränserna och det varma mottagandet, har nu drygt ett halvår senare förvandlats till en cynisk människohandlare.

Med skurkstaten Turkiet som jagar den egna oppositionen och med våld ockuperar kritiska tidningsredaktioner. Med landet som startat ett utrotningskrig på kurderna, del av den egna befolkningen. Med det landet har nu EU beslutat att starta en oerhört kostsam omflyttningskarusell av enskilda människor. Personer som naturligtvis inte tillfrågats om vad de vill. Den typen av samråd hör inte hemma i människohandelns finrum, det som nu förflyttats till EU-s högkvarter.

Kan cynismen och rättsosäkerheten demonstreras bättre. Hantering av judefrågan under sent 1930-tal har tydliga likheter med synen på de flyktingar som knackar på den europeiska dörren idag.

Amnesty International, Human Rights Watch och andra rättsvårdande organisationer är i sammanhanget små men viktiga röster i en svår tid för mänskligheten.

2016.03.19

Jarl