Rallarrosors tid

Rallarrosorna lyser blåröda över hyggena i skogen när jag kör på småvägarna där barn jag lekt. Det har tagit några timmar att förflytta sig hit, det är 45 mil mellan detta, och mitt hem i kommunen norr om skogen.

Med finns det 3-åriga barnbarnet och hennes familj. Det är första gången hon skall få träffa sitt 97-år gamla ursprung, och första gången Mor S skall få träffa sitt charmerande lilla yrväder till barnbarnsbarn. Fyra generationer på samma träd ses, möts och trivs.

Ett har den gamle och den lille gemensamt, vurmen för blommor. I den gamles lägenhet, och på den inglasade balkongen lyser blommornas mångfald i olika färger. Det blir en upplevelse av särskilt slag för barnet som skall lukta och ta på dem alla. Snart nog har vi en liten bukett i ett glas, blommor som får pryda bordet vi äter våra jordgubbar vid. Och vid bordet kryper den lilla 3-åringen oblygt upp i 97-åringens famn. Generationernas band knyts samman.

Möten är del av sommarens liv, de är också viktiga för att förstå sambanden. Var vi kommer ifrån och har våra rötter. Inte minst är det viktigt i en tid när individualism och åldersnoja tycks vara en tydlig del av tidens tecken. Då kan det vara viktigt att så förståelsen, att utan den gamle och skrynklige personens existens, hade den egna existensen heller inte funnits. Det beroendet borde skapa respekt för livets gång, alla skall vi ju passera dess olika faser beroende av hur lång vår jordevandring blir.

Det är vackert över hyggena med dess färg av rallarrosorna, men också en påminnelse om hur kort sommaren ändå är. För med rallarrosorna kommer de mörka kvällarna tillbaka.

2012.08.10

Jarl Strömbäck