De äldre är en resurs

Vår har blivit till sommar, nationaldagen har firats med pompa och ståt. Vi som tittade på SvT-s firarprogram fick ta del av landets i år finaste tal i det diplomaten och snart 74-årige Jan Eliasson höll från skansens scen.

Den kommande veckan kommer Sveriges

Äldreboende

Pensionärsförbund (SPF) att mötas till kongress. Många är de frågor som skall avhandlas under de 3 dagar mötet varar. En fråga med särskild vikt är den om hur samhället ser på de äldre och deras roll. Den på sin tid ledande S-politikern Pär Nuder betecknade ju gruppen äldre som ett köttberg samhället hade problem med. Och återkommande kan man läsa artiklar där man problematiserar hela kollektivet. Är det en rättvisande bild?

Av de handlingar som föreligger inför kongressen framgår att i landet i sin helhet finns 88000 platser i särskilda boenden. Sett mot hela pensionärskollektivet utgör det 5 %. Sett som del av landets hela befolkning om drygt 9,6 miljoner, utgör det ca 1 % av befolkningen.

Med andra ord klarar sig 95 % av äldrekollektivet med litet eller inget kommunalt stöd vid varje given tid. Varför envisas då politikens företrädare att utmåla de äldre som en börda svår att bära?

Borde man inte istället lyfta fram det mycket stora samhällsarbete som de äldre utför i föreningar, som anhörigvårdare och på andra sätt. Borde man inte också tydliggöra att de äldre de facto betalar mer av sin lön i skatt, än den yngre generationen. Varför denna orättvisa?

Och borde man inte erkänna att det pensionssystem som skapades under 90-talet, har blivit en fattigdomsfälla för både nuvarande och kommande generationer. Ett pensionssystem som de äldres representanter i samverkan tydligt vänder sig mot och vill ha förändrat.

Det ligger en skrämmande människosyn i att beskriva den generation som burit fram vårt land till det välstånd vi har idag, som ett problem. Det är istället så att den gruppen är en oerhört viktig tillgång i samhällsarbetet, något som också ledande politiker borde erkänna. Jan Eliasson är i det sammanhanget ett lysande exempel på detta.

2014.06.07

Jarl Strömbäck

Distriktsordförande SPF Västernorrlnad

 

Vårvinter

Snön lyser bländande vit över nejden, och solen skiner så fint denna vecka 10 2013, sportlovsveckan. I huset på relingsvägen möts generationerna, där finns den 4-månader gamla gossen. En vacker frukt av mötet mellan nord och syd i vår globaliserade värld. Mellan den svenska unge professorn, och invandrarflickan som blivit en företagsledare och kulturpersonlighet.

Där finns den blonda och mycket svenska 8-åringen. Vi spelar spel, ritar och skojar. Och naturligtvis, prövar skidorna runt Hörnsjön, Skyttis är avstängt för ungdoms-SM. Och pulkabacken och sparken får också motionerna och förnöja. Och när natten sänker sig över bygden, sover 8-åringen tryggt mellan sina morföräldrar i dubbelsängen.

Tid för lek, tid för relationsskapande mellan generationerna. I det ligger mycket positivt, och det är lätt att underhålla den rollen också. Med två timmars körning mellan orterna där barnbarnen bor och den där undertecknad har bopålarna, är det inte alltför svårt att finnas till hands när det behövs.

Så går livet vidare, nu kommer årets kanske finaste tid, den mellan påsk och midsommar. Tiden när livet återvänder i alla dess former. Fåglarna som kvittrar alltmer ivrigt. Snösmältningen som bär löften om vårens blommor.

Blåsipporna och vitsipporna som så småningom kommer att titta fram mellan ännu frusna tuvor.

Men innan dess, många fina mil i skidspåren, och fina stunder med solen i ansiktet i någon vindskyddad vrå utomhus. Visst är det något att glädjas åt?

2013.03.09

Jarl Strömbäck

Rallarrosors tid

Rallarrosorna lyser blåröda över hyggena i skogen när jag kör på småvägarna där barn jag lekt. Det har tagit några timmar att förflytta sig hit, det är 45 mil mellan detta, och mitt hem i kommunen norr om skogen.

Med finns det 3-åriga barnbarnet och hennes familj. Det är första gången hon skall få träffa sitt 97-år gamla ursprung, och första gången Mor S skall få träffa sitt charmerande lilla yrväder till barnbarnsbarn. Fyra generationer på samma träd ses, möts och trivs.

Ett har den gamle och den lille gemensamt, vurmen för blommor. I den gamles lägenhet, och på den inglasade balkongen lyser blommornas mångfald i olika färger. Det blir en upplevelse av särskilt slag för barnet som skall lukta och ta på dem alla. Snart nog har vi en liten bukett i ett glas, blommor som får pryda bordet vi äter våra jordgubbar vid. Och vid bordet kryper den lilla 3-åringen oblygt upp i 97-åringens famn. Generationernas band knyts samman.

Möten är del av sommarens liv, de är också viktiga för att förstå sambanden. Var vi kommer ifrån och har våra rötter. Inte minst är det viktigt i en tid när individualism och åldersnoja tycks vara en tydlig del av tidens tecken. Då kan det vara viktigt att så förståelsen, att utan den gamle och skrynklige personens existens, hade den egna existensen heller inte funnits. Det beroendet borde skapa respekt för livets gång, alla skall vi ju passera dess olika faser beroende av hur lång vår jordevandring blir.

Det är vackert över hyggena med dess färg av rallarrosorna, men också en påminnelse om hur kort sommaren ändå är. För med rallarrosorna kommer de mörka kvällarna tillbaka.

2012.08.10

Jarl Strömbäck

I vitsippors tid

Det är valborgsmässoafton. Vi har liten släktmiddag på Hotell Södra Berget i stan som politiker vill kalla norrlands huvudstad. En enastående utsikt har man i vart fall från hotellet där det ligger, likt en vaktpost över staden nedanför.

Maten är god och stämningen likaså, vi trivs tre generationer tillsammans. Två barn 3 o 7 år. Snart kommer ett nytt liv att finnas kretsen om allt går väl. Då skall Berivan och Jesper för första gången bli föräldrar. Det unnar jag dem verkligen, så mycket av livets mening ryms i barnen.

Några dar tidigare, ordförandekonferens i Stockholm i landets näst största pensionärsorganisation. 75 deltagare från olika delar av landet. Generaldirektören för socialstyrelsen talar om det avskyvärda i att objektifiera äldre människor genom att använda språket. ”Brukare” får du finna dig i att vara den dag du behöver den kommunala hjälpen. Smaka på ordet brukaren i 39-an som exempel? När namnet på personen försvinner, vad försvinner mer av medmänsklighet?

”Intern” kallas de inom kriminalvården, men när och varför använda samma synsätt på de äldre vilka i de flesta fall har tjänat stat och krona med sin arbetskraft och sina skatter i ett långt liv?

Nog om det, framtiden äger vi att skapa och förändra. Så låt oss åtminstone försöka.

I vitsippors tid vaknar tilltron till det goda, den behöver vi slå vakt om också denna årets första majdag.

2012.05.01

Jarl Strömbäck