Vid årsskiftet påbörjades alliansregeringens andra år vid regeringsskutans roder.
Tiden sedan valet 2006 har varit en tid kantad av prövningar. Statsråd vilka knappt hunnit in i regeringskansliet har lämnat på ett mindre smickrande sätt. Opinionsmätningarna gav inte regeringen ens den smekmånad man brukar tala om innan siffrorna började falla. Och förvåningen hos regeringsföreträdare över den utvecklingen är säkert äkta. Man hävdar med emfas att man nu levererar det man i valet lovade att göra.
Vari ligger då orsaken till den alltmer ökande misstron mot alliansregeringen? Tolkningen av olika budskap är inte alltid lätt. Regeringen väljer att redovisa sin tolkning av utvecklingen i regeringsarbetet. Väljarna har sannolikt en annan bild av vad man anser och trodde att man lade sin röst på. Några exempel kan vara på sin plats.
De många som under åren lyssnat på löften om ett borttagande av fastighetsskatten, fick istället uppleva ett beslut som innebär att ett flertal av landets villaägare nu får bidra till att minska skatten för de med allra dyrast boende. Den lösningen fanns inte på bordet i valögonblicket.
Energifrågorna har stort fokus bland i stort sett alla i samhället. För de som skall betala för elektrisk energi tillkommer ökade kostnader genom höjda skatter i produktionsledet. De förhoppningar enskilda och företag haft om en lättnad på det området har gruvligt kommit på skam. Och av löftet om lägre skatter på drivmedel, förvisso knutet till ett av partierna, blev istället höjd skatt och därmed ökade kostnader vilka de flesta inte kan rationalisera bort.
Beslutet att konfiskera de fackanslutnas extra försäkringar, genom att göra motsvarande nerdragningar på utbetalningar av de offentliga stödsystemen blir till en spik i kistan i relationerna till facken och deras medlemmar. Och de skärpningar av ersättningssystemen som avser att tvinga människor att söka arbete på annan ort, även om det innebär att sociala nätverk viktiga för den enskilde slås sönder leder till att regeringen får en stämpel som hjärtlös även av många borgerliga politiker.
Regeringens nuvarande svårigheter har knappast med några misslyckade rekryteringar av statsråd att göra. Den stormen blåste snabbt över. Det handlar istället om tunga och viktiga politiska frågor kopplade till väljarnas känsla av igenkännande och trygghet. När man så grundligt trampar på de värdena som man gjort under tiden sedan valet, då borde man inte förvåna sig över opinionsläget.
2008.01.04
Jarl Strömbäck
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar