Gravplundring?

Har man rätt att bryta mot urkunden, viljan i ett testamente? Eller är det liktydigt med brott mot urkunden, uttryck för gravplundring?

Frågan har aktualiserats av följande.


I ”framgångskommunen” Örnsköldsvik fick man för ett antal år sedan en generös gåva i form av ett antal miljoner kronor från en avliden man med rötter i bygden. I testamentet angavs också entydigt och klart att gåvans avkastning skulle användas för vissa ändamål i givarens geografiska hemtrakt. Eftersom det handlade om tämligen stora pengar, var det tydligen attraktivt nog för kommunstyrelsens ordförande Elvy Söderström att själv sätta sig i ledningen för den stiftelse som bildats för att fördela pengarna. För att ge medborgarna i det geografiska området som avsågs för gåvan inflytande över de beslut som fattas, har man också inrättat en referensgrupp med just det mandatet.

Nu visar det sig att kommunen lyft ut ett betydande belopp ur stiftelsen, närmare bestämt 640.000 kronor, plussat på några skvättar kommunala pengar och i samarbete med landstinget vill överföra testamentets mandat att gälla ett långt större geografiskt område. Utan någon förankring i referensgruppen och utan varje tvivel handlar det om brott mot viljan så som den uttryckts i testamentet.

Gravplundring blir inte mer smakfull för att den leds av ledande politiker.

2008.01.30
Jarl Strömbäck